Jullov och Adrian Mole

Jullovet har börjat. För att fira semestern sittar jag i soffan med den senaste episoden i serien om Adrian Mole - Adrian Mole, the Prostrate Years av Sue Townsend. Enligt min åsikt är Townsend en av Englands roligaste och begåvade författare. Hennes iakktagelser - skrivna ur Moles unika perspektiv - om livet i England är såväl obekväma som autentiska.

Dessvärre är den senaste boken en besvikelse. Mole har fått prostatacancer och undergår radio och kemoterapi. Dessutom förlorar han sitt jobb, sitt hår och sin fru - stackars Mole.

Boken är inte en komedi utan snarare en dåligt skriven tragedi med några få komiska inslag. Jag hoppas att Townsend är på bättre humör när hon skriver om Mole nästa gången.

Världens högsta energi!!!

Grattis till LHC-gruppen! För en timme sedan nådde maskinen världens högsta kollisionsenergi (en sammanlagd energi av 2.38 TeV om du tycker om siffror).

Från och med nu ska vi söka efter "nya" massiva partiklar och därmed försöka röja några av naturens hemligheter. Under de kommande åren ska vi kanske förstå mörk materia i universum eller bevisa att de så kallade grundläggande krafterna kan förstås som komponenter av en superkraft.

Dessutom har jorden inte uppslukats av ett svart hål :).

Solen

Jag kan inte förstå varför Stockholm alltid vinner världens-bästa-stad-att-bo-i-tävlingar. Det är klart att domarna aldrig har besökt Sverige under vintern.

Varje år känner jag mig lite deppig när solen försvinner. Dock är det inte så dåligt. Åtminstone kan man se fram emot våren. I England har man inte olika årstider utan konstant grått väder.

LHC är tillbaka

Äntligen har LHC omstartats!! Under kvällen var kontrollrummet fullpackat med nervösa fysiker som väntade på en protonstråle som skulle krocka med en s.k. kollimator för att skicka en massa partiklar genom detektorn. Vi väntade och väntade och.... det hände (se nedanför).

Jag måste erkänna att mitt eget bidrag inte var så stort, Min uppgift var att titta på några datorer för att säkerställa att detektorn fungerade. Men jag bryr mig inte - det var i alla fall kul att delta i en sådan händelse.

Fortfarande ouch

Tidigare idag försökte jag halta mot centrum men varje steg var smärtsamt och jag nådde bara mackan. Istället för brunch i Café Sylvia fick jag en "Gorbys pirog" och Pepsi Max från Statoil.

Därför har jag tillbringat dagen i soffan med min laptop och en katt som tycker att det är kul att husse (också känd som Rickards tjänare) är hemma.

Usch... livet är inte roligt just nu...

Ouch....

Herre Gud... Gårdagen var en smärtsam och pinsam dag för Eskilstoona. Det började med en kort promenad till toaletten kl 05:00 under vilken jag trampade på en glasbit (en liten bit av en glödlampa). Glasbiten gick upp i tån - ouch....

Utan framgång försökte jag stoppa blodningnen med ett par handdukar. Till slut åkte jag till Liljeholmen för att köpa förband. Under resan behövde jag stanna ett par gånger för att tömma skon som hade blivit uppfylld med blod. Äntligen köpte jag förband och jag satt på en bänk i centrum och tejpade upp foten. Men blodningen fortsatte fortfarande !

Lyckligtvis (???) hade jag lämnat ett blodspår runt centrum som attraherade några nyfikna svenskar. En av dem sa att hela scenen påminde honom om TV-programmet CSI-Miami. De andra hjälpte mig att gå till vårdcentralen där jag fick stygn - ouch....

Nu haltar jag runt lägenheten och tycker synd om mig själv....

Fredagen den 13:e var inte en bra dag för mig..

Bloggning

Förlåt... jag är en latmask när det gäller bloggning nuförtiden. Jag är helt uppslukad av jobbet och har inte hittat tiden att skriva ner mina iakttagelser om livet, Sverige, South Park o.s.v.

Men nu har jag lite tid att slå ijhäl. Dock kan jag inte hitta på någonting att skriva om... Sorry...

Jermaine Jackson och Sister Sledge

Jag skrev ett tidigare inlägg om Jackson-familjen där jag förutsåg att familjen skulle utnyttja Michaels död för att "tjäna" pengar. Ok, man behöver inte vara spågumma eller Nostradamus att göra en sådan lätt förutsägelse men det är i alla fall intressant att skriva lite om vad familjen har gjort sedan MKs död.

