Författaren som *inte alls* är någon nazist har faktiskt visat kurage genom att bryta samhällets tabu angående Hitler genom att porträttera honom som en man av kött och blod istället för ett omänskligt mytiskt odjur som hör till det förflutna.
Jag kan väl förstå varför vi föredrar vår förenklade bild av Hitler. Varje människa, till och med Hitler, har bra och dåliga sidor och ett bra sätt att förhindra att Hitler får ytterligare beundrare är om vi sätter upp en stor varningsskylt med en ond man med en löjlig mustasch på. Enligt min åsikt är dock denna strategi farlig - för att förstå hans brott och förhindra att de återupprepas krävs det att vi förstår personen.
Visst kändes det ibland obekvämt att läsa om vissa aspekter av Hitlers liv, isynnerhet när beskrivningar ges som uppammar sympati för honom. T.ex. han hade en kall och sträng pappa som agade sina barn. Dessutom finns det många rapporter angående hur han visade tillgivenhet till, t.ex., sekretare och vänner.
Boken ger inte en fullständig bild av Hitler men kommer närmare till detta mål än många andra. Man får detaljerade beskrivningar av Hitlers brott, galenskap, intelligens, drogmissbruk, vänskaper, giftermål o.s.v. Dessutom motbevisade författaren det seglivade ryktet angående Hitlers testiklar - han hade två stycken.
Det är intressant att boken har fått kritik av neonazister (de tycker inte om att läsa om Hitlers "gasproblem" - en övermänsklig person pruttar inte) och i några (men inte alla) tidningsrecensioner. Jag tror att det är till samhällets fromma att boken har blivit utgiven. Ju mer vi lär oss om mannen och hans ondska desto bättre kan vi förhindra en liknande katastrof i Europa i framtiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar