Jag är på facebook!

Sedan länge har min fru betonat vikten av att ha en "facebook-närvaro". Eftersom jag var en av världens första internetanvändare - jag skickade mitt första e-brev år 1993 - och har skrivit otaliga webbsidor ville jag inte delta i ännu en "innovation" -förlåt att jag låter som en dysterkvist och besserwisser. Dock gav jag mig till slut och nu kan jag väl förstå förstå varför sajten är så populär. Det har varit kul att ta kontakt med några vänner över hela världen som jag inte hade talat med på många år.

Jag har funderat över att importera min blogg till facebook men jag misstänker att facebooksamhället inte kommer att uppskatta mina långa och omständliga iakttagelser om Sverige, katter, flygrädsla o.s.v. För övrigt (och paradoxalt nog) föredrar jag att skriva ner såna tankar här för att det är lite mer privat. Trots att vem som helst kan i princip läsa bloggen har jag bara fyra regelbundna läsare och detta passar mig bra.