Jermaine Jackson och Sister Sledge

Jag skrev ett tidigare inlägg om Jackson-familjen där jag förutsåg att familjen skulle utnyttja Michaels död för att "tjäna" pengar. Ok, man behöver inte vara spågumma eller Nostradamus att göra en sådan lätt förutsägelse men det är i alla fall intressant att skriva lite om vad familjen har gjort sedan MKs död.

Under de senaste månaderna har Jermaine Jackson försökt ordna en "tributkonsert" till MJ i ett slott i Wien. Varför Wien och varför ett slott ? Jermaines svar är att MJ hade många fans i Österrike och att han tyckte om slott. Jag är ingen MJ-expert men detta svar är inte så övertygande. Man blir tvungen att misstänka att detta har någonting med pengar att göra - isynnerhet när man tittar på biljettpriserna!

Jermaine annonserade att många superstjärnor skulle uppträda, t.ex. Mary J. Blige, Sister Sledge (???) samt Angela Basset (nej, inte jag heller). I alla fall visade det sig att Mary J. Blige aldrig samtyckte till att uppträda. Trots detta bakslag hävdade Jermaine att han var "still excited" om programmet. Han var dock den enda personen (med undantag av Sledge och Basset-familjerna) som var "still excited" för att konserten blev uppskjuten till 2010 igår. Dessutom ska den flyttas till London. Jermaine hoppas på att använda den extra tiden till att övertyga riktiga superstjärnor som Madonna att uppträda. Jag misstänker att konserten kommer aldrig att äga rum...

Jag vet inte varför jag är så intresserad av Jackson-familjen. Förmodligen för att deras liv påminner mig om en tragisk såpå.

BBC-journalister

För några dagar sedan var jag lite uttråkad och googlade efter en BBC-journalist (Matt Frei) som jag hörde på radion. Jag upptäckte att han hade gått i en privat skola. Detta gjorde mig lite nyfiken angående utbildningen av andra BBC-journalister.

Därför gjorde jag några helt slumpmässiga googlesökningar efter välkända namn inom BBC. Jag valde Mark Mardell (Europakorrespondent), Justin Webb (USA), John Simpson (utrikes), Robert Peston (ekonomi), Andrew Marr (politik), David Dimbleby (politik) och Nick Robinson (politik). Var och en av dessa prominenta journalister åtnjöt en privilegierad utbildning.

Jag är ingen klasskämpe och jag accepterar att det finns många olika hypoteser som kan förklara deras framgång. T.ex. det är tänkbart att de var de bästa kandidaterna när de ansökte om sina nuvarande jobb. Däremot kan man också spekulera att BBC faktiskt är en snobbig organisation. Jag vet inte och jag vill inte spekulera för mycket. Enligt min åsikt är situationen dock oroande oavsett hur man tolkar den.

Trött...

Jag är för trött för att skriva någonting. För övrigt har dagen varit ganska händelselös....

Casper

Idag läste jag en artikel i tidningen som värmde hjärtat. Det handlade om en katt som heter Casper som regelbundet tar bussresor i Plymouth i England. Under de senaste fyra åren har han stigit på buss nummer 3 vid en hållplats utanför sitt hus. Därefter reser han genom staden innan han släpps ut på samma hållplatsen. Ingen vet varför Casper tycker om att åka buss och enligt min mening är det oklokt att ens försöka komma underfund med katters beteende - de är för underliga att klura ut.

kkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkk kCasper

Det visar sig att han har blivit populär hos såväl chaufförerna som passagerarna. Dessutom har bussföretaget speciella riktlinjer angående hur chaufförerna ska ta hand om honom och säkerställa att han inte får stiga av vid fel hållplats.

Nästa gång jag befinner mig i Plymouth ska jag ta buss nummer 3 Jag vill träffa den lilla gubben.

Gap years

Jag tog inte ett så kallat gap year - de var inte så populära när jag var en artonåring (och jag var pank!). Nuförtiden är situationen ju helt annorlunda. Många tonåringar vill "se världen" och bidra till någon sorts biståndsprojekt i tredje världen.

Detta är någonting som den brittiska regeringen är positivt inställd till. Jag läste i dagens tidningar att den planerar att betala kostnaderna för många tonåringars gap years. Trots att det är glasklart att huvudmålet är att manipulera ungdomsarbetslöshetssiffrorna påstår regeringen att en motivering är att hjälpa utvecklingsländer.

kkkkkTill och med Prince William har tagit ett gap year.

I och för sig kan ett gap year vara fantastiskt på grund av ett antal olika skäl. Jag är dock lite skeptisk mot idén att de flesta av dem som tar gap years kan göra ett meningsfullt bidrag till sina värdländer. En typisk engelsk artonåring vars gap year-projekt handlar om, t.ex., infrastrukturutveckling har inte expertis i rörläggning, husbyggning o.s.v.. Visst behöver sådana projekt frivilliga som kan hjälpa till hit och dit, men att skicka en engelsk tonåring till Afrika för att bära några tegelstenar inte är ett särksilt effektivt sätt att ge bistånd enligt min mening. Dessutom är det inte bara jag som är skeptisk om gap years. En av Storbritanniens största biståndsorganisationer, Voluntary Service Overseas, klagade nyligen över att gap year-arbete ofta är slöseri med tid och pengar.

För mig är biståndsargumentet ett väldigt svagt sätt att rättfärdiga en åtgärd som i själva verket vidtas för att gömma arbetslöshet bland ungdomar.

p.s. Finns det ett svenskt ord eller en fras för "gap year" ? Min fru säger nej.

Igår kväll

Igår kväll träffade jag Shane (Let me tell you about Sweden) för att snacka om världen, Sverige, arbetsrätten o.s.v. Shane är hängiven Folkpartist som nyligen skrev an artikel i Folkpartiets egen tidning om tillfälliga jobb ur ett näringlivsperspektiv. Jag instämmer inte med hans förslag men jag är djupt imponerad över att han har engagerat sig så mycket i politiska frågor i Sverige. Mitt eget bidrag till politsk debatt är att bli arg och skrika på TV-skärmen när jag tittar på Uppdrag granskning.

Jag är på facebook!

Sedan länge har min fru betonat vikten av att ha en "facebook-närvaro". Eftersom jag var en av världens första internetanvändare - jag skickade mitt första e-brev år 1993 - och har skrivit otaliga webbsidor ville jag inte delta i ännu en "innovation" -förlåt att jag låter som en dysterkvist och besserwisser. Dock gav jag mig till slut och nu kan jag väl förstå förstå varför sajten är så populär. Det har varit kul att ta kontakt med några vänner över hela världen som jag inte hade talat med på många år.

Jag har funderat över att importera min blogg till facebook men jag misstänker att facebooksamhället inte kommer att uppskatta mina långa och omständliga iakttagelser om Sverige, katter, flygrädsla o.s.v. För övrigt (och paradoxalt nog) föredrar jag att skriva ner såna tankar här för att det är lite mer privat. Trots att vem som helst kan i princip läsa bloggen har jag bara fyra regelbundna läsare och detta passar mig bra.

Aj! Jag har ont..

Jag har just kommit tillbaka från gymet..

Det är svårt att stå, sitta, röra mig, andas o.s.v.

Jag trodde att gymet skulle göra mig frisk och pigg!

Jag är glad att jag inte är en Jackson

La Toya Jackson misstänker att MJ mördades... Gör hon en polisanmälan ? Nej, hon säljer sin "teori" till den brittiska skvallertidningen News of the World... Herre Gud.. Kan denna familj inte lära sig att hålla tyst ?

Men jag tycker faktiskt synd om henne. Trots många olyckliga försök blev hon aldrig en framgångsrik sångare. Hennes enda ekonomiska resurs är Jackson-namnet och hon vet att marknaden för MJ-relaterade historier är het just nu. Därför är det helt logiskt på ett affärsmässigt sätt att hitta på någon slags mordkomplott. Det är dock lite tråkigt att hon värderar pengar högre än värdighet.

Dessutom klagar La Toya över att MJ var omringad av dåliga människor som utnyttjade honom... Så säger någon som fick betalt för sitt uttalande.... Det är grymt att säga det men Jackson-familjens beteende sedan MJ avled påminner mig om åsätare som är arga mot de andra djuren som står lägre i näringskedjan.

MJs dotter

Michael Jacksons liv illustrerar hur viktigt det är att ha en vanlig barndom, fri från mediauppmärksamhet. Det visar sig dock att Jackson-familjen inte har lärt sig denna läxa.


Familjen bör skämmas över att de tillätt MJs elvaåriga dotter att hålla ett tal till en miljard tv-tittare vid gårdagens minnesceremoni.

Det är inte rubriker hon behöver utan att bli lämnad ifred.

Hitler

Igår köpte jag en bok om Hitler av Bengt Liljegren på flygplatsen. Det var citaten som stod på bokens omslag som övertygade mig att köpa den - det händer sällan att en biografi får hyllningen: "ett modigt .... projekt". Jag trodde att det inte krävs mod utan hårt arbete för att skriva en biografi men efter att ha läst boken - det var en lång och försenad resa - instämmer jag med citaten.

Författaren som *inte alls* är någon nazist har faktiskt visat kurage genom att bryta samhällets tabu angående Hitler genom att porträttera honom som en man av kött och blod istället för ett omänskligt mytiskt odjur som hör till det förflutna.



Jag kan väl förstå varför vi föredrar vår förenklade bild av Hitler. Varje människa, till och med Hitler, har bra och dåliga sidor och ett bra sätt att förhindra att Hitler får ytterligare beundrare är om vi sätter upp en stor varningsskylt med en ond man med en löjlig mustasch på. Enligt min åsikt är dock denna strategi farlig - för att förstå hans brott och förhindra att de återupprepas krävs det att vi förstår personen.

Visst kändes det ibland obekvämt att läsa om vissa aspekter av Hitlers liv, isynnerhet när beskrivningar ges som uppammar sympati för honom. T.ex. han hade en kall och sträng pappa som agade sina barn. Dessutom finns det många rapporter angående hur han visade tillgivenhet till, t.ex., sekretare och vänner.

Boken ger inte en fullständig bild av Hitler men kommer närmare till detta mål än många andra. Man får detaljerade beskrivningar av Hitlers brott, galenskap, intelligens, drogmissbruk, vänskaper, giftermål o.s.v. Dessutom motbevisade författaren det seglivade ryktet angående Hitlers testiklar - han hade två stycken.

Det är intressant att boken har fått kritik av neonazister (de tycker inte om att läsa om Hitlers "gasproblem" - en övermänsklig person pruttar inte) och i några (men inte alla) tidningsrecensioner. Jag tror att det är till samhällets fromma att boken har blivit utgiven. Ju mer vi lär oss om mannen och hans ondska desto bättre kan vi förhindra en liknande katastrof i Europa i framtiden.

Igår blev jag rik

För några månader sedan åkte jag till Seattle för att delta i en fysikworkshop. Workshopens arrangörerna skulle betala för logi och resor osv.

Igår överförde de pengarna till mitt konto: 15000 USD. Jag har blivit rik! Tack Seattle University - du har varit vädligt generös !!

Det är inte svårt att lista ut hur de gjorde felet: 1 USD är *inte* lika med 1 SEK.

Desvärre ska jag överföra deras pengar tillbaka idag - jag är för ärlig....

Adjö Michael Jackson

Jag måste erkänna att jag känner mig lite ledsen över Michael Jacksons död. På en nivå är detta lite konstigt - jag kände inte mannen och, enligt rapporterna, var han en labil drogmissbrukare som hade tvivelaktiga relationer med pojkar. Däremot var han en del av 80-talet och 90-talet och därför var han en liten del av mitt eget förflutna. Dessutom är det inte alltid klokt att tro på allt som står i skvallertidningarna - när det gäller Michael Jacksons liv vet jag (liksom de flesta) lite. Det enda som kan påstås med säkerhet är att han var en originell man med mycket talang och en plastnäsa.



Just nu skriver varje bloggare om Wacko och därför vill jag inte kasta mina egna teorier och observationer i bloggosfären. Istället ska jag skriva någonting om Wackos far, Joe Jackson, som jag läste om för några år sedan.

Alla vet att Joe var en tuff och brutal far som styrde sin sons liv och tidiga karriär. Men det är inte så välkänt att han faktiskt var en usel affärsman - familjen var inte alls rik för att han slösade bort pengarna. Ett exempel av detta var hans egen dryck "Joe Cola" - som, enligt Joe, snabbt skulle erövra läskvärlden. Det visade sig att amerikanerna inte var så förtjusta i hans dryck utan hans son.

En norrman som stred för Hitler och små grodorna

Allteftersom min semester fortsätter känner jag mer avslappnad. Det är inte så att jag har gjort någonting särskilt intressant. Överhuvudtaget plottrar jag bort min tid och detta passar mig bra - huvudsaken är att jag inte tänker på fysik.

Därför har jag tillbringat dagen i soffan och har varit helt uppslukad av en fascinerande bok om en norrman som tog värvning i den tyska armén under andra världskriget. Det är inte detaljerna av hans liv på östfronten som intresserar mig utan hans hemliv i Norge innan kriget och anledningar till att han anslöt sig till armén. Jag kan väl förstå att fattigdom kan tvinga någon att fatta "fel beslut" som leder till fasanfulla följder och det är klart att författaren vill att läsaren ha sympati för honom men detta är svårt. Jag föredrar att ha sympati för de oskyldiga krigsoffren vars individuella historier aldrig kommer att berättas. Trots att jag inte håller med författaren är boken välskriven och värd att läsa.

....Men ju längre jag sitter med en bok i soffan desto mer letargisk blir jag. Därför ska jag åka till Stockholm imorgon för att träffa en vän och fira midsommar. Jag ser redan fram emot vodka och små grodorna...

Humor från Sovjet-tiden

Hurrah - jag har (nästan) slutat mina föreläsningar. Nu kan jag återuppta mitt bloggliv. Jag tänkte skriva om den ekonomiska krisen men eftersom jag inte vet så mycket om detta ämne bestämde jag att göra vad de så kallade ekonomiexperterna också bör göra d.v.s. säga ingenting.

Därför, istället för Eskilstoonas värdelösa iakttagelser om quantitative easing (finns det en svensk översättning - kanske kvantitativa lättnader ??) och pundets kollaps, ska jag berätta ett par skämt från Sovjetunionen.

(1)
Tre fångar i ett fångläger snackar med varandra. En av dem frågar "varför är du här ?" till de andra fångarna.
Fånge 1 svarar med "År 1933 sa jag att Kamrat Popphov var otrevlig". Sen säger fånge 2 "År 1934 berömde jag Kamrat Popphov". Sen frågar fånge 2 : "Jo, men varför är du här ?". Svar: "Jag är Kamrat Popphov".

(2)
F. Vad skrek Kamrat Malenovski innan han begick självmord ?
S. Skjut inte, kamrater!

Gaza och BBC

För BBC är kriget i Gazaremsan en sen julklapp.  Just nu vägrar jag dock att titta på BBCs nyhetskanal för att de pråliga journalisterna som rapporterar om konflikten behandlar det som spännande underhållning istället för en tragedi för tusentals skraja människor. 

Idag lyssnade jag på en journalist som beskrev antalet personer som har dödats:  "So far, its 650 Palestinians and only 5 Israelis". Han lät som en upphetsad och flåsande fotbollskommentator vid halvtid.

Jag accepterar att BBC tycker om såna konflikter - de får ju fler tittare . Dessutom är det ett tillfälle för deras journalister att bli välkända.  Däremot tycker jag att BBC bör oroa sig över sitt anseende - styva journalister rapporterar fakta och ger inte intrycket att de betraktar kriget som ett karriärlyft. 

Kriget är bara spännande för de som kan åka tillbaka till ett bekvämt hus i ett säkert och rikt land när som helst. För de som är tvungna att bo i Gaza med omnejd är livet inte lika spännande.

Global uppvärmning och osäkerhet

Jag blir irriterad när jag läser websidor och artiklar i tidningnar om global uppvärmning.  Det är inte att jag tror att ämnet är oviktigt utan att de flesta skribenter - som inte är klimatexperter  - okritiskt försöker "sälja" sina åsikter som är antingen pro eller anti-växthuseffekten.  

Eftersom global uppvärmning är ett vetenskapligt begrepp innebär det att det är omöjligt att påstå att en eller den andra synpunkterna representerar "sanningen".  Vetenskaplig forskning ger subtila och komplexa resultat som bara tillåter oss att uppskatta vilken hypotes är mer sannolik. Dagens forskning - se FN-rapporten - drar slutsatsen att med 90 procent sannolikhet kan global uppvärmning tillskrivas drivhuseffekten.  Det är ju tänkbart att framtidens forskning ska ge ett annorlunda resultat - detta kan man aldrig utesluta - men i skrivande stund har vi övertygande skäl att börja vidta nödvändiga åtgärder för att undvika större problem i framtiden.  

Enligt min mening bör journalister och samhället lära sig mer om den vetenskapliga metoden och i synnerhet begreppet av osäkerhet.  Att erkänna osäkerhet är en styrka, inte en svaghet - det tillåter man att fatta mer rationella beslut och förhindra att man blir dogmatisk.  

Gott nytt år

Usch...
Jag är sjuk just nu. Gårdagen tillbringades med en James Bond-film, en feber och en hosta som kan väcka upp de döda.

Så blev min nyårsafton...

Pundet

På grund av det brittiska pundets kollaps behöver jag inte längre en miniräknare för att gå från pund till euro. De två valutorna har nått ungefärlig paritet - pundet har inte varit så svagt på över femton år.

Gordon Brown påstår att Storbritannien är uniquely placed to survive the economic recession. Tydligen håller omvärlden inte med honom.

Uppdatering

Kattsängen har redan gått sönder. Rickard är för fet.

Typisk katt.