Lasermannen

Igår köpte jag en bok på Arlanda för att slå ihjäl tiden under skräckresan till Geneve. Boken handlar om den så kallade "Lasermannen" som under en sjumånadsperiod på 90-talet sköt elva personer i Stockholm med ett antal vapen inklusiv ett lasergevär. Ett av offren dödades och de övriga fick mer eller mindre men för livet. Alla var av utländskt ursprung.

Medierna irriterar mig genom att beteckna brottslingar med löjliga namn. Jack Uppskäraren, Hagamannen, Lasermannen o.s.v. låter som figurer i en tecknad serie trots att de i själva verket var brutala individer som förstörde många liv. Dock är avsikten med detta inlägg inte att klaga över den tredje statsmakten utan att skriva om Lasermannen (även känd som John Ausonius) och dåtidens Sverige .

För trots att affären handlar först och främst om en galnings dåd uppdagade historien några obkeväma aspekter av det svenska samhället och dess inställning mot invandrare. T.ex. jag blev chockerad när jag läste om Ausonius första attentat mot en ung man från Eritrea. Mannen började att blöda och hans vänner stoppade en förbipasserande bil för att få hjälp. Dock ville ingen hjälpa. En bilist sa till och med att han inte kunde hjälpa för att han inte hade en filt att täcka sätet med !! Herre Gud...

Naturligtvis försämrades relationen mellan "svenskarna" och invandarana under de följande månaderna tills Ausonius åkte dit.

Det är intressant att notera att detta drama utspelades under en tid när Socialdemokraterna nyligen hade förlorat makten, ett nytt invandrarfienligt parti - Ny demokrati - hade börjat att göra framsteg och ekonomin hade kraschat.... Är det en haltande jämförelse att påstå att detta påminner om dagens situation ? Jag hoppas att vi inte får se en "ny" Laserman.