Under de senaste månaderna har Jermaine Jackson försökt ordna en "tributkonsert" till MJ i ett slott i Wien. Varför Wien och varför ett slott ? Jermaines svar är att MJ hade många fans i Österrike och att han tyckte om slott. Jag är ingen MJ-expert men detta svar är inte så övertygande. Man blir tvungen att misstänka att detta har någonting med pengar att göra - isynnerhet när man tittar på biljettpriserna!

Jermaine annonserade att många superstjärnor skulle uppträda, t.ex. Mary J. Blige, Sister Sledge (???) samt Angela Basset (nej, inte jag heller). I alla fall visade det sig att Mary J. Blige aldrig samtyckte till att uppträda. Trots detta bakslag hävdade Jermaine att han var "still excited" om programmet. Han var dock den enda personen (med undantag av Sledge och Basset-familjerna) som var "still excited" för att konserten blev uppskjuten till 2010 igår. Dessutom ska den flyttas till London. Jermaine hoppas på att använda den extra tiden till att övertyga riktiga superstjärnor som Madonna att uppträda. Jag misstänker att konserten kommer aldrig att äga rum...

Jag vet inte varför jag är så intresserad av Jackson-familjen. Förmodligen för att deras liv påminner mig om en tragisk såpå.

Are you really sure you want Jim ? .....

....... sa kvinnan på kattjouren i Liverpool. Jim var en gammal och skabbig katt som liknade en undernärd råtta. Han hade fångat min uppmärksamhet genom ett misslyckat försök att hoppa upp på ett bord. Jag valde ut honom bara för att jag visste att ingen annan skulle adoptera honom.

Snabbspola två år framåt och Jim är fortfarande tunn men han är också en charmerande och vänlig katt.

Två år senare har gamla Jim förlorat 50 procent av sina tänder. Han har dock fått ett "kattpass" och snart ska flytta till Sverige.

Snabbspola två år framåt och Jim från Liverpool har blivit en svensk huskatt. Nu har han förlorat 75 procent av sina tänder och tillbringar sina dagar i soffan och knä och på balkongen. Han är fortfarande rädd för världen utanför lägenheten men han litar på husse och matte och känner sig trygg.

Snabbspola fram till gårdagen och en nästan helt tandlös Jim som inte kunde hittas i lägenheten. Till slut hittades han under några gamla kläder i ett skåp. Han såg ut som om han hade mycket ont. Idag tog veterinären några blodprov som visade att han hade en allvarlig njursjukdom. Därför bestämde vi att han skulle avlivas. Det var ett svårt men helt rätt beslut att fatta.

Stackars Jim..

Nu har du läst historien om (den senare delen av) Jims liv...

Aside: as you may have gathered, I like animals and prefer them to most humans. If humans can have obituaries, then why not cats ?

Kejsarens nya kvalifikationer

Idag släpptes resultaten av de nationella proven som togs av elever i England under sina sista skolår. Förutsägbart nog har antalet elever som fick de högsta betygen stigit till en rekordnivå. Politikerna skryter över att utbildningsstandarden har förbättrats, eleverna firar och föräldrarna gratulerar sig själva till att ha uppfostrat fram en härskarras.

Jag skulle vilja vara med i firandet men detta är omöjligt - jag kan inte låtsas att kejsaren bär fina kläder om han faktist är naken. Istället för att ha stigit under det senaste decenniet har standarden faktist sänkts. Det finns många bevis på detta påstående trots att regeringen blundar för dem.

Ett av årets historiaprov är ett bra exempel av detta. Tentan innehöll frågan “How far do you agree that Hitler’s role 1933-45 was one of despotic tyranny?”. Tyvärr kunde många studenter inte ens förstå frågan. De klagade över att orden despot och tyranny var för svåra !! Ung. 1000 studenter till och med deltog i en facebookkampanj för att protestera emot den "orättvisa" frågan och krävde att den inte tas med i betygsättningen.

Jag vet inte om jag bör skratta eller gråta. Utbildningssystemet i England måste reformeras...

Svenska bilister

Jag tycker att en invandrare inte bör klaga över sitt värdland. Trots att det finns en massa saker som irriterar mig här kan jag inte påstå att Sverige/svenskarna gör någonting fel. Det är faktistk tvärtom - det är jag som kommer från en annan kultur som varken kan förstå eller uppskatta Sveriges traditioner.

Jag vägrar dock hålla tyst när det gäller svenska bilister. Jag har kört bilar i en rad olika länder och enligt min åsikt har Sverige de osäkraste bilförarna. För många av dem är själviska, aggressiva och farliga. Dessutom kan jag inte förstå varför Sverige fortfarande tillåter bilister att använda mobiltelefoner. Forskare har bevisat att detta är lika farligt som rattfylleri men eftersom det inte är olagligt tycker många bilister att det är helt acceptabelt. Nyligen läste jag en nyhetsartikel som påstod att var fjärde småbarnsförälder sms:ar medan de kör !



Detta ger upphov till en riktig dikotomi - Sverige samtidigt är ett land av trygghetsnarkomaner som kör som om de är Mad Max.

Ok - jag kanske överdriver lite grann, men inte så mycket...

BBC-journalister

För några dagar sedan var jag lite uttråkad och googlade efter en BBC-journalist (Matt Frei) som jag hörde på radion. Jag upptäckte att han hade gått i en privat skola. Detta gjorde mig lite nyfiken angående utbildningen av andra BBC-journalister.

Därför gjorde jag några helt slumpmässiga googlesökningar efter välkända namn inom BBC. Jag valde Mark Mardell (Europakorrespondent), Justin Webb (USA), John Simpson (utrikes), Robert Peston (ekonomi), Andrew Marr (politik), David Dimbleby (politik) och Nick Robinson (politik). Var och en av dessa prominenta journalister åtnjöt en privilegierad utbildning.

Jag är ingen klasskämpe och jag accepterar att det finns många olika hypoteser som kan förklara deras framgång. T.ex. det är tänkbart att de var de bästa kandidaterna när de ansökte om sina nuvarande jobb. Däremot kan man också spekulera att BBC faktiskt är en snobbig organisation. Jag vet inte och jag vill inte spekulera för mycket. Enligt min åsikt är situationen dock oroande oavsett hur man tolkar den.

Ännu en artikel

Hoorah.. Igår skrev jag (och en medförfattare) färdig en artikel. Artikeln handlade om hur en R-hadron växelverkar (om du är intresserad).

Det tog många månader och otaliga itereringar innan den blev färdig och jag kände mig lättnad när den skickades till den akademiska tidskriften.




Nu vänter vi på sakkunnigrapporten om vårt arbete som ska bestämma om tidskriften publicerar artiklen.

The E20 blues

Nyligen har det blivit ännu mer eländigt att pendla mellan Etuna och Sholm . SJ lägger nya spår mellan Södertälje och Läggesta och spårarbetet kommer att vara i minst tre månader....

Eftersom jag inte vill ta en långsam ersättningsbuss kör jag min bil till Stockholm nuförtiden. Detta är dock inte så mycket bättre. Kort sagt är min resa till Stockholm en ren mardröm. De* sa att avsikten med trängselskatten var att tackla bilköer. Detta har dock inte hänt. Den enda skillnaden jag har märkt är att nu måste jag betala för att sitta i en bilkö.



Jag bör inte klaga. Ett uselt transportinfrastruktur påminner mig om mitt älskade hemland.....


* De = politiker

Trött...

Jag är för trött för att skriva någonting. För övrigt har dagen varit ganska händelselös....

Casper

Idag läste jag en artikel i tidningen som värmde hjärtat. Det handlade om en katt som heter Casper som regelbundet tar bussresor i Plymouth i England. Under de senaste fyra åren har han stigit på buss nummer 3 vid en hållplats utanför sitt hus. Därefter reser han genom staden innan han släpps ut på samma hållplatsen. Ingen vet varför Casper tycker om att åka buss och enligt min mening är det oklokt att ens försöka komma underfund med katters beteende - de är för underliga att klura ut.

kkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkk kCasper

Det visar sig att han har blivit populär hos såväl chaufförerna som passagerarna. Dessutom har bussföretaget speciella riktlinjer angående hur chaufförerna ska ta hand om honom och säkerställa att han inte får stiga av vid fel hållplats.

Nästa gång jag befinner mig i Plymouth ska jag ta buss nummer 3 Jag vill träffa den lilla gubben.

Gap years

Jag tog inte ett så kallat gap year - de var inte så populära när jag var en artonåring (och jag var pank!). Nuförtiden är situationen ju helt annorlunda. Många tonåringar vill "se världen" och bidra till någon sorts biståndsprojekt i tredje världen.

Detta är någonting som den brittiska regeringen är positivt inställd till. Jag läste i dagens tidningar att den planerar att betala kostnaderna för många tonåringars gap years. Trots att det är glasklart att huvudmålet är att manipulera ungdomsarbetslöshetssiffrorna påstår regeringen att en motivering är att hjälpa utvecklingsländer.

kkkkkTill och med Prince William har tagit ett gap year.

I och för sig kan ett gap year vara fantastiskt på grund av ett antal olika skäl. Jag är dock lite skeptisk mot idén att de flesta av dem som tar gap years kan göra ett meningsfullt bidrag till sina värdländer. En typisk engelsk artonåring vars gap year-projekt handlar om, t.ex., infrastrukturutveckling har inte expertis i rörläggning, husbyggning o.s.v.. Visst behöver sådana projekt frivilliga som kan hjälpa till hit och dit, men att skicka en engelsk tonåring till Afrika för att bära några tegelstenar inte är ett särksilt effektivt sätt att ge bistånd enligt min mening. Dessutom är det inte bara jag som är skeptisk om gap years. En av Storbritanniens största biståndsorganisationer, Voluntary Service Overseas, klagade nyligen över att gap year-arbete ofta är slöseri med tid och pengar.

För mig är biståndsargumentet ett väldigt svagt sätt att rättfärdiga en åtgärd som i själva verket vidtas för att gömma arbetslöshet bland ungdomar.

p.s. Finns det ett svenskt ord eller en fras för "gap year" ? Min fru säger nej.

Adjö Sir Bobby!

Sir Bobby Robson avled idag. Han var en av Englands främsta fotbollstränare och en inspirerande och hygglig man.

Under hans ledarskap nådde Englands fotbollslandslag semifinalen i VM 1990. Dessutom var han Newcastles tränare i många år - under denna period spelade laget i Champions League och var vädligt framgångsrikt. Nuförtiden är vi är ett hopplöst lag som spelar i the Championship, den näst högsta divisionen i engelsk fotboll.



Trots att han fick cancerdiagnosen för tio år sedan fortsatte han att arbeta. Kort sagt var han en riktig kämpe. Vi kommer att sakna honom.

Its "utvandrana" not "the emigrants"

Jag har haft en tråkig och arbetsfylld dag med många möten.. Jag har absolut ingenting att skriva om förutom en ganska intressant jakt efter en bok....

Under den senaste veckan har jag utan framgång försökt köpa Mobergs utvandrarserie. Jag läste böckerna för några år sedan men tappade dem och försökte köpa dem igen. Men här uppstod ett problem - de finns inte att köpa varken i Akademibokhandeln eller de andra bokhandlerna i Eskilstuna. Dessutom är det helt omöjligt att beställa dem via internetbokhandlare som Bokus.se. Paradoxalt nog kan man lätt köpa dem på engelska men inte på svenska!


Enligt min mening är detta en kulturskandal - både bokhandlare och bokutgivare har ett ansvar att inte bara göra en vinst utan även bevara landets kultur.....

Jag kan knappast tro att det är så svårt att köpa svenska klassiker på svenska...

Lasermannen

Igår köpte jag en bok på Arlanda för att slå ihjäl tiden under skräckresan till Geneve. Boken handlar om den så kallade "Lasermannen" som under en sjumånadsperiod på 90-talet sköt elva personer i Stockholm med ett antal vapen inklusiv ett lasergevär. Ett av offren dödades och de övriga fick mer eller mindre men för livet. Alla var av utländskt ursprung.

Medierna irriterar mig genom att beteckna brottslingar med löjliga namn. Jack Uppskäraren, Hagamannen, Lasermannen o.s.v. låter som figurer i en tecknad serie trots att de i själva verket var brutala individer som förstörde många liv. Dock är avsikten med detta inlägg inte att klaga över den tredje statsmakten utan att skriva om Lasermannen (även känd som John Ausonius) och dåtidens Sverige .

För trots att affären handlar först och främst om en galnings dåd uppdagade historien några obkeväma aspekter av det svenska samhället och dess inställning mot invandrare. T.ex. jag blev chockerad när jag läste om Ausonius första attentat mot en ung man från Eritrea. Mannen började att blöda och hans vänner stoppade en förbipasserande bil för att få hjälp. Dock ville ingen hjälpa. En bilist sa till och med att han inte kunde hjälpa för att han inte hade en filt att täcka sätet med !! Herre Gud...

Naturligtvis försämrades relationen mellan "svenskarna" och invandarana under de följande månaderna tills Ausonius åkte dit.

Det är intressant att notera att detta drama utspelades under en tid när Socialdemokraterna nyligen hade förlorat makten, ett nytt invandrarfienligt parti - Ny demokrati - hade börjat att göra framsteg och ekonomin hade kraschat.... Är det en haltande jämförelse att påstå att detta påminner om dagens situation ? Jag hoppas att vi inte får se en "ny" Laserman.

Igår kväll

Igår kväll träffade jag Shane (Let me tell you about Sweden) för att snacka om världen, Sverige, arbetsrätten o.s.v. Shane är hängiven Folkpartist som nyligen skrev an artikel i Folkpartiets egen tidning om tillfälliga jobb ur ett näringlivsperspektiv. Jag instämmer inte med hans förslag men jag är djupt imponerad över att han har engagerat sig så mycket i politiska frågor i Sverige. Mitt eget bidrag till politsk debatt är att bli arg och skrika på TV-skärmen när jag tittar på Uppdrag granskning.

Jag är på facebook!

Sedan länge har min fru betonat vikten av att ha en "facebook-närvaro". Eftersom jag var en av världens första internetanvändare - jag skickade mitt första e-brev år 1993 - och har skrivit otaliga webbsidor ville jag inte delta i ännu en "innovation" -förlåt att jag låter som en dysterkvist och besserwisser. Dock gav jag mig till slut och nu kan jag väl förstå förstå varför sajten är så populär. Det har varit kul att ta kontakt med några vänner över hela världen som jag inte hade talat med på många år.

Jag har funderat över att importera min blogg till facebook men jag misstänker att facebooksamhället inte kommer att uppskatta mina långa och omständliga iakttagelser om Sverige, katter, flygrädsla o.s.v. För övrigt (och paradoxalt nog) föredrar jag att skriva ner såna tankar här för att det är lite mer privat. Trots att vem som helst kan i princip läsa bloggen har jag bara fyra regelbundna läsare och detta passar mig bra.

Engelsmän i Sverige

Shane (Let me tell you about Sweden) skrev ett intressant inlägg som delvis handlade om integrationen av engelsmän i det svenska samhället.

Den stereoptypiska bilden av en engelsman i Sverige är någon som inte vill lära sig språket och som bara umgås med andra engelsmän i ett fruktlöst försök att återskapa sitt "engelskt liv". Jag känner några engelsmän som passar in i denna beskrivning och, trots att många ogillar deras beteende, tycker jag att det är helt ok.

Enligt min mening bör alla invandrare lyda vissa regler: betala skatt, bryt inte mot lagen, visa respekt och tolerans mot andra och var inte en belastning för samhället. Om några av dem vill dansa runt en majstång är det kul men det är lika kul om de vill stanna hem och titta på BBC1 på kabeltv:n. För mig är midsommarafton en av årets höjdpunkter men jag accepterar att man kan bli en god och nyttig människa utan att huka ner och låtsas att vara en groda.

Är det ett problem att engelmän som är likgiltiga för Sveriges traditioner bor i ert vackert land ? Nej, tycker jag. En typisk engelsk "expat" har en svensk fru/sambo och ett par barn. Oavsett sin språkkunskap o.s.v. följer han reglerna ovan. Dessutom uppfostrar han svenska barn som ska behövas för att tackla Sveriges demografiska problem och betala för t.ex. sjukvård i framtiden.

Kort sagt är mitt argument att Sverige kommer att gynnas av invandrare så länge som de följer vissa enkla regler. Jag har inga problem med engelsmän som inte väljer att bli särskilt delaktiga i det svenska samhället för att de ändå bidrar till landet.

Jag skrev bara om engelsmän för att motiveringen var att besvara Shanes inlägg. Visst är immigration ett väldigt komplicerat ämne och det är svårt att komma underfund med de bästa metoderna att tackla de sociala problemen som har uppstått i vissa områden under de senaste åren. Däremot för att hitta en bra lösning är det klokt att vi inser att immigration år någonting som Sverige behöver.

Aj! Jag har ont..

Jag har just kommit tillbaka från gymet..

Det är svårt att stå, sitta, röra mig, andas o.s.v.

Jag trodde att gymet skulle göra mig frisk och pigg!

Är Sverge neutralt ?

Jag är lite förvirrad över Sveriges status som ett "neutralt" land.

Det finns nästan inga tänkbara omständigheter när NATO inte skulle ingripa för att försvara Sverige i den händelse att, t.ex., Ryssland skulle anfalla landet. Dessutom har den svenska militären ett väldigt nära samarbete med NATO och militärens utrustning och metoder är kompatibela med de som används av NATO. För övrigt är Sverige ett EU-land och EU blir småningom en "riktig" stat - hjulet är i rullning! Åter är det nästan otänkbart att en EU-medlem skulle bli attackerad utan att alla andra medlemmar inklusiv Sverige hjälper till med miltärt stöd.

Om man köper hypotesen att Sverige är "de jure" neutralt men "de facto" ickealliansfritt dyker upp en intressant frågan - varför har successiva svenska regeringar hävdat att landet är och kommer att förbli neutralt ? Visst finns det många möjlikga skäl. En förklaring är att Sverige har haft pragmatiska politiker. T.ex. det är lönsamt för landet att gynnas av NATOs skydd utan att vara en formell medlem - t.ex. Amerika klagar inte om Sverige sänker försvarsbudgeten.

Detta är ett intressant ämne...

Jan Guillou och Leif GW Persson

Det finns många som påstår att ett litet land kännetecknas av att vissa aktörer dyker upp i landets historia i olika sammanhang.

När det gäller Sverige är en sådan aktör Jan Guillou vars bok Ondskan faktirkst var en av de första böckerna på svenska som jag läste. Dessutom var Jan Guillou "hjärnan" bakom Carl Hamilton-historierna. Jag blev dock väldigt förvånad att upptäckta att han också var en av huvudgestalterna i IB-affären. Igår lyssnade jag på ett radioreportage om Geijeraffären och då dök upp Jan Guillous namn igen... På ett liknande sätt har Leif GW Persson varit deltagare i Geijeraffären, professor i kriminologi, författare o.s.v. .

Jag är ingen sociolog och vet inte om Guillou och Persson-gestalter är specifiker till små länder. Dock kan jag inte komma på några jämförbara personer i England som både har spelat "icke obetydelsefulla" roller i landets moderna historia och blivit t.ex. kändisförfattare.

Secret Sweden

En av mina ambitioner är att, i den avlägsna framtiden, skriva en bok om Sverige åt utlänningar. Boken, vars titel inte är satt men "Secret Sweden" låter bra :) , ska avslöja de aspekter av svenskt liv och det svenska samhället som de som betraktar landet som en moralisk stormakt skulle föredra att hålla tyst om. Motivet för boken är den myriad av artiklar av utländska journalister som är måna om att porträttera Sverige som någon sorts socialdemokratisk paradis där ingen begår brott och alla är rika, pigga och glada. I jämförelse är det få journalister som undersöker Sveriges mörka sida. Visst är det sant att Sverige har färre sociala problem än England och att den så kallade konsensuspolitiken som råder här i Sverige har gynnat hela samhället. Däremot är det helt fel att låtsas att allt har varit och är perfekt i Per Albin Hanssons så kallade folkhem.

Trots att jag är en invandrare försöker jag hålla mig å jour med de aktuella frågorna i svensk politik och dessutom har jag en passion för historia, isynnerhet Sveriges moderna historia. Vore jag någon som bodde utomlands och var nyfiken om Sverige skulle jag vilja läsa om t.ex. skandalerna omkring Ebba Karlsson, Lennart Geijer, Jan Guikkou, Bofors o.s.v. Dessutom skulle en utländsk läsare vilja få veta om Rosengårdproblemet och hur Sverige tar hand om integrationen av olika kulturer.

Ok, jag vet att det är osannolikt att jag ska komma att skriva denna bok men jag hoppas att någon nånsin gör den.

Eskilstunaån

Igår började Eskilstunaån att tömmas så att sökandet efter liket av Victor Hasselström, en tjuguårig man som är försvunnen sen i slutet i mars, kan sättas igång. Beslutet att sänka vattennivån fattades av polisen efter att vältränade hundar upptäckte lukten av ett lik - vilka nosar!!

I och med åtömningen har polisen kunnat hitta några rostiga cyklar och en gammal pistol men inget lik hittills. Inte desto mindre ska de fortsätta sökandet och vattenhöjden ska sänkas till ännu lägre nivåer idag och imorgon. Jag tog en titt igår kväll när jag var på väg hem och det var nästan kusligt att se hur Eskilstunaån hade nästan försvunnit.

Jag måste erkänna att trots att åtömningen är underhållande och spännande för oss Eskilstunabor när allt kommer omkring handlar det om en personlig tragedi. Jag hoppas för familjens skull att de hittar liket snart.

Air France - ett omtänksamt flygbolag

Air France-kraschen har lett till en komisk förändring i flygbolagets kundvård. De vet att vi vet att i stor sannolikhet var det dåligt väder som orsakade katastrofen och därför vill de lugna passagerare och förhindra att panik skulle bryta ut när planet flyger genom turbulens.

Jag uppskattar detta för att jag har flygfobi och är fegis. Dock var det helt onödigt att piloten berättade för oss sex gånger under resan idag att vi förväntade oss lite turbulens. Dessutom behövde han inte säga när turbulensen började "and here it is".

Jag vill inte vara en otacksam dysterkvist men jag föredrar den gamla Air France som inte brydde sig om deras kunder satt darrande av skräck under flyget. De hade en mer ärlig attityd.

Uppdatering

Jag har öppnat fönstret och det är bättre nu....

Vädret...

Herre Gud ... Jag kan inte sova för att det är så varmt... Jag är frestad att gå till kontoret och njuta av AC:n.. Att sova på en stol är bättre än att koka i en säng..

Jag kollade prognosen och det ser ut som om min del av Sverige ska ha svalt väder imorgon.. Tack och lov.. Jag kommer inte att uthärda ännu en natt här...

Nedanför är en bild som jag hoppades skulle kyla ner mig lite gran.

Jag är glad att jag inte är en Jackson

La Toya Jackson misstänker att MJ mördades... Gör hon en polisanmälan ? Nej, hon säljer sin "teori" till den brittiska skvallertidningen News of the World... Herre Gud.. Kan denna familj inte lära sig att hålla tyst ?

Men jag tycker faktiskt synd om henne. Trots många olyckliga försök blev hon aldrig en framgångsrik sångare. Hennes enda ekonomiska resurs är Jackson-namnet och hon vet att marknaden för MJ-relaterade historier är het just nu. Därför är det helt logiskt på ett affärsmässigt sätt att hitta på någon slags mordkomplott. Det är dock lite tråkigt att hon värderar pengar högre än värdighet.

Dessutom klagar La Toya över att MJ var omringad av dåliga människor som utnyttjade honom... Så säger någon som fick betalt för sitt uttalande.... Det är grymt att säga det men Jackson-familjens beteende sedan MJ avled påminner mig om åsätare som är arga mot de andra djuren som står lägre i näringskedjan.

Söndag på CERN

Återigen befinner jag mig på CERN på en söndag....

Jag bör skriva någonting men den enda saken som jag hittills har gjort under helgen är en storleksordningsuppskattning av en R-hadrons energiförlust när den växelverkar med en proton och detta är inte av allmänintresse....

Jag ska skriva mer när något roligt och spännande hända mig!

MJs dotter

Michael Jacksons liv illustrerar hur viktigt det är att ha en vanlig barndom, fri från mediauppmärksamhet. Det visar sig dock att Jackson-familjen inte har lärt sig denna läxa.


Familjen bör skämmas över att de tillätt MJs elvaåriga dotter att hålla ett tal till en miljard tv-tittare vid gårdagens minnesceremoni.

Det är inte rubriker hon behöver utan att bli lämnad ifred.

Min semester är över.

Som mina (fyra) läsare vet har jag haft en kul semester. Den bestod av pubar, sjöar och böcker.

But all good things come to an end....

F.o.m. imorgon är mitt liv fysik och forskning ....

Hitler

Igår köpte jag en bok om Hitler av Bengt Liljegren på flygplatsen. Det var citaten som stod på bokens omslag som övertygade mig att köpa den - det händer sällan att en biografi får hyllningen: "ett modigt .... projekt". Jag trodde att det inte krävs mod utan hårt arbete för att skriva en biografi men efter att ha läst boken - det var en lång och försenad resa - instämmer jag med citaten.

Författaren som *inte alls* är någon nazist har faktiskt visat kurage genom att bryta samhällets tabu angående Hitler genom att porträttera honom som en man av kött och blod istället för ett omänskligt mytiskt odjur som hör till det förflutna.



Jag kan väl förstå varför vi föredrar vår förenklade bild av Hitler. Varje människa, till och med Hitler, har bra och dåliga sidor och ett bra sätt att förhindra att Hitler får ytterligare beundrare är om vi sätter upp en stor varningsskylt med en ond man med en löjlig mustasch på. Enligt min åsikt är dock denna strategi farlig - för att förstå hans brott och förhindra att de återupprepas krävs det att vi förstår personen.

Visst kändes det ibland obekvämt att läsa om vissa aspekter av Hitlers liv, isynnerhet när beskrivningar ges som uppammar sympati för honom. T.ex. han hade en kall och sträng pappa som agade sina barn. Dessutom finns det många rapporter angående hur han visade tillgivenhet till, t.ex., sekretare och vänner.

Boken ger inte en fullständig bild av Hitler men kommer närmare till detta mål än många andra. Man får detaljerade beskrivningar av Hitlers brott, galenskap, intelligens, drogmissbruk, vänskaper, giftermål o.s.v. Dessutom motbevisade författaren det seglivade ryktet angående Hitlers testiklar - han hade två stycken.

Det är intressant att boken har fått kritik av neonazister (de tycker inte om att läsa om Hitlers "gasproblem" - en övermänsklig person pruttar inte) och i några (men inte alla) tidningsrecensioner. Jag tror att det är till samhällets fromma att boken har blivit utgiven. Ju mer vi lär oss om mannen och hans ondska desto bättre kan vi förhindra en liknande katastrof i Europa i framtiden.

Igår blev jag rik

För några månader sedan åkte jag till Seattle för att delta i en fysikworkshop. Workshopens arrangörerna skulle betala för logi och resor osv.

Igår överförde de pengarna till mitt konto: 15000 USD. Jag har blivit rik! Tack Seattle University - du har varit vädligt generös !!

Det är inte svårt att lista ut hur de gjorde felet: 1 USD är *inte* lika med 1 SEK.

Desvärre ska jag överföra deras pengar tillbaka idag - jag är för ärlig....

Två böcker

Under de senaste dagarna har jag varit mer eller mindre ensam i min lägenhet - om man uteslutar två krävande katter. För att fylla tiden och bli sysselsatt med någonting blev jag uppslukad av böcker: Nattfåk (av Johan Theorin) och Ensamhetens broar (av Augustin Erba) . Bägge böcker kan jag rekommendera....

Nattfåk är en kriminalroman samt spökhistoria som handlar om en familj som flyttar till en gamla gård i Öland som ligger vid en udde med två stora fyrar. Historien handlar (delvis) om historierna av de som jobbade vid fyrarna och dog på gården i det förflutna. Författaren blandar skickligt legenderna och sägerna från gårdens förflutna med två historier som äger rum i dagens Öland. Som namnet innebär - "fåk" är ett öländkst ord som beskriver en hård vind med kraftigt snödrev - innehåller boken ett antal scener där huttrande människor strider för sina liv i snön som illustrerar hur livet i glesbygden kan vara jävlikt hårt, ensamt och farligt.

Boken var jättebra och underhållande men kanske inte någonting som Ölands turistbyrå ska rekommendera....


Ensamhetens broar är också en roman som handlar om det förflutna fast denna bok fokuserar på det nyligen förflutna. Boken beskriver en ung soldats upplevelser under lumpen och hur han blev tvungen att leva med samvetet att ha bevittnad en olyckshändelse när en civil kvinna dödades och, trots att han visste vem det var som bar ansvaret, höll tyst. Denna tilldragelse samt mobbningen som han bevittade ger upphov till bokens huvudtema av civilkurage.

Det är klart att för många var lumpen inte så rolig. Enligt min åsikt bör någon basera en film på denna bok - Sverige behöver en mer realistisk bild av militärlivet och lumpen än ges i, t.ex., Repmånad.

Att paddla kajak

Min bloggkompis Shane nämnde att han snart ska paddla kajak. Av ren tillfällighet planerade jag att skriva ett inlägg om mina egna kajakupplevelser. Det är inte så att jag är en kajakexpert men jag paddla varje år under min sommarsemester och det är alltid något som jag ser fram emot.

Min fru och jag gjorde det förra veckan i sjöarna nära Åkers styckebruk i Sörmland där vi hyrde två kajaker av kanotkungen. Som vanligