söndag 12 december 2010

Arvid

Jag genomgår en hektisk fas i livet just nu... Lilla Arvid Ian Anthony Eskilstoona föddes för 12 dagar sedan.. Förlossningen var traumatisk men både möder och barn mår bra nu. Arvid är en kräkande, skrikande, skitande och frisk bebis.
Det var kul att upptäcka att Arvid och Winston Churchill har en gemensam födelsedag. Som du kan se liknar de varanda också!

torsdag 16 september 2010

Ich vermisse Deutschland!

# Wir fahr'n fahr'n fahr'n auf der Autobahn
Vor uns liegt ein weites tal
Die sonne scheint mit glitzerstrahl
Die fahrbahn ist ein graues band
Weisse streifen, gruener rand
Jetzt schalten wir das radio an
Aus dem lautsprecher klingt es dann:
Wir fahr'n auf der Autobahn...



Ich verbringe den Abend mit Ralf und Florian.

söndag 29 augusti 2010

Lars Ohly

Valet närmar sig och det är svårt att undvika Sverigedemokraterna i media. Detta välkomnar jag - alla bör veta att Sverigedemokraterna vill driva en farlig politik som inte har någon plats i ett jämlikt samhälle. Däremot kan jag inte förstå varför media är så tysta om ett annat farligt parti : Vänsterpartiet.

Partiets ledare Lars Ohly kan knappast beskrivas som en demokrat. Han grät när Berlinmuren föll och han försvarar diktaturer (om de är kommunistiska, t.ex. Kuba). Dessutom vill han mörklägga historien om de så kallade Kirunasvenskarna som dödades av Stalin. Här är ett par relevanta citat från Ohly:

Marxism-leninismen är ett bra, riktigt och viktigt begrepp.

Vi får aldrig acceptera ett demokratibegrepp som står höjt över klasskampen.

Det kan vara så att inskränkningar av de demokratiska fri- och rättigheterna är den enda möjligheten för arbetarklassen att slå vakt om den största demokratiska reformen vi känner till - avskaffandet av utsugningen och kapitalismen.

Kuba är ett fantastiskt exempel på hur man under mycket fattiga förhållanden kan uppnå folkligt deltagande och ekonomisk rättvisa.

Till skillnad från Sverigedemokraterna är Vänsterpartiet nästan ett regeringsparti trots att Lars Ohly vore en helt olämplig minister. Han förespråkar en ideologi som har lett till lidande och död. Medierna har ett ansvar att avslöja alla extremister (vänster och höger). Jag kan inte förstå varför de endast fokuserar på ett av dessa hot.

söndag 18 juli 2010

Adjö Shane!

Igår hade jag en kul kväll med Shane och ett par av hans kompisar. Dock lider jag just nu - ju äldre man blir, desto sämre blir "dagen-efter".

Shane flyttar till San Francisco om en månad och gårdagen var ett tillfälle att säga adjö. Lycka till Shane! Jag är helt säkert att du ska göra ett bra jobb i Amerika !!

Förresten, nedan är Bowievideon jag nämnde......

lördag 12 juni 2010

Kl 21:25 - Plus ca change....



....plus c'est la meme chose som fransmännen säger, eller på svenska: ju mer som förändras, desto mer förblir detsamma.

söndag 30 maj 2010

Jordbrobarnen

Det har varit en tyst söndag. Jag sitter i soffan bredvid en sovande Rickard som liknar ett nöjt lik. Min fru tar hand om sina hästar och jag befarade att dagen skulle bli väldigt tråkig.


Dock har jag blivit uppslukad av en samling av dokumentära filmer av filmaren Reiner Hartleb. Under 24 år har han följt några barns uppväxt i Jordbro. Filmsamlingen ger en unik insikt i nutidshistoria från 70-talet till dagens Sverige. Till skillnad från program som Hermans Historier som litar på experters "tolkningar" av personer och händelser i det förflutna är det dåtidens svenskar som beskriver sina egna liv. Att bevittna skillnaden mellan barndomsdrömmar och vuxenlivets verkligheter är smärtsamt, men lärorikt.

Very much recommended!!

fredag 28 maj 2010

Bowie i Berlin

Jag är ganska nöjd med mitt liv. Jag vill inte vara någon annan, bo i en annan stad eller göra ett annat jobb. Ok, detta är inte hela sanningen. Jag är faktiskt avundsjuk på någon: David Bowie under hans "Berlinperiod".

År 1976 flyttade Bowie till Berlin från Amerika. Under de följande tre åren skapade han tre klassiska album (den så kallade Berlintrilogin) och blev (i mina ögon i.a.f.) världens coolaste man i världens coolaste stad. Kalla kriget har alltid intresserat mig och det var frusterande för mig (men bra för de stackarna som hade levt under kommunism) att det tog slut just när jag fick tillfället att resa till olika Europeiska länder . I jämförelse blev Bowie ett ögonvittne till det kalla kriget. Han sjöng om Berlinmuren (Heroes) och upplevde livet i den konstiga delade bohemska staden som inte ens var en "riktig tysk" stad - Berlin delades administrativt in i fyra sektorer mellan de allierade USA, Storbritannien och Frankrike samt Sovjetunionen.





Jag vill inte vara avundsjuk på någon men måste göra ett undantag med Berlin-Bowie.... Han skapade fantastisk musik och bodde i en stad under en period när den spelade en central roll i Europeisk historia. Dessutom var han den coolaste katten i stan...

torsdag 6 maj 2010

Hello Hooray, what a nice day for the Eton Rifles

Orden skrevs av Paul Weller i låten The Eton Rifles. Låten beskriver ett bråk som ägde rum när några elever på Eton (en av Englands toppskolor för de rika) stötte på en grupp demonstranter som deltog i en protestmarsch mot arbetslöshet. Låten spottar förakt mot samhällets "elit" och är en riktig hymn till arbetarklassen.



David Cameron, som kanske ska bli Storbrittaniens nästa statsminister ikväll, gick på Eton. Han hävdar att The Eton Rifles är en sina favoritlåter. Jag kan acceptera att han är den bästa kandidaten och att hans politik skulle gynna Storbritannien. Däremot kan jag inte acceptera att han gör anspråk på låten. DC och hans skolvänner har redan makt och pengar - de bör inte försöka stjäla arbetarklassens kultur.

Jag hoppas att DC har en nice day idag men det betyder inte att jag tycker om vad hans personliga framgång skulle representera - privilegium och ett ojämnt samhälle.

måndag 3 maj 2010

Vi lär oss aldrig

Jag tillbringade helgen i CERN och behövde någonting att titta eller lyssna på för att slå ijhäl tiden. Äntligen upptäckte jag P3 Dokumentär i Sveriges Radio. Nutidens historia fascinerar mig och jag blev snart uppslukad av ett reportage om en smuggelskandal på Nordkoreas ambassad i Stockholm. Ambassadens tjänstemän använde diplomatiska privilegier för att smuggla sprit och cigaretter som de sålde vidare till svenska hälare. Dessutom fokuserade programmet på relationen mellan Sverige och Nordkorea. Nordkorea tyckte om Sverige och ett svenskt filmbolag blev en av de få som tillåts att göra ett reportage om Nordkorea som hittills hade betraktats i Sverige som "ett hermetiskt slutet land".

De skapade ett ekonomiskt under. Lil' Kims frisör skapade ett komiskt underverk.

Journalisterna älskade Nordkorea. De beskrev landet som ett "ekonomiskt under" och arbetarnas paradis. Naturligtvis fick de inte tillstånd att besöka var som helst. Det var regeringen som bestämde vilka personer de skulle intervjua och vårt de skulle åka. I radioprogrammet försökte en av journalisterna att försvara reportaget (och sig själv). Hon sa att de inte kunde beskriva vad de inte såg men detta argument kan jag inte köpa. Även under 70-talet fanns det mänskliga rättighetsorganisationer som hade skrivit rapporter om Nordkorea. Dessutom kunde journalisterna ha sökt upp Nordkoreanska flyktingar för att få ögonvittnesskildringar om livet i landet.

Ett föredöme för andra länder

Visst var journalisterna slarviga men detta är inte hela historien. Enligt min åsikt illustrerade reportaget hur många "intellektuella" svenskar betraktade kommunism. De ville tro att auktoritär kommunism skulle fungera i fattiga länder (men inte i Sverige naturligtvis). Samma sak hände när en svensk delegation besökte Pol Pots Kambodja/Kampuchea. Vid hemkomsten beskrev de Kambodja som ett föredöme för andra länder.

Denna tendens att betrakta kommunism som "bra för dem men inte för oss" händer fortfarande idag. Jag kan komma ihåg när SVT sände en rad program för att fira att Fidel Castro hade suttit vid makten i 50 år. Errrmmm visste ingen på SVT att Fidel Castro var en diktatur? Eftersom han satt vid makten satt andra i fängelse. Det spelar ingen roll att han är Amerikas fiende - en diktatur är en diktatur.

Det verkar som om vi vägrar att erkänna sanningen om den inte stämmer med våra naiva världsbilder.

torsdag 29 april 2010

South Park

Som ni vet är South Park mitt favoritprogram på TV. Jag kan aldrig förstå varför det beskrivs som dumt och vulgärt. Visst är det vulgärt men programmets skapare (Matt Stone och Trey Parker) faktiskt är väldigt intelligenta.

De är också modiga. SP har nyligen väckt mycket uppmärksamhet på grund av två episoder som innehöll en karikatyr av grundaren av religionen islam. Matt och Trey visste att dessa episoder kunde leda till dodshot men episoderna sänds i USA ändå. Vi alla bör vara tacksamma för att de stod upp för yttrandefriheten.

Tyvärr har Comedy Central, som sänder serien i det svenska kabelnätet, inte Matt och Treys höga principer. TV-bolaget vägrar att sända de kontroversiella episoderna.

Kan vi i själva verket påstå att det råder yttrandefrihet i det här landet om vi är rädda för att utnyttja denna rättighet ?

söndag 11 april 2010

Från Genève till Dusseldorf

Nästa vecka måste jag åka till Dusseldorf annars blir det omöjligt för att mig att resa och göra mitt jobb. Jag tappade mitt gamla pass för några veckor sedan och just nu strider jag i en kafkaesque/moment-22 byrokratisk värld för att få ett nytt pass. Det visar sig att det snabbaste sättet att göra detta är att åka till konsulatet i Dusseldorf! För ett år sedan kunde jag har fått ett pass från varje ambassad i Europa.

Tack Gordon Brown! Det finns en myriad olika sätt att göra nedskärningar. Varför har regeringen tagit bort den enda tjänsten som nästan varje expat använder från en ambassad ??

lördag 3 april 2010

Eskilstoona lever ett tråkigt men friskt liv.

Våren har kommit och jag har vaknat ur min bloggdvala...

Dock finns det bara en sak om mitt liv under de senaste månaderna som är värd att rapportera. Tack vare Shane har jag blivit en motionsfreak. Jag springer ung. 5km tre eller fyra gånger om veckan. Jag känner mig friskare än någonsin!!





måndag 8 februari 2010

Att asseptera arbetslöshet

Just nu läser jag en intressant bok om det svenska språket. Boken heter "Språket" och är en samling av frågor som det svenska folket har skickat in till ett svenskt radioprogram om språk.

Det är kul att upptäcka hur språket har förändrats över tid och hur vissa grupper använder språket på olika sätt. T.ex. trodde jag att ordet acceptera uttalas akseptera. Dock visar det sig att inom socialdemokratiska kretsar brukade man säga asseptera. Detta bekräftar vad jag länge misstänkt dvs att socialdemokraterna missbrukar det svenska språket. T.ex. arbetslöshet och förtidspensionering är inte synonymer även om den förra regeringen verkade tro att de är samma sak.

tisdag 19 januari 2010

A total waste of money

I sat and watched Cecilia Malmström being grilled today by the EU parliament. She spoke rather eloquently in English after having made an opening statement in Swedish, presumably to make a point. I think she rather made the wrong point.

My main objection to the way the EU currently operates is that it is an unwieldy bureaucracy which is addicted to spending money and not altogether wisely. Paying for the staff needed to translate her opening statement into the other EU languages was an utterly unnecessary waste of money. I wish I could have staff to help me make silly gestures whenever I felt the need.

In case anyone queries my motivation for this post, I hope its clear from the very existence of this blog that I rather like the Swedish language, though don't claim to a Moberg! However, I don't think the existence of the Swedish language would have been threatened by Cecilia using only English today.

BTW, the translation service costs the EU 1 billion Euros a year.

I was going to write this blog entry in Swedish but it somehow seemed more appropriate to use English.

söndag 17 januari 2010

Var är affärerna ?

Det påstås ofta att Sverige är ett bra exempel på en välfungerande demokrati. Överhuvudtaget instämmer jag med detta men det slog mig nyligen att Sveriges media inte utför de uppgifter som krävs i ett öppet samhälle.

Förutom ett par historier om några nya och naiva medlemmar i regeringen har jag inte bevittnat en enda riktig svensk skandal som kunde skaka regeringen. Är det så att det inte finns några Lennart Geijer-, och Ebbe Carlsson-figurer nuförtiden ? Detta är svårt att tro - det är mycket mer sannolikt att de inte ännu har avslöjats.

Jag hoppas att en stor "affär" äger rum snart - det hjälper demokrati och är väldigt underhållande för alla förutom makthavarna :).

lördag 16 januari 2010

Det nya tuffa Sverige

Igår tittade jag på en väldigt intressant episod av Uppdrag Granskning som handlade om förtidspensionering och försäkringspengar. UG beskrev ett tragiskt fall där en kvinna begick självmord efter att Försäkringskassan meddelade henne att hon inte skulle bli förtidspensionerad.

Förutsägbart nog har detta lett till ett antal blogginlägg och artiklar i tidningar som klagar om det nya tuffa Sverige. Enligt min åsikt räcker det inte att bara klaga - man måste diskutera det underliggande problemet som har gett upphov till den nya politiken. Faktum är att Sverige har ung. 100 000 sjukskrivna och, med tanke på den åldrande befolkningen och de stigande sociala kostnaderna i framtiden, är denna situation helt ohållbar.

Den förra regeringen använde förtidspensionering och sjukskrivning som ett gömställe för de arbetslösa. Åtminstone har den nuvarande regeringen börjat tackla problemet även om politiken ibland är orättvis. Dessutom vet jag inte (och inte UG heller) om det faktiskt var Försäkringskassans som bär ansvar för det tragiska självmordet.

Detta ämne handlar om säväl enskilda individers liv som en potentiell ekonomisk katastrof. Det är viktigt att debatten fokuserar på både aspekter - en ensidig debatt gynnar ingen.

söndag 10 januari 2010

Passproblem

Jag har just upptäckt att det inte längre är möjligt att ansöka om ett pass vid den Brittiska ambassaden in Stockholm. Nuförtiden måste vi skicka ansökan till Düsseldorf och vänta minst tio dagar.



Jag förstår att nedskärningar måste göras på grund av lågkonjunkturen. Däremot är passtjänsten förmodligen den enda konsulära tjänsten de flesta av oss britter har nytta av. Jag kan inte tro att det inte finns ett mindre smärtsamt sätt att göra nedskärningar.

måndag 4 januari 2010

Mitt nyårslöfte

Det har varit en väldigt njutbart jullov. Jag har träffat några vänner i olika delar av Sverige och tagit det lugnt. Just nu sitter jag i soffan med en Wallander (Den orolige mannen) efter att ha sprungit 4 km i snön.

Joggningen är en följd av mitt nyårslöfte - att träna och förbli frisk. För att hålla löftet har jag ett långsiktigt mål som är att delta i Stockholm Halvmarathon. Jag fick idén från Shane (Let me tell you about Sweden) som har varit i träning i några månader. Trots att han var en latmask såg han vältränad ut när vi träffades på en bandymatch och detta har inspirerat mig.

Jag vet inte om jag ska klara det men jag ska göra mitt bästa i alla fall.