Pundet

På grund av det brittiska pundets kollaps behöver jag inte längre en miniräknare för att gå från pund till euro. De två valutorna har nått ungefärlig paritet - pundet har inte varit så svagt på över femton år.

Gordon Brown påstår att Storbritannien är uniquely placed to survive the economic recession. Tydligen håller omvärlden inte med honom.

Tony Benn och Enoch Powell

För två dagar sedan träffade jag en bloggkompis, Shane (Let Me Tell You About Sweden), för att dricka (för mycket) vodka och snacka om livet o.s.v.

Ett ämne vi diskuterade var politiker och hur de har förändrats under de senaste femio åren. Både av oss saknar de "gamla" politikerna som inte var rädda att uttrycka sig själva även om sina synpunkter var kontroversiella. Några exempel på denna typ av politiker i den brittiska politiska världen inkluderar Tony Benn och Enoch Powell som var ministrar i regeringen. Bägge män blev ökända under 60 och 70-talen på grund av sina övertygelser.



Tony Benn betraktades som en del av Arbetarpartiets vänsterflygel och (i folkmun) fick namnet "Loony Benn" på grund av sina kontroversiella åsikter. Paradoxalt nog var denna son till en adelsman en anhängare av en extrem variant av socialism. Britterna tyckte om honom men inte hans politik. Enligt min mening var han en typisk rik man med ett dåligt samvete som trodde på myten att arbetarklassen måste organiseras och styras. Jag håller inte med honom men jag har stor respekt för honom i alla fall för att han sa vad han trodde även om det var opopulärt.



Enoch Powell var Benns raka motsats i många avseenden. Han var en konservativ politiker med en syn på Storbritannien som en stor makt. Dessutom var han en väldig intelligent man, t.ex. han kunde tala tolv språk inklusiv två indiska språk - han var faktiskt en stor beundrare av Indien. Det är dock inte hans språkkunskap som man tänker på om namnet Enoch Powell dyker upp utan ett tal som han höll år 1968 som nuförtiden kallas rivers of blood -talet i folkmun. I talet förutsåg han att massinvandring från den indiska halvön skulle leda till katastrof (rivers of blood) för det brittiska samhället. Naturligtvis orsakade detta tal en mediastorm och följaktligen blev Powell tvungen att avgå från sin tjänst i det konservativa partiet. Jag håller inte med Powell - samhället har gynnats av invandring, t.ex. curry har blivit vår inoficiell nationalrätt :). Jag beundrar dock honom (liksom Tony Benn) för att har var villig att begå karriärsjälvmord på grund av hans övertygelser.

I jämförelse med Benn och Powell är dagens politiker (för) försiktiga. Trots att bägge Powell och Benn hade fel enligt min mening stimulerade de debatter i samhället. Nuförtiden klagar politiker i England över att få unga personer går med i deras partier. Politikerna skulle adressera detta problem genom att visa sina övertygelser.

Uppdatering

Kattsängen har redan gått sönder. Rickard är för fet.

Typisk katt.

En God Jul

Vi firade en väldigt njutbar jul hos mina svärföräldrar. God mat åts, Cluedo spelades, vodka dracks och fina klappar öppnades - i stort sett var det en vanlig jul. Det finns inte så mycket att säga om den förutom att, via en speciell julkapp, kom jag äntligen underfund med min katt.

Alla kattägare vet att, i jämförelse med de andra familjemedlemmarna, är det alltid svårast att hitta en julklapp till katten. För de ickekattägare som inte kan förstå varför man köper klappar till katter kan jag inte förklara. Det är bara något som man måste göra. I mitt fall betydde det att min fru gav mig i uppdrag att åka till "Sveriges Största Zoomarknad" i Bromma för att leta efter en lämplig klapp som Rickard inte skulle helt ignorera. Detta var inte lätt.

Under de senaste åren har vi köpt en rad misslyckade leksaker och tillbehör åt katten. Han har fått en mekanisk mus som brukade glida förbi honom medan han såg uttråkad ut. Dessutom har han en fin kattkorg - han luktade på den (bara) en gång innan han bestämde sig att den var för stor eller för liten eller fel färg och inte var i hans smak. Typisk katt...

Jag hittade dock den perfekta kattjulklappen i Bromma - en kattsäng som hänger på elementet. Detta är kort sagt absolut i hans smak. Där har han tillbringat många timmar under dagen och kvällen - en spinnande brun skepnad i mörkret. Till och med Jim (vår blyga katt som är rädd för alla nya saker i huset) har använt det.

Hela familjen (människor och djur) hade en god jul.

God Jul

Gud Jul till alla mina (femton) läsare...

Har inte skrivit så mycket nyligen för att jag tar lite bloggrast för att återfå min skrivlust och hitta på några intressanta ämnen.

I alla fall är det roligare att lyssna på bra musik än att läsa mina ord. Därför har jag valt ut (nedanför) ett par klassiska brittiska jullåtar.

Fredag kväll på CERN

For de som tror att vi tillbringar vår tid på CERN med att planera att förstöra världen...

Tidigare ikväll gick jag genom CERNs restaurang och hörde någon sjunga Abba-låten Money,money,money. Dessvärre var det inte Anni-Frid och Agnetha utan några gamla fysiker på estraden. Dessutom hade de ändrat sångens text till A Higgs boson is hard to find but I can't get it off my mind.

Fysiker kan förstöra en låt men inte jorden...

British National Party

Varje demokrati har sådan ett parti - ett parti som består av rasister som tror att sitt land skulle förbättras genom att kasta ut utlänningar (isynnerhet icke-vita utlänningar). I Storbritannien är detta parti British National Party (BNP). Typiskt får de ett par procent av rösterna i val och de flesta betraktar partiet som ett (farligt) skoj.

Det är dock oklart hur man bör hantera deras hot. Det finns ju en rad möjligheter. T.ex. man kan ignorera dem eller försöka debattera med dem. En åtgärd som jag tror vi måste undvika är att emulera deras egna taktikter och viktimisera dem. Ett land vars invånare kan straffas för att de uttrycker en åsikt (oavsett vad den handlar om) är ingen demokrati. Dessvärre finns det många i England som inte respekterar denna enkla sanning.

Nyligen har en lista av BNPs medlemmar läckts ut på internet. Någon har till och med skrivit en websida på vilken man kan slå in sin postkod för att få namnen och adresserna av närliggande BNP-medlemmar. Websidan till och med ger vägbeskrivningar (via google maps) till medlemmarnas hus!

Det är ironiskt att de som vill viktimisera BNP på detta sätt tror att de försvarar demokrati. Det är tvärtom - de förstår ingenting om demokrati. Att försöka använda fördom och diskriminering för att kämpa mot fördom och diskriminering är dum och motverkande...

En olycka på spåret

Ett försenat tåg - igen. Vi var tvungna att ta bussen från Strängnäs på grund av en "olycka på spåret" mellan Strängnäs och Etuna.

Jag var dock inte särskilt arg eller irriterad. "En olycka på spåret" är SJs eufemism för en personlig tragedi (som också är en eufemism).

Berget har erövrats

Hooray !! Berget av kvitton och fakturor har erövrats..

Dessutom har jag till och med skött vissa administrativa saker angående kurserna som jag undervisar nästa år.

Nu känner jag mig som en god och nyttig människa.

Ett jobb som inte skulle passa mig är....

...administrativ sekreterare.

Just nu sitter jag framför ett berg av kvitton och fakturor. Jag har stor respekt för de som tycker om att ta hand om sådana saker. Jag kan inte ens titta på berget utan att få ont i huvudet.




Usch... jag bör stänga av datorn och göra det på en gång....

Snobbar

Det är välkänt att England är ett land av snobbar. Att vara snobbig är dock inte något som särskilt intresserar mig. Jag talar engelska (och svenska) med geordie brytning och jag är faktiskt stolt över min arbetarklass-bakgrund.

Därför är det är lite underhållande för mig att träffa snobbar. Jag träffade en sådan person på flyget tillbaka från England i tisdag. Hon följde varje regel i den officiella snobb-handboken (en succébok i England). Nedanför kan du läsa en kort sammanfattning av reglerna.

(1) Tala långsamt och på ett väldigt nedlåtande sätt som om du talar med någon som är efterbliven.
(2) Bär ett påklistrat leende.
(3) Oavsett din bakgrund bör din engelska accent likna Drottning Elisabeths.
(4) Ställ många frågor men lyssna aldrig på svaren.
(5) Med tanke på punkt (4), använd dina frågor som tillfälle att nämna din familj (vanligtvis dina barn) och deras framgång. Det är viktigt att ditt offer får veta att han inte är lika rik/duktig/osv som dina barn.

Ok, jag bör inte klaga - hon distraherade mig åtminstone från min flygrädsla...

Eskilstuna

Lågkonjunkturen blir djupare i Etuna. Fler än 200 anställda på Volvo har redan varslats och nu ligger produktionen i stort sett nere den här månaden. Personalen sitter hemma eller sysselsätts med kompetensutveckling.

Jag skrev tidigare om en rad butiker i centrum som har gått i konkurs.

Jag misstänker att situationen kommer att bli ännu sämre innan det blir bättre.

Stackars Etuna....

Du vet att du är i Sverige när....

... din fru ringer för att säga att hon kommer att bli försenad på grund av att hennes tåg har kört på en älg.

Cambridge

Jag vaknade kl 04:00 imorse med ont i halsen och en stark impuls att springa till den närmaste flygplatsen. Usch....så är mitt liv nuförtiden. Det var ett klokt beslut att stanna hemma idag och försöka återhämta mig från infektionen. Dessutom ger det mig tillfället att tillbringa en tyst halvtimme med att skriva något om Cambridge.

Det är välkänt att Cambridge är en gammal och vacker stad. Jag såg dock inte så mycket av staden. Istället satt jag i ett kontor och diskuterade olika sätt att observera supersymmetri.

Vistelsens höjdpunkt var middag på en av Cambridges äldsta colleges. Eftersom jag var en "hedrad gäst" satt jag vid the high table med de akademiska höjdarna.

Naturligtvis gick vi i procession (förbi studenterna som naturligtvis stod upp) till bordet. Tyvärr fick gäster inte bära talar - istället var jag tvungen att bära ett påklistrat jag-är-intelligent-och-viktig-ansiktsuttryck för att försöka imponera studenterna. Eftersom jag nyligen gjorde något liknande i Bergen har jag nu blivit en akademisk-procession-expert.

Om du aldrig har deltagit i en college-middag i Cambridge och du vill få en mental bild av den bör du föreställa dig middag på Harry Potters skola, Hogwarts (nedanför).



Jag skojar lite bara. Det var en kul kväll med bra mat och intressanta samtal. Tack Are för inbjudan!

Hemma

För mycket återanvänd luft i flygplan har gett mig någon slags infektion och jag mår ganska dåligt just nu.

Jag hade planerade att åka till CERN imorgon men nu har jag bestämt mig att stanna kvar här och delta i mina möten via skype eller EVO istället.

Jag ska skriva om min tid i Cambridge snart.

Schiphol - igen

Usch.. Min enmanskampanj/bojkott mot KLM har, för tillfället, upphävts - de hälpte mig att rymma från Bergen kl 06:00 imorse.

Nu sitter jag på Schiphol igen och slår ihjäl tiden..

Fel plats, fel tid

Ok, detta är ingen överraskning - jag har blivit strandsatt i Bergen... Sankt Kristoffer har verkligen övergett och förbannat mig.

Istället för att dricka vodka med mina engelska vänner i London sitter jag i ett hotellrum (igen) och tittar på den bästa av norsk helg-TV - en så kallad treningsfilm. Filmen visar en aerobicslektion som leds av en hyperaktiv och bitsk norsk kvinna som skrämmer mig.

Jag är uttråkad men inte så uttråkad att jag har lust att skutta runt i rummet i takt med The Pointer Sisters.

Nu vill jag lämna detta land.

F*ck*ng j*vl* k*k SAS, norsk TV, Bergen, regn, Varg Veum, Frank Åsli, Nordsjön, skriande fiskmåsar o.s.v......

Rätt plats, fel tid.

För ett par inlägg sedan nämnde jag att en norsk TV-kanal var intresserad i dagens evenemang på Bergens universitet. Detta var på grund av att studenten faktiskt skrev två avhandlingar (i olika ämnen) och gjorde två disputationer på samma dag - imponerande.

Norges TV2 bevakade den första disputationen som ägde rum kl 10:00. Här kan du se ett klipp av disputationen och intervjuer med studenten och universitets rektor.

Jag deltog i den andra disputationen som ägde rum på eftermiddagen och därför missade jag ett tillfälle att dyka upp i kvällens TV-nyheter. Rätt plats - men fel tid.

Jag ska sparka min PR-agent.

Disputationen

Jag känner mig sällan som ett riktigt universitetslektor - mitt dagliga liv är en "oakademisk" blandning av möten och e-brev. Idag var dock ett undantag...

I Bergen är en disputation en formell affär och universitetet insisterade på att jag och den andra opponenten ledde en procession av professorer till framdelen av auditoriet. Publiken stod upp medan vi gick förbi och jag försökte hålla ett seriöst uttryck i ansiktet.

Lyckligtvis var mina frågor vettiga - jag till och med upptäckte ett litet fel i ett av studentens resultat. Vi slutade efter två timmar och alla lämnade rummet (naturligtvis i procession) för att fika och fira.

Det var en kul och njutbar dag som gjordes ännu mer njutbar av en lång promenad genom staden tillbaka till hotellet. Att känna lukten av Nordsjön och att höra ljudet av skriande fiskmåsar påminner mig om min barndom i Newcastle...

Trött i Bergen

....Jag har läst avhandlingen tre gånger och jag har kollat studentens resultat med mina egna kalkyler... Jag känner mig förbered inför morgondagens disputation.

Det är ganska roligt - studenterna oroar sig över att ge dumma svar medan opponenterna oroar sig över att ställa dumma frågor!!

Dessutom har jag ett skäl till att vara förbered - en av Norges TV-kanaler ska bevaka disputationen. Jag kan inte undvika medierna nuförtiden..

Bergen

Imorgon åker jag till Bergen för en disputation. Jag är "opponenten" som betyder att jag måste ställa (förhoppningsvis) intelligenta frågor till en nervös kandidat framför hans vänner och familj.

Jag tycker om Bergen. Staden påminner mig om Newcastle på ett konstigt sätt. Bäde städer ligger vid Nordsjön och upplever dåligt väder - enligt Wikipedia är Bergen Europas regnigaste ställe med omkring 2250 mm regn per år.



Efter Bergen åker jag till Cambridge för att samarbeta med en teoretiker. Sen flyger jag till CERN för ännu fler möten.

Jag ska fortsätta att blogga när jag är borta. Jag ser redan fram emot högt blodtryck och ett antal inlägg om f*ck*ng j*vl* k*k flygbolag och flygplatser.

En perfekt tid och plats

Fast det är viktigt att leva i den "här och nu", tänker vi alla ibland på en viss tid och plats som vi tror skulle passa oss bättre än våra nuvarande liv. 

För mig är det klart - jag är bitter över att jag missade sextio-talet och i synnerhet tillfället att bli en av The Beatles. 

Ok, John, Paul, George och Eskilstoona hade kanske inte blivit en vinnande kombination***. Jag kan dock drömma om Shea Stadium år 1965 (nedanför) även om verkligheten är en föreläsningssal i dagens Stockholm.

***Det är intressant att spekulera huruvida The Beatles faktiskt behövde Ringo eller om de kunde ha blivit framgångsrika med en annan trummis.

En gång fick John Lennon frågan : "Tycker du att Ringo är den bästa trummisen i världen ?" Johns svar var "Ringo är inte ens den bästa trummisen i The Beatles".
Det var ett skoj.. kanske..

Snö

Alla expatbloggare skriver om (och firar) årets första snö just nu... T.ex. här, här och här.


Eftersom jag inte vill känna mig utesluten bör jag beskriva mina egna snö-upplevelser. Jag är dock en dysterkvist som fokuserar på de negativa aspekterna av livet och för mig är snö inte någonting att fira utan det betyder att....


(1) ...vid kl 07:00 på morgonen måste jag springa genom en snöstorm till tågstationen för att försöka ta ett tåg som förmodligen kommer att bli försenat eller inställt på grund av vädret.
(2) ...Rickard utför korta patruller som betyder att jag måste gå upp och ner varje timme för att göra mitt jobb som den svanslösa kattens personliga dörröppnare och slav.
(3) ...jag måste skriva ett inlägg om snö.

Eskilstunabon som stred för Hitler

En kort uppdatering till mitt föregående inlägg.

Min fru har berättat för mig om en Eskilstunabo som var en av soldaterna.

Det visar sig att ingen kände till hans förflutna - han flyttade hit efter kriget - men hans vänner var mäkta imponerade av att han talade flytande tyska. De kunde inte förstå hur han lärde sig språket. 

Jag tror att det var boken och TV-programmet som avslöjade hans hemlighet...

Svenskarna som stred för Hitler

En intressant (för mig) och, tills nyligen, "hemlig" (för många) del av Sveriges moderna historia handlar om de svenskar som var med i Hitlers armé. 

Svenskarna som stred för Hitler av Bosse Schön är en fascinerande bok (och TV-serie) som beskriver de svenska soldaternas (ofta kort) liv under och efter andra världskriget. Jag tror att detta är en intressant och komplex del av historia. T.ex. svenskarna gav ett antal olika skäl till att de anslöt sig till Wehrmachten - många ville försvara Finland mot ryssarnas angrepp, medan andra var fattiga bönder som sökte efter lite äventyr. Få av dem var faktiskt hängivna Nazister. Deras aktioner väcker många frågor som vi, sextio år senare, kan ju inte svara men det är viktigt att vi tänker på frågorna ändå.

Jag tycker att det är synd att många i Efterkrigssverige valde att glömma vissa obekvämliga fakta och föredrog istället att bygga en bild av Sverige som någon slags moralisk supermakt. Som George Santayana skrev: Den som inte kan minnas sitt förflutna är dömd att upprepa det.

Ifall du tror att jag är en belackare av Sverige bör jag skriva att jag vet att vi engelsmän har många skelett i vår garderob. Det verkar dock som om, i jämförelse med Sverige, vi öppnar garderobsdörren och tittar in mer ofta.

Svensk neutralitet

Historia har alltid intresserat mig och att flytta till Sverige gav mig tillfället att stilla min nyfikenhet om några aspekter av Sveriges historia, inte minst begreppet svensk neutralitet.

Enligt min mening har Sverige aldrig varit ett neutralt land. Det verkar som om neutralitet har använts som ett nyttigt ord för att rättfärdiga de åtgärder som har vidtagits för att skydda Sveriges nationella intressen under det senaste seklet. T.ex. man kan knappast tro att ett land som var en av Tysklands viktigaste handelspartners under andra världskriget var neutralt på ett meningsfullt sätt. Tysklands krigsmaskin (kulor, stridsvagnar o.s.v.) byggdes av järn från Kiruna och ett av Churchills största mål var att stoppa järnleveranserna. Sverige spelade inte en liten roll i kriget.... 

Det är inte min avsikt att kritisera Sverige eller Per Albin Hanssons regering - varje land måste göra det som behövs för att skydda sig själv. Det är dock konstigt att många svenskar fortfarande tror att sitt land var neutralt under kriget.

Även idag är idéen att Sverige är neutral en chimär. Sverige är de-facto en inofficiell NATO-medlem -Sveriges militära utrustning är NATO-kompatibel och det finns nära försvarssamarbete med de officiella medlemmarna. Dessutom är det svårt att hitta på några omständigheter där ett land skulle attackera Sverige och NATO inte skulle försvara Sverige.

Dagens sista gnäll

Ok, jag ska inte skriva mer om KLM, Schiphol eller holländska fotbollsspelare..

Mitt sista gnäll är att jag måste sova i Stockholm inatt - jag kommer till Etuna imorgon vid lunchtid.... Tack KLM - du har förstört min helg...

Ok.... no more whinging..... Det var dock terapeutiskt....

Flera anledningnar att undvika KLM

Det räckte inte med sex....

(7) Schiphol har få sittplatser i de långa korridorerna bredvid avgångsområdena. De vill tvingar oss att vänta i shoppingområdena för att sno våra pengar. 

(8)  KLM är en del av ett större flygbolag KLM-Airfrance. Air France är kass - de har också försenat mig många gånger. 

(9)  De har inga  telex-faciliteter. För att slå ihjäl tiden läste jag KLMs Customer Care (en oxymoron) broschyr. Enligt EU-lag har jag rätt att skicka ett telexmeddelande. Jag har aldrig skickat ett telex och trodde att det skulle vara kul att se hur en telexmaskin fungerar. KLM vägrar dock att följa EU-lag och tillåta mig att skicka ett telex. 

Det visar sig att jag kan klaga till en EU-ombudsman om ett flygbolag inte lyder EU-lagen - jag kan kanske orsaka lite trubbel för KLM om jag gör detta.  Dessutom kan jag få kompensation för mitt inställt flyg fast jag tror att KLM ska försöka slingra sig ur sina lagliga ansvar. 

(10) Holländären Ruud Gullit var en av Newcastle Uniteds värsta tränare någonsin.

(11)  Holländären Ruud Van Nistelrooy var en av Manchester Uniteds bästa spelare någonsin.

KLM

Här är tio anledningar att undvika KLM:

(1) Resor blir ofta mardrömmar när man vill ta anslutningsflyg från Schiphol. Jag har missat många sådana flyg under de senaste fem åren.

(2) KLMs biljetter är mycket dyrare än Ryanairs men de bågge ger samma (hemsk) service.
(3) På Schiphol flygplats spelas kontinuerligt mexikansk jazzmuzak. Efter två timmars exponering kan detta betraktas som en slags tortyr och därför är det förmodligen illegalt.
(4) KLMs Flying Blue slogan låter som titeln till en porrfilm.
(5) Holländare kan typiskt tala minst femton olika språk och detta irriterar mig.
(6) Nederländernas fotbollslandslag är mycket bättre än Englands.

... ok, det räcker med sex...

F*ck*ng j*vl* k*k KLM

Herre Gud....

Jag åkte till Genèves flygplats kl 08:00 imorse.... Mitt flyg blev försenat och jag missade mitt anslutningsflyg från Amsterdam till Stockholm....

Ok, det var inte så dåligt.. jan kunde inte klaga för mycket för att jag bokades på ett senare flyg (14:30) och detta var bara en kort försening (två timmar)....

Men.... detta flyg blev inställt på grund av vad som helst (jag lyssnade inte på KLMs ursäkter)...

Nu måste jag sitta här tills kl 20:40 och när/om jag kommer fram till Stockholm ska jag missa det sena tåget till Etuna...

F*ck*ng j*vl* k*k KLM....

James Randi och en psykisk detektiv

Under 80-talet hade James Randi sitt eget TV-program, James Randi psychic investigator. I varje episod testade Randi en person som hävdade att ha paranormala förmågor.

Trots att Randis prov inte var så vetenskapliga - det är omöjligt att göra sådana prov på en kort TV-show - var de i alla fall underhållande. Det var kul att lyssna på de "begåvade" individerna försöka förklara bort sina misslyckanden. 

Nedanför kan man se ett sådant prov. Nella Jones säger att hon hjälper polisen att lösa brott. Randi ger henne en rad föremål för att se om hon kan skilja mellan de föremål som har involverats i våldsamma mord och de som inte har någonting med brott att göra.....

Resultatet var ingen överraskning - forskare kan inte hitta ett enda brottsfall som har lösts med hjälp av en psykisk detektiv.

Kristina - igen

Har inte så mycket att skriva. Jag drack vin med en dansk igår kväll och nu sitter jag i mitt rum på CERN och förbereder mig inför dagen..

Jag insåg att mitt inlägg om Kristina/utvandrarna var lite ofullständigt. Jag laddade upp ett klipp av öppningssången som sjöngs av en ung och optimistisk Kristina. Nedanför kan man lyssna på sista låten som täcker Kristinas dödsscen.

När de kom till Amerika sådde Karl Oskar några äppelträdfrön från Sverige. Många år senare blev de första äpplena färdiga och i klippet nedanför ger Karl Oskar en äppelbit till en döende Kristina. Hon luktar på den och den påminner henne om Duvemåla hage (öppningsscenen). Detta var ett väldigt känsligt och rörande sätt att sluta musikalen.




I'm a cheery soul today........

Kristina från Duvemåla

När jag började lära mig svenska köpte jag en CD: Kristina från Duvemåla. Jag visste ingenting om skivan förutom att den hade någonting med ABBA att göra - Benny och Björn skrev den. Trots att den inte lät som Dancing Queen älskade jag musiken och jag tillbringade timmar med att översätta texten.

Dessutom upptäckte jag att Kristina från Duvemåla var en musikal som var baserad på Vilhelm Mobergs "Utvandrare"-böcker som jag också köpte och (optimiskt) försökte läsa. Två år senare slutade jag böckerna - det var svårt att läsa dem men det var värt det.

För de icke-svenskar som inte har läst dem, handlar böckerna om en grupp svenskar som rymmer från sina fattiga liv i Sverige för att bli nybyggare i Amerika under 1800-talet. Karaktärerna och skildringarna av deras liv var baserade på breven och dagböckerna av riktiga svenska invandrare. Historien följer huvudkaraktärerna, Karl Oskar och Kristina Nilsson, från deras förlovning till Karl Oskars död som en trött och svag gamling. Böckerna är en intelligent blandning av humor och tragedi och dessutom lärde de mig lite svensk historia. Jag visste inte att så många svenskar flyttade till Amerika - t.ex. Nässjös folkmängd har bara nyligen återhämtat sig till den nivå som den befann sig på före massutvandringen.

Böckerna och musikalen är bägge fantastiska men detta är ingen överraskning - Moberg, Benny och Björn är alla genier på sina områden.. Nedanför kan man höra öppningssången i musikalen: Duvemåla Hage .... (En ung) Kristina sjunger medan hon väntar på Karl Oskar som "vandrar vägen till sin kära".

Sångens text (nedanför) är vacker poesi (enligt min mening)....

Sedan han lämnat Korpamoen ,tar han stigen mot Bökevara
Bidalites vägskäl ser han snart, en halv fjärdingsväg är det bara
Skälljud från korna hör han svagt, ifrån Åskålens näs och uddar
Hölassen där i träd och snår, brukar kvarlämna strån och suddar
Över grind och stätta
Har han svingat sej, nu är han nära
Fötterna är lätta
För han vandrar vägen till sin kära
Åkerby har han bakom sej, där ska dansas på lördagsnatten
När han passerat Åleberg, ser han Kråkesjöns dunkla vatten
På Krysseboda sommaräng, ser han liljekonvalj utslagen
Björkskogen där bär nya löv, där är ljust in på sena dagen
Över grind och stätta
Har han svingat sej, nu är han nära
Fötterna är lätta
För han vandrar vägen till sin kära
Och snart är han vid Sju Bönders grind, jag kan skymta hans vita krage
Snart med hans axel mot min kind, går jag i Duvemåla Hage

Låt den rätte komma in

Ikväll gick jag på bio med min fru för att titta på Låt den rätte komma in. Jag måste erkänna att jag inte tycker så mycket om svenska filmer. Landet som producerade Bergman har nyligen blivit landet som illa kopierar amerikanska filmer. Kvällens film var dock ett mästerverk.

Filmen (som är baserad på en bok med samma namn) handlar om relationen mellan två barn i 80-talets Stockholm. Ett av dem är ett offer för mobbning i skolan och det andra barnet är en vampyr. Ok, det låter löjligt men filmen fungerar! Den är både en välgjord och originell skräckfilm och en känslig skildring av hur det är att vara ung. Jag kan väl förstå varför filmen har vunnit så många pris och utmärkelser.


Gå och se den!

Ett par av Randis äventyr

Nedanför kan man se James Prydrick som hävdade att han kunde flytta på en sida i en telefonkatalog genom telekinesis. Dessvärre för honom hittade James Randi  på en litet prov för att testa Prydricks "övernaturlig" talang...

Ett annat av mina favoritklipp handlar om Peter Popoff, en TV-predikant som hävdade att han fick information från Gud om personer i publiken och att han kunde hela de sjuka. Det förefoll som om han hade en övernaturlig talang tills Randi tjuvlyssnade på hemliga radiomeddelande som sändes från Mrs Popoff.

James Randi och homeopati

Vilka är världens toppvetenskapsmän ?  Richard Dawkins, Stephen Hawking... ?

 

För mig är världens mest effektiv proponent för logik och den vetenskapliga metoden inte en professor vid ett toppuniversitet utan en gammal illusionist som inte har någon akademisk behörighet - James Randi. 

James Randi har tillbringat decennier med att blotta vilda och felaktiga påståenden angående liv efter död, astrologi,  alternativmedicin, skedböjning, spådomkonst o.s.v.  Under sin karriär har han bevisat hur lätt det är att lura både allmänheten och vetenskapsmän. Han är chef för James Randi Educational Foundation en stiftelse som främjar logisk  tänkande och vikten av att testa påståenden genom rigorösa vetenskapliga experiment. Randi som jag är skeptiker som innebär att vi t.ex. inte tror att det är omöjligt att kommunicera med döda människor utan att detta måste bevisas. T.ex. han har visat hur man kan simulera hur det verkar som en medium talar med döda personer genom t.ex. den icke-övernaturliga knepen som kallas för cold reading.

James Randi

Eftersom Randis arbete omfattar många olika ämnen ska jag skriva en rad inlägg om honom och de ämne som han sysselsätter sig med. Idag börjar jag med homeopati.

Homeopati är baserad på principen att ett ämne som kan skapa vissa symptom hos en frisk individ kan bota samma symptom hos en sjuk person. Detta innebär att man måste späder ut blandningar med dessa ämnen, i allmänhet så långt att slutresultatet inte längre innehåller några påvisbara aktiva substanser (tack Wikipedia).  I praktiken innebär detta att en homeopatisk medicin kan består av t.ex. vanligt vatten. Homeopatiker påstår att vattnet innehåller "ett minne" av ämnet även om ämnet försvann genom utspädningsprocessen.

Detta bryter mot nuvarande vetenskapliga lagar så naturligtvis behöver man bevisa att homeopati fungerar. Dessvärre finns det inga bevis. Artiklar dyker upp ibland i akademiska tidskrifter som försöker bevisa att homeopati är effektiv eller att vatten kan innehålla "ett minne" men när man tittar närmare på dessa experiment upptäcker man (alltid) ett fel.  T.ex. den prestigiösa akademiska tidskriften Nature fick en sådan artikel om "bevis på att en vätska kan ha ett minne" av en välkänd immunolog Jacques Benveniste. Tidskriften insisterade på att Randi, på grund av sin skicklighet och anseende, besökte Benvenistes laboratorium för att kolla att resultatet kunde bli upprepade. Randi uppäckte att ett grundläggande fel hade begåtts dvs de som deltog i experimentet kände till (under experimentet) vilka prov var så kallade "homeopatiska" och vilka var outspädda vatten. När Randi tvingade dem att introducera en ny "double blind" process för att förhindra en potentiell mänsklig bias i provbehandlingen och datatagningen kunde de inte upprepa sina ursprungliga resultat. 

Min åsikt är att det är bra att forskning pågår som undersöker om alternativmedicin är effektiv men tills stark bevis dyker upp bör man inte sälja sådana mediciner för att det är farligt att göra detta. Det är inte så att en homepatisk medicin är farlig (den är bara vatten) utan att det kan vara livsfarlig om personer med allvarliga sjukdomar tror på påståendena av alternativmedicininindustrin och vägrar att söker hjälp från "riktiga" läkare. T.ex. några homeopatianhängare påstår att sina mediciner kan behandla och förhindra malaria bättre än konventionella mediciner!! Sådant råd kan döda!!

Om du inte håller med mig och du tror att homeopati fungerar kan du bevisa att jag har fel och vinna en miljon dollar genom att ta James Randi Educational Foundation Million Dollar Prize. Sedan ungefär tjugo år har Randi lovade att skänka pengarna till någon som t.ex. ger bevis på att homeopati fungerar eller spöken finns. 

Hittills har ingen vunnit priset...

Mitt allra värsta inlägg någonsin

Eftersom CERN-anläggningen ligger i både Schweiz och Frankrike tillbringar jag en typisk dag på CERN i både länder. Därför har jag kunnat upptäcka ett par skillnader mellan Schweiz och Frankrike som man inte får läsa på Wikipedia - förmodligen för att de inte är så intressanta! 

(1) Katter i Frankrike är mycket vänliga - de vill att en besökare klappar dem. Schweiziska katter springer dock bort om en främling visar intresse för dem.  

(2) Europas bästa bussservice drivs inom Geneve - bussarna är moderna och puntkliga. Europas värsta bussservice drivs dock mellan Meyrin (Schweiz) och Val Thoiry (Frankrike). Min gissning är att det schweiziska  bussbolaget tror att servicen är Frankrikes ansvar (och vice versa). Det ser ut som om bussens tidtabell producerades av en slumptalsgenerator - t.ex. bussen avgår från CERN kl 11:04, 12:59, 15:11 o.s.v.  Men den tryckta tidtabellen är i alla fall värdelös för att bussen kommer när som helst.  

Ok, jag lovade att mina observationer var ointressanta..... Men detta är ingen överraskning - att blogga i mitt kontor på CERN på en söndag är ointressant.

Denna bild (Bill Clintons katt, Socks, som bodde i Vita Huset) har ingenting med inlägget att göra men den är mer intressant än resten av inlägget så jag har lagt upp den i alla fall.

CERN

Det är jätteviktigt för oss att allmänheten vet att vi klokt spenderar deras skattepengar. Därför ska jag skriva lite om CERN i detta inlägg. Eftersom jag har redan beskrivit våra forskningsprojekt ska jag fokusera på det oinspirerande ämnet av CERN-miljön i detta inlägg.

I Dan Browns underhållande bok Änglar och Demoner är CERN en megarik organisation. Laboratoriet består av imponerande byggnader, i vilka drivs topphemliga projekt. Dessutom äger CERN ett supersnabbt flygplan!

Olyckligtvis (för oss) är verkligheten helt annorlunda än Dan Browns glamorös skildring. När jag besökte CERN för första gången var mitt intryck att laboratoriet liknade en stor och kaotisk byggplats. Trots att CERN är en av världens främsta forskningslaboratorier kommer det aldrig att vinna en arkitekturpris. Vi kommer dock till CERN för att jobba och arbets- och levnads-förhållandena är därför viktigare än laboratoriets utseende.

Dessa förhållanden är inte "lyxiga"..... T.ex. under hektiska perioder måste fem av oss delar ett litet kontor som inte är mycket större än mitt eget kontor i Sverige. Utöver kontoret tillbringar vi mycket i tid i CERNs hostel. För att få en mentalbild av ett hostelrum föreställ dig en olåst fängelsecell med internettillgänglighet.  

Ok, jag bör sluta här! Jag vill inte porträttera mig som någon slags fysikmartyr. Jag älskar mitt jobb och tror att det är ett privilegium att kunna jobba på ett experiment som potentiellt kan vinna ett Nobelpris.

Men vi lever inte ett lyxigt liv - vi har inte ens råd med corporate drumming. Skattebetalarna får värde för pengarna!

Ett slöseri med pengar

Min favoritserietidning Viz innehåller ofta skämtannonser. T.ex. en sådan annons handlade om en påhittad butik som heter "Jesus Christ Superstore - for all your messiah needs" där man kan köpa träkors och skyltar med texten: "INRI" (latin för "Jesus från Nasaret, judarnas konung").

Igår upptäckte jag en annons i Easyjets ombordtidning som jag inledningsvis trodde var ett skämt - jag skrattade högt när jag läste det. Annonsen var för en "Corporate Drumming Experience".

Idén är att genom att trumma kan man förbättra motivering och teamwork inom en grupp. Jag antog att annonsen representerade ett svagt försök att utveckla en ny affär men Google-forskning avslöjar att corporate- drumming-evenemang äger rum över hela världen.

Nedanför kan man se ett videoklipp i vilket det hävdas att corporate drumming är ett effektivt sätt att bilda och motivera ett vinnande team....

Jag är dock lite skeptisk - klippet har inte övertygat mig om att corporate drumming kommer att hjälpa mig och min forskningsgrupp att upptäcka supersymmetri.

Fantastisk nyhet!!

Äntligen har vi en president med intelligens i Vita huset!!

Grattis Obama (och världen) !

Going down to South Park..

Jag kan inte sätta fingret på varför, men jag har varit nere idag. 

Det var kanske det mulna vädret eller killen som trängde sig före mig i kön i butiken.

Usch... Jag bör titta på South Park för att muntra upp mig själv..

Mått Johansson

I jämförelse med gårdagens inlägg ger jag en mer upplyftande historia från Eskilstuna idag....

Nära centrum finns en stor staty av en viss Carl Edvard Johansson. Skylten under statyn förklarar inte varför Herr Johansson hedrades på detta sätt så jag gjorde lite google-forskning.

Det visar sig att Herr Johansson - Mått Johansson i folkmun - var en viktig svensk ingenjör och uppfinnare. År 1896 uppfann han kombinationsmåttsatsen som (enligt wikipedia) kom att revolutionera industriproduktionen genom att skapa en gemensam mätstandard.

Henry Leland, en berömd amerikansk ingenjör, sa there are only two people I take off my hat to. One is the president of the United States and the other is Mr Johansson from Sweden.

Det är kul att en Eskilstunabo spelade en sån stor roll i världens historia.

En tragisk historia

Jag tog en promenad i staden idag och gick genom kyrkogården.  Bland de gamla gravstenarna var en som väckte min nyfikenhet. Gravplatsen var ny och omringad av blommor och den tillhörde en tonåring flicka.

Eftersom jag har en morbid nyfikenhet googlade jag efter hennes namn och upptäckte en tråkig historia. Hon var en av en rad unga flickor som begick självmord i Eskilstuna genom att hoppa framför tåg för ett par år sedan. 

Det är hemskt att tänka att den så kallade Werther-effekten ägde rum i denna stad.  

Halloweenfest

Igår kväll gick jag med min fru och ett par vänner till en halloweenfest på The Bishops Arms i Etuna.

Festen hade annonserats som en slags maskerad med ett pris för den bästa dräkten. Därför klädde vi ut oss till demoner och zombier o.s.v. Problemet var att ingen annan person i puben hade gjort likaså. Detta var dock ingen katastrof - det är inte lätt att genera mig och jag såg ganska stilig ut med mina djävulshorn.

Min fru var en väldigt övertygande zombie och hon borde har vunnit priset. Hon vann dock ingenting för att vi lämnade puben för tidigt. Herre Gud, vi var de enda personer som deltog i tävlingen !! Jag kan inte tro att en stor inströmning av de odöda ägde rum efter att vi gick till Harrys Bar.

Men trots denna grova orättvisa hade vi en kul och rolig kväll...

Jim

Jag har redan skrivit ett antal inlägg om Rickard Svanslös. Jag har dock en annan katt - han heter Jim och är en liten svart katt som också kommer från en kattjour i Liverpool.

Det finns inte så mycket att säga om Jim. Han är inte världens stiligaste katt och kvinnan som tar hand om kattjouren var överraskad när jag valde ut den lilla gubben: Are you really sure you want Jim ? sa hon.

Jim är Rickards motsats i så många avseenden. Han är en tyst och artig katt vars favoritaktiviteter är att sova på teveapparaten och att sitta i knän. Han biter aldrig och är väldigt charmig när han känner sig trygg. Han är dock rädd för världen utanför lägenheten och jag undrar vad som hände honom i Liverpool under hans tidigare liv.

Jag känner inte till Jims ålder men jag misstänker att han är ungefär tretton år gammal. Han har sex tänder kvar - varje veterinärbesök leder till ännu fler tandförluster- och har alltid varit väldigt smal trots att han äter som en häst. Jag oroar mig alltid att en veterinär skulle tro att han har blivit försummad på något sätt.

Nyligen har han blivit ännu smalare så vi gick till veterinären för blodprov och ett förutsägbart beslut att ta bort flera tänder.

Stackars Jim.. Trots sin viktförlust tror jag (och veterinären) att han inte är i smärta. Detta är den viktigaste faktorn som ska bestämma hans framtid.

Manuel och BBC

Just nu är Englands massmedier besatt av en historia som involverar sex, pengar och tre kändisar: Jonathon Ross, Russell Brand and Andrew Sachs (Manuel från Fawlty Towers/Pang i bygget).

Under en radioshow ringde Jonathon Ross och Russell Brand hem till Manuel - förlåt, för mig är han inte Andrew Sachs utan stackars Manuel vars begränsade ordförråd bestod av que, que och si si Mr Fawlty- och lämnade ett meddelande som avslöjade att Brand hade legat med Manuels barnbarn.

What say you on granddaughter ?

For Englands tidningnar var denna miniskandal en bra ursäkt att bli upprörda över beteendet av välbetalda kändisar. T.ex. Ross får ungefär 100 miljoner kronor per år från allmänheten - de som betalar TV-avgiften - för att presentera ett par skita (enligt min mening) program.

Mediestormen ledde till att BBC fick närmare trettiotusen klagomål. Följaktligen avgick Brand och Ross har avstängts från sin tjänst.

Jag kan inte förstå varför Ross och Brand bestämde att förnedra en gamling (Manuel är 78 år gammal). Jag älskar vulgär humor - mitt favoritprogram är South Park - men deras telefonmeddelande var inte roligt utan sårande.

BBC bör sparka Ross och använda de besparade pengarna till att stödja nyhetsavdelningen som undergår starka nedskärningar just nu. Många personer över hela världen drar nytta av BBC-nyhetsprogram - BBC bör tänka om sina prioriteringar.

Ryanair

Som du vet är jag en medlem i den globala jetseteliten och därför reser jag ofta med Ryanair...

Ett Ryanairflyg kan vara obekvämt och en oförglömligt hemsk upplevelse men det finns knep som man kan använda för att ha en hyfsat bra resa.

Nedanför skriver jag mina egna Ryanairtips.

 (1)   Boka biljetterna ett par månader före resan annars kan de bli jättedyra.

 (2)   Boka ”priority boarding” för påstigningen liknar ett upplopp.

 (3)   Hitta en plats i den bakre delen av planet – därför kan du undvika (de skrikande) barnen.

 (4)   Sänk dina förväntningar!! Vi får vad vi betalar för...

England

Since I'm in my homeland I'm allowing myself a post in English. 

Returning to the UK is always a strange experience. I look forward to it for some time before getting here and then it usually takes me about a day to miss Sweden. This trip is proving to be no exception to this rule.

The initial pleasure of buying Viz and Private Eye and then reading them on the train is already starting to wear off. The sight of several enormously obese people sprawled over a couple of seats smoking and eating themselves to death reminded me of the benefits of living in a country with healthy people. 

The rail company, however, is excelling itself with no delays and free internet (though this also means work e-mails). Right now I'm winding my way in the darkness up the east coast of England.  Soon we'll hit York and Durham and then the Toon.

As I mentioned in my last post, a family member is ill. I should probably write "friend of the family" to be strictly accurate but since he's my mother's partner and I've known him most of my life its pretty much the same thing.  

I've been "meaning" to go home for some time to see how things are but never quite got round to it. Now I'm getting round to it...

England

Imorgon åker jag till England - en familjemedlem är sjuk och jag vill visa lite stöd för honom.  

Jag har inte varit i Newcastle sedan jul och jag ser fram emot att höra "riktig" engelska (geordie) accenter och att uppleva engelskt dagligt liv (ohälsosam mat och Viz).

Jag ser dock inte fram emot morgondagens resa. Ryanair och Network Rail (Englands SJ) tar hand om mig som innebär en dag av förseningar och obehag....

 

Jag ska fortsätta att blogga från England.

Dålig nyhet

Den ekonomiska krisen har drabbat Eskilstuna - 250 anställda på Volvo har varslats om uppsägning ! Dessutom ska detta orsaka flera jobbförluster på företag som beror på Volvo.  

Som jag tidigare skrev är Eskilstuna långt ifrån en blomstrande stad.  Nu kommer situationen att försämras ännu mer.

Usch... Den nyheten hjälper mig att få perspektiv på mina egna (triviala) problem..

Ekonomiexperter

Sexton ledande ekonomer har skrivit till The Daily Telegraph för att protestera mot den brittiska regeringens åtgärder med avseende på den ekonomiska krisen. Min första tanke är det vore mer förnuftigt om de skrev direkt till regeringen - jag tvivlar på att Gordon Brown läser The Telegraph.

Min andra tanke är att om jag vore en ekonom skulle jag gömma mig bort från världen istället för att skriva ett brev till en tidning. Dagens problem har sina ursprung i ekonomers och bankirers dåliga förståelse av marknader och nationella ekonomier. De sexton ekonomerna förutsåg inte dagens kris - de skrev inget brev till The Telegraph för ett år sedan för att varna oss om lågkonjunkturen och Islands banker - så jag kan inte förstå varför de tror att vi bör lyssna på dem nu.

En ledande ekonom.

Ekonomi är ingen verklig vetenskap. En vetenskaplig teori bör kunna förutsäga en händelse. Om händelsen inte äger rum falsifieras teorin och den blir bortglömd. Fysiker försöker lyda denna regel men ekonomer ignorerar (eller försöker forklara bort) händelser som inte passar i sina modeller. Dessutom har de en olycklig tendens att förväxla sina åsikter med fakta.

Jag tycker dock faktiskt lite synd om ekonomer - den globala ekonomiska situationen är ju för invecklad för att göra pålitliga förutsägelser om framtiden. Detta betyder dock att ibland bör ekonomer säga "jag vet inte" - en fras som ekonomer inte är särskilt förtjust i.

Därför hoppas jag att de sexton ledande ekonomerna inte blir besvikna över att jag inte välkomnar deras ingrepp med öppna armar.

Fortfarande här

Aaaaaaaaaahhhhhh.........

Nu är jag helt säker på att Jean-Paul Sartres helvetesskildring Inför lyckta dörrar var baserad på Helsingfors flygplats.

För att lindra ledan har jag laddat upp en liten bild av mig som dök upp i Eskilstuna Kuriren. Den är lite mer representativ för mig än min avatar (Butters från South Park).

Try to restrain yourself ladies.

Fortfarande på Helsingfors flygplats

Herre gud, jag är uttråkad!!!!!!!!!!!!!!!!!

För att slå ihjäl tiden har jag skrivit en lista av namn som min fru och jag har gett katten under de senaste fem åren. T.S. Elliot påstod att en katt har tre olika namn.



Här bevisar jag att han hade fel...

Rickard, Rickard Rathbone, Rickard Ratbone, Ratty, Rat, Ratman, Twat, Twatty, Twatman, Stripes, Stripey och (från och med 10/9) Tratty, Trattman, Stump, Stumpy samt Rickard Svanslös.

Helsingfors

Jag sitter på Helsingfors flygplats och väntar på flyget.... Jag måste vänta fem timmar för att Finnair är snål. Mitt flyg avgår 20:00 men ett tidigare flyg avgår 16:00. Finnair vägrar dock att tillåta mig att ta detta flyg om inte jag betalar en (stor) avgift. Detta kan jag inte förstå. Eftersom det finns lediga platser på det tidigare flyget är det mer lönsamt att de tillåter mig att ta detta flyg- då har de mer tid att sälja min ursprungliga plats. 

Men det är inte så dåligt. Åtminstone har jag lite tid att ta hand om bloggen...

Några nyheter...

(1) Imorse gav jag ett föredrag om LHC (naturligtvis) vid ett evenemang som Helsingförs universitet anordnade för allmänheten. Det var glädjande att se så mycket folk som ville höra om vårt projekt och jag fick ett par relevanta frågor.

(2) Innan jag kom till Finland var jag i Genève för att ta hand om ett par möten. De var dock för tråkiga att beskriva här. 

(3) Rickard Svanslös var jättedeperimed men han börjar må lite bättre. Nu försöker han återetablera sitt revir och vi tror att han gradvis återfår sitt självförtroende.  

Usch... mitt liv består av flygplatser, möten, föredrag och katter. Jag måste använda min fantasi och göra förändringar...

Nästan över

Jag gick upp vid kl 06:00 och kröp i det kalla mörkret till tågstationen. Usch... Sommaren gick för fort. Det var inte så länge sedan som jag klagade över att temperaturen var för hög och att nätterna var för ljusa. Nu har jag hösten att klaga över...

Konferensen gick bra - ingen katastrof skedde! Föredragen var intressanta och jag tror att alla var nöjda med arrangemangen. Det var också kul att se så många av Sveriges partikelfysiker här. Jag är lite ledsen att jag missade konferensmiddagen men det var ju viktigt att prioritera Rickards skadade stump framför bra mat och gratis alkohol ....eller kanske inte.

Konferensen slutar om tio minuter - jag skriver detta inlägg under ett obegripligt (för mig) föredrag. Efteråt har jag har ett par saker vid institutionen som jag måste sköta. Sen kan jag åka hem! Jag ser fram emot att sitta på tåget tillbaka to Etuna....

Jävla katt!

Rickards stump blev röd och svullen idag och vi var oroliga över möjligheten att katten hade fått en infektion. Min fru var upptagen med hästarna så jag tvingades att lämna konferensen för att föra katten till veterinären.

Stackars Rickard gillar inte att åka bil och han visade sitt missnöje genom att använda bilen som en toalett. Min fru säger att han gjorde detta för att han kände sig stressad men jag tror att han faktiskt har en hemlig plan för att förarga mig vid varje möjligt tillfälle. T.ex. han ”markerade” min datorväska förra veckan - jag upptäckte detta när jag undrade över varför ingen ville sitta nära mig på tåget till Stockholm.

Veterinären gav honom tabletter och hon tror att han kommer att överleva! Bra ! Ibland tycker jag inte om honom men jag skulle hata att förlora den lilla gubben !

Ett inlägg om ingenting

En lång dag.. Jag har skrivit morgondagens presentation och har tagit hand om förberedelser för konferensen. 

Nu ska jag titta på teven och hålla mina tummar att allt går bra imorgon. 

En fysikkonferens och en trattfri, farlig katt

Om två dagar kommer Sveriges partikelfysiker till universitetet  för att delta i en konferens som jag anordnar.  Min att-göra-lista är oändligt lång! 

Dessutom måste jag ge en presentation vid konferensen och jag har bara skrivit fem sidor.

Usch...jag har inte tid att skriva ett långt inlägg. 

Jag bör dock ge en kattuppdatering. 

Rickard besökte veterinären idag och det gick jättebra.  Den goda nyheten är att han inte behöver bära tratten så länge som vi kan övervaka honom. Efter att det förhatliga bihanget tagits bort sprang han runt lägenheten som en kattunge. Dessutom anföll han mig entusiastiskt två gånger med sina tänder och klor. 

Den riktiga Rickard är tillbaka. 

Rickard - igen

En kort uppdatering om Rickard.

Istället för sitt vanliga aggressiva beteende mot mig är han snäll och vänlig just nu. Han sitter spinnande i mitt knä och följer efter mig om jag går till ett annat rum i lägenheten. Detta tycker jag inte om – trevlighet kännetecknar inte den "riktiga" Rickard. Min slutsats är att han är deppig och fortfarande traumatiserad.

Dessutom avskyr han tratten för att den förhindrar honom från att slicka sin päls. Tratten har också lett till att han kraschar mot väggar och dörrposter. Stackars kisse ! Förra veckan var han Eskilstunas stiligaste och malligaste katt med en tjock och lång svans som han brukade vifta när han var arg. För tillfället är han en blyg och klumpig katt med en rakad stump som liknar en gammal korv.

Hans liv kommer dock att bli bättre snart. På söndag kastar vi bort den förhatliga tratten och han får gå ut för att återetablera sitt revir.

Jag ser fram emot att återfå den gamla Rickard även om han bara kan vifta med stumpen istället för sin svans.

Eskilstuna

Trots närmare femtio blogginlägg insåg jag nyligen att jag ännu inte har skrivit något om Eskilstuna.

Vad kan jag säga om Eskilstuna ? Jag tycker om staden för att den påminner mig om Newcastle och Liverpool - invånarna är opretentiösa och vanliga människor. I jämförelse med engelska städer (isynnerhet Liverpool) är Eskilstuna en lugn och säker ort. Därför ler jag när Eskilstunabor berättar för mig att brottslighet är ett stort problem här.

Dock är staden för lugn ibland. Ett par engelska vänner besökte mig just efter att jag hade flyttat hit och vi gick till centrum för att uppleva stadens nattliv. Tyvärr var nattdöd en mer lämplig beskrivning av stadens pubar och klubbar. Jag är dock trettiosju år gammal så en lugn stad är för det mesta inte ett stort problem för mig nuförtiden.

Jag är mer bekymrad över att Eskilstunas centrum är för lugnt under dagtid. En rad butiker har nyligen stängt och centrum kommer att likna en spökstad om denna trend försätter. Det allmänna ekonomiska tillståndet i Sverige har ju bidragit till att butikerna har gått i konkurs. En annan stor faktor är dock att många personer föredrar att handla i köpcentrum Tuna Park.

Min åsikt är att kommunen borde hjälpa butikägarna i centrum, annars kommer Eskilstuna snart att likna en typisk liten stad i Amerika. En sådan stad har inget hjärta och dess invånare måste vara bilägare för att klara sig.

Eskilstunas centrum har redan förändrats mycket under min tid i Sverige. Den kommande perioden av lågkonjunktur kommer att försämra situationen ännu mer. Jag håller mina tummar att de små foretagen överlever.

Magnetiska monopoler

Det var lite pinsamt att läsa gårdagens Eskilstuna kuriren men det var också smickrande att de publicerade en artikel om mig.

Min fru tyckte om den stora bilden av mig framför en tavla. Bilden visade ett antal ekvationer som jag använde för att försöka förklara ett viktigt ämne i den moderna fysiken - magnetiska monopoler.

Många teorier förutser att monopoler finns i universum - jag gav faktiskt en presentation om monopoler på CERN igår - trots att vi inte ännu har upptäckt dem. Om monopoler finns kan det hjälpa oss att förena de olika grundläggande krafterna inom en enkel teori. Dessutom ska en monopolupptäckt leder till en förklaring om varför elektrisk laddning mäts i diskreta paket d.v.s. en partikels laddning är alltid ett heltal: 1, 2, 3, 4 etc. Varför har naturen valt att en partikels laddning inte kan vara, t.ex. 1.0001 eller 3.34234 ? Om vi upptäcker en monopoler ska den här gåtan lösas.

Innan jag kom till Stockholm var monopoler en av mina största forskningsämnen. Jag skrev ett antal artiklar om sökande efter dem. Tyvärr kunde jag inte hitta bevis för dem men LHC kommer att tillåta ett nytt sökande vid höga energier.

Gregory

Jag måste blogga om en planresa en gång till - förlåt! Den här gången handlar inlägget dock inte om flygrädsla utan en passagerare som satt nära mig idag.

Han heter Gregory (jag läste detta på en bagagelapp som fästs till en väska som träffade mitt huvud) och han kommer från Amerika (han pratade så högt att alla på planet kände till hans nationalitet).

Jag har en fråga till Gregory som jag ska skriva här. Ok, jag vet att det är tvivelaktigt att han är en av Eskilstoonas läsare - jag har faktiskt bara tre regelbundna läsare: Min fru, min mor (som inte kan svenska) och min kollega Phil. Det finns dock en liten möjlighet att Gregory ska läsa detta så jag ska ställa min fråga (nedanför) i alla fall.

Jag vore jättetacksam om du kan förklara varför du trampade på min fot tre gånger under resan och dessutom tappade en väska som träffade mitt huvud. Eftersom du inte bad om ursäkt måste jag anta att det var din avsikt att irritera och kanske skada mig.

Gregory - if you can't speak Swedish then here is a shortened version of my message in English: you're an arrogant and ignorant sod. Please do the rest of society a favour by learning some basic manners.

Stackars Rickard

Rickard har råkat ut för en olycka! Hans svans fastnade i någonting (en dörr ??) under gårdagens kvällspromenad! Han kom tillbaka utan sin svanstipp. Vilken kattastrof !

Veterinären bestämde att amputera nästan hela svansen och katten har bara en liten stump nu. Rickard är väldigt deppig och måste bära ett speciellt katthalsband som fästs till någon slags lampskärm för att förhindra honom från att slicka stumpen. Stackars kisse!

Ironiskt nog kallades Rickard efter "Rickard från Rickomberga" - en karaktär i böckerna om Pelle Svanslös.


Jag skulle ha kallat Rickard för Pelle.

Einstein bor inte i Eskilstuna

Jag dök nyligen upp i Sveriges Radio. Du hörde mig kanske (om du bor i Sörmland) - jag var engelsmannen som långsamt pratade om ljusets hastighet. Dessutom nämndes jag i ett par tidningnar. Det var ju LHC och jordens-undergång-hysteri som orsakade medieintresset och gav mig mina "femton minuter av berömmelse" (som Andy Warhol talade om).

Innan jag smyger tillbaka till skuggorna har jag ett till "mediaframträdande" att göra. Som jag tidigare skrev publicerar Eskilstuna kuriren en stor artikel om mig. Idag gick jag till tidningens fotostudio där en fotograf tog bilder av mig framför någon slags tavla. Jag ombads att skriva ner olika ekvationer på tavlan (lätt) och att se intelligent ut (svårt).

Det var jätteroligt att snacka med journalisten och att besöka studion men jag misstänker att de vill porträttera mig som en mini-Einstein för att jag sa att jag tycker om att lösa ekvationer... Det är sant att Einstein också tyckte om ekvationer men hans var mycket svårare!!

Han är inte jag.

Om någon läser såväl denna blogg som tidningen vill jag tydligt säga till dig att jag inte tror att jag är en ny Albert Einstein !!

Jag ser dock fram emot artikeln. Det är alltid smickrande att läsa mitt namn i en tidning. Dessutom kommer min katt, Rickard, att nämnas. Han var i ett BBC program om mig för fem år sedan och nu kommer han att bli välkänd i Sörmland. I jämförelse med andra katter är han en riktig internationell kändis!

Jag råkade få höra...

...en posh engelsman på T-banan.

Han sa någonting som "I spoke to Charlie about this. Have you mailed Lester ?"

Jag känner många engelsmän av olika åldrar. Mina bekanter heter dock John, Tim, Bob,Paul o.s.v.

När man bor i Sverige är det lätt att glömma att det finns olika typer av engelsmän. Mannen-på -tunnelbanan påminde mig om detta.  

Ok, jag vet ingenting om Charlie och Lester men jag skulle slå vad om att de inte kommer från Liverpool eller Newcastle.

Min dag

Jag har haft en upp-och-ner-dag

Först pratade jag med en doktorand i Lund om hans avhandling. Jag tipsade honom om hur kan förbättra den trots att den redan var  jättebra. Jag hoppas att han kommer att fortsätta som fysiker efter disputationen.

Efteråt drabbades jag av panik över allt som står på min att-göra-lista. Paniktillståndet blev ännu sämre när en journalist ringde för att fråga mig on dagens Nobelpris i fysik. Det tog mig en timme att påminna mig själv om Nambu-Goldstone-bosoner och att skriva en lämpligt elementär beskrivning av ämnet.

Jag tillbringade resten av dagen med att försöka förkorta min att-göra-lista. Kongstigt nog har den blivit ännu längre....

En patetisk hök

En av mina favoritserietidningar, Viz, innehåller karaktärer som heter The Pathetic Sharks. Dessa hajar är dock inte havets farligaste jagare utan fegisar som behöver simringar.


Ok, de patetiska hajarna är påhittade, men för två dagar sedan upptäckte min svärfar en verklig patetisk predator i trädgården.

Mina svärföräldrar bor på landet i ett hus som är ett slags magnet för djur som söker hjälp och trygghet. T.ex. för två år sedan gick två hungriga lamm in i trådgården från skogen. Min svärmor gav dem mat (och namn - Buster och Blyger) och min svärfar byggde ett speciellt skjul för dem. Nu är de stora och lyckliga får.

Deras nya gäst är dock lite mer exotisk. Nykomlingen är en snäll hök som verkar som om han inte vet att han bör bete sig som ett fruktat och oåtkomligt rovdjur. Han tycker om att äta kattmat ur en skål utanför huset och att flyga mot och hälsa på min svärfar. Jag tror att han känner sig lite ensam. Nedanför kan du se hur han har försökt bli vänner med ett får och en häst.



Mina svärföräldrar har kontaktat en ornitolog för att få veta mer om sin nya lilla vän. De är lite bekymrade över att han kanske är sjuk. Jag hoppas att han är frisk och att han kommer att stanna.

F*ck*ng, j*vl* k*k-SJ

Usch……

Trots att jag sitter på ett tåg (som enligt uppgift ska gå) från Eskilstuna till Stockholm har jag märkt att min resa har många likheter med en typisk tågresa i Indien, inte minst till antalet passagerare som försöker klämma in sig i tåget.

Som vanligt denna morgon hade några tidigare tåg blivit inställda vilket ledde till slagsmål när en massa personer försökte få tag på de få lediga platser på tåget. Jag hade tur (och armbågar) – jag hittade ett säte men jag tycker synd om de som måste tillbringa den nästa timmen packade som sardiner.

Strängnäs järnvägsstation (kl 08:00).

Dessutom, trots de exceptionella förhållandena, insisterar SJ-personalen fortfarande på att endast passagerare med förstaklassbiljetter ska få sitta i förstaklassvagnen. Detta betyder att de som inte har en förstaklassbiljett måste stå på WC..

SJ hävdar att de oroar sig över bolagets anseende. Detta tvivlar jag på men om har jag har fel och de faktiskt bryr sig om passageraren-på-WC kan de förbättra sitt anseende genom att visa medlidande och att ibland glömma vissa regler om tillgänglighet till olika vagnar. Varför inte ? De har redan ju glömt regeln om att köra punktliga tåg som har ett lämpligt antal sittplatser. De glömde denna regel för många år sedan….

Kalla kriget

Idag handlar "den första tanken i mitt huvud" om det kalla kriget.

Jag var ett av det kalla krigets barn som växte upp under hotet om ett kärnvapenkrig. Jag kände mig som en aningslös-men-orolig åskådare till dramat som utspelades i Europa på 70- och 80-talen.

Under min barndom var medierna fulla av historier om SS20-raketer, SDI, Reagan, Thatcher o.s.v. Det verkade som om det rådde en överhängande risk för krig. Filmer och TV-program gjordes som gav mig (och många andra personer) mardrömmar. En sådan film var Threads som beskrev ett kärnvapenanfall mot Sheffield, en stad i norra England. Nedanför kan du se en scen ur filmen när Sheffields invånare förbereder sig inför ett möjligt anfall. Klippet visar oskså hur de reagerar när de hör VMA-sirenen och ser kärnexplosionen. Trots att jag har sett filmen ett par gånger tycker jag att klippet fortfarande är skrämmande.



Även i skolan var det omöjligt för mig att undkomma det kalla krigets skugga. Varje eftermiddag ljöd sirenerna från det närliggande varvet bredvid floden Tyne - jag befarade alltid att ljudet var VMA-sirenen.

Nuförtiden är kalla kriget ju historia. Man kan läsa böcker om ämnet och besöka olika anläggningar som var viktiga (och hemliga) under denna period. En sådan anläggning är Hack Green Secret Nuclear Bunker i Cheshire i England. Denna bunker skulle ha använts av kommunens ledarskap i händelse av ett kärnvapenkrig.

Det finns en konstig atmosfär på anläggningen - jag kände mig säväl lite rädd (över att bunkern var ett stort bevis på ett kärnvapenkrig är en verklig möjlighet) som lättnad (över att det inte än har ägt rum). Bunkerbutikens sortiment ger dock en lättsinnig syn på kärnvapenkrig. Jag köpte ett snöskak som till synas innehäller nysnö som faller över en vacker liten by. När man tittar närmare ser man dock att "snön" faktiskt är radioaktivt nedfall !

Jag skulle vilja undersöka Sveriges historia under det kalla kriget men det är svårt att hitta relevant information och museer. Medierna täcker ju fortfarande de "kränkande ubåtarna" men dessa små händelser representerar bara en liten del av en komplicerad och fascinerande period i modern historia.

Vilken katastrof!

En av internets bästa sajter har stängt!!

Tills nyligen hade South Park Studios tillgängliggjort gratis och lagligt alla SP-episoderna på internet. Detta var en fantastisk service - om jag satt i ett hotellrum kunde jag tillbringa en njutbar timme med Cartman, Stan, Kyle, Kenny samt Butters (min favoritkaraktär).

Idag försökte jag dock titta på en episod och jag bara fått meddelandet: Sorry Scandinavia. Det ser ut som om det finns ett kontraktsproblem som måste lösas. Min gissning är att MTV (som äger rätt att sända episoderna i Sverige) har klagat över den gratis service.

SP är förmodligen mitt favoritprogram av idag. Ok, det är vulgärt men samhället är också vulgärt och SPs mål är att parodiera samhället. Programmet är skarpt, roligt och "äkta" - det påminner mig om min egen barndom.

Jag hoppas att South Park Studios kan snart lösa kontraktsproblemet. En bra helg är inte fullständig utan minst två SP-episoder.

Flygrädd - igen

Som regelbundna läsare av denna blogg vet har jag flygfobi. Därför kan man lätt förstå varför dagens resa tillbaka från CERN inte var ett av mitt livs höjdpunkter....

Jag flög mellan Genève och Wien i ett gammalt Bombardierplan. Planet har ett lämpligt namn för att det lät som (och var lika obekvämt som) ett bombplan från andra världskriget. Strax efter start annonserade piloten att resan skulle bli a little bumpy och att ingen mat skulle serveras på grund av turbulensen. Herre Gud, den var en skräckresa - jag var rädd att titta ut genom det lilla fönstret ifall jag skulle se Liemannen bland molnen.

Jag önskar att flygbolagspersonalen hade varnat mig på flygplatsen för att det fanns oväder över Österrike - jag hade gömt mig på WC medan de andra passagerarna steg på planet.

Min flygrädsla är jätteirriterande - jag vill bli av med detta problem. Sen 1993 har jag nästan bott på de flesta av världens flygplatser och jag vet att flygresor inom Europa är säkra. Logik kan dock aldrig besegra instinkt. Min instinkt är att det inte är förnuftigt att frivilligt gå in i en potentiellt farlig situation och att anförtro sitt liv åt en främling (piloten).

Nästa vecka åker jag tillbaka till CERN och logik och instinkt kommer åter att tävla mot varandra. Jag kan redan nu kora tävlingens vinnare.

Johnny

Ok, jag har redan accepterat att jag aldrig kommer att vinna en mest-intressanta-blogg-tävling. Därför ska jag skriva om en liten hund som jag träffade imorse.

Den snygga lilla vita hunden stod ensam på trottoaren bredvid en landsväg utanför CERN. Jag hade mycket att göra i CERN men jag kunde inte se hans husse och att lämna honom hade gett mig ett dåligt samvete.

En liten hund som liknar Johnny

Han var jätteglad när jag gick mot honom - man kunde nästan se hur han log. Han vägrade att lämna min sida medan vi gick till CERNs reception - jag hoppades att de skulle ringa en hundjour. Hans husse kom dock springande innan vi nått CERN så jag tvingades att säga adjö till hunden (som förresten heter Johnny).

Jag var dock orolig för att hunden var lite ovillig att gå med husse - jag hoppas att Johnny inte försummas.

England

Jag sitter i Hotel Etap i Genève - mitt rum är trevligt och bekvämt men huvudsaken är att jag kan titta på BBC Prime. Kanalen sänder antalet brittiska program, t.ex. drama och komedi, och detta påminner mig om livet i England.

Jag har inte besökt England sen januari och jag saknar mitt hemland - jag drömmer om att läsa Viz och Private Eye, att handla mat i Tescos och att besöka några Newcastle pubar. Jag bör boka en resa till England men jag jag är lite upptagen just nu och jag vill undvika ytterligare flygresor - jag är trött på flygplatser.

Dessbättre klagar min mor inte så mycket om min permanenta frånvaro från Newcastle men jag känner mig skyldig i alla fall. En resa till England skulle stilla min hemlängtan och mitt dåligt samvete.

Eskilstuna kuriren

En journalist från ekuriren intervjuade mig idag. Tidningen vill publicera en artikel om Eskilstunabon som deltar i experimentet som kommer att utplåna världen.

Trots att jag inte kan förstå varför någon skulle vilja läsa om mig pratade jag om mina gamla skolor och livet i Newcastle och Liverpool. Journalisten var jättetrevlig - jag befarar fortfarande att alla kommer att skratta åt mig när jag talar svenska. Men allt gick bra och jag ser fram emot att läsa artikeln!

Den senaste veckan

Jag tog en liten paus från att skriva bloggen för att återfå min skrivlust... Efter en vecka har min skrivlust återfunnits och det är dags att säga någonting om mina nyliga aktiviteter.

I måndag talade jag om LHC på Rotaryklubben på Hotell Statt i Eskilstuna. Det var njutbart att prata om experimentet och svara frågor om myten om världens förstörelse. Dessutom dök upp journalister från Eskilstuna Kuriren och Sörmlands Radio. Om du är en av Sörmlands Radios tiotal lysnnare hörde du mig kanske försöka förklara på svenska den så kallade farfarsparadoxen som förbjuder tidsresor till det förflutna.

I tisdag åkte jag till CERN för att ordna ett möte om hur experimentet ska leta efter bevis för de så kallade supersymmetriska partiklarna. Det är alltid en utmaning att övertyga en grupp smarta internationella fysiker med olika prioriteringar och stora egon att de måste samverka med varandra. Men det verkar som om att vi småningom beter oss som en koherent grupp.

I fredag kom jag tillbaka till Sverige för att lyssna på en disputation. Eftersom jag har varit en oofficiell handledare till studenten (Pelle) under de senasate fyra år ville jag bevittna honom ta det sista akademiska steget. Hans opponent var tuff men Pelle klarade sig bra! Ett stort grattis till Dr Pelle!!

Hamburg

Jag har redan skrivit om Liverpool och det är dags att skriva om en annan viktig stad i mitt förflutna. Därför handlar dagens inlägg om Hamburg där jag bodde i 1990-talet.

Hamburg påminde mig om både Liverpool och Newcastle - de är alla hamnstäder med skeppbyggningshistorier. Hamburgs hamn är dock fortfarande framgångsrik och detta bidrar till att den staden av idag är mycket rikare än de engelska städerna.


Jag hade en lägenhet ovanpå en kebabstuga i Altona som ligger nära Hamburgs berömda Reeperbahn-område. Detta var en skitbra period i mitt liv - jag jobbade hårt och jag tillbringade (för) mycket tid i Hamburgs pubar och nattklubbar med mina engelska och tyska vänner. Dessutom var det första gången jag flyttade till ett annat land - allt var nytt och spännande.

Jag saknar fortfarande Hamburg och jag missar aldrig ett tillfälle göra återbesök.

LHC - igen

Det har tyvärr uppstått ett tekniskt fel på LHC-acceleratorn (ett stort tack till SJ som hjälpte denna engelsman att formulera den föregående meningen).

Felet är ingen katastrof men det är ett bakslag och det innebär att vi inte kommer att få kollisioner med protoner nästa vecka. Istället planerar CERN att påbörja kollisioner om minst två månader.

Jordens undergång har skjutits upp!