Tony Benn och Enoch Powell

För två dagar sedan träffade jag en bloggkompis, Shane (Let Me Tell You About Sweden), för att dricka (för mycket) vodka och snacka om livet o.s.v.

Ett ämne vi diskuterade var politiker och hur de har förändrats under de senaste femio åren. Både av oss saknar de "gamla" politikerna som inte var rädda att uttrycka sig själva även om sina synpunkter var kontroversiella. Några exempel på denna typ av politiker i den brittiska politiska världen inkluderar Tony Benn och Enoch Powell som var ministrar i regeringen. Bägge män blev ökända under 60 och 70-talen på grund av sina övertygelser.



Tony Benn betraktades som en del av Arbetarpartiets vänsterflygel och (i folkmun) fick namnet "Loony Benn" på grund av sina kontroversiella åsikter. Paradoxalt nog var denna son till en adelsman en anhängare av en extrem variant av socialism. Britterna tyckte om honom men inte hans politik. Enligt min mening var han en typisk rik man med ett dåligt samvete som trodde på myten att arbetarklassen måste organiseras och styras. Jag håller inte med honom men jag har stor respekt för honom i alla fall för att han sa vad han trodde även om det var opopulärt.



Enoch Powell var Benns raka motsats i många avseenden. Han var en konservativ politiker med en syn på Storbritannien som en stor makt. Dessutom var han en väldig intelligent man, t.ex. han kunde tala tolv språk inklusiv två indiska språk - han var faktiskt en stor beundrare av Indien. Det är dock inte hans språkkunskap som man tänker på om namnet Enoch Powell dyker upp utan ett tal som han höll år 1968 som nuförtiden kallas rivers of blood -talet i folkmun. I talet förutsåg han att massinvandring från den indiska halvön skulle leda till katastrof (rivers of blood) för det brittiska samhället. Naturligtvis orsakade detta tal en mediastorm och följaktligen blev Powell tvungen att avgå från sin tjänst i det konservativa partiet. Jag håller inte med Powell - samhället har gynnats av invandring, t.ex. curry har blivit vår inoficiell nationalrätt :). Jag beundrar dock honom (liksom Tony Benn) för att har var villig att begå karriärsjälvmord på grund av hans övertygelser.

I jämförelse med Benn och Powell är dagens politiker (för) försiktiga. Trots att bägge Powell och Benn hade fel enligt min mening stimulerade de debatter i samhället. Nuförtiden klagar politiker i England över att få unga personer går med i deras partier. Politikerna skulle adressera detta problem genom att visa sina övertygelser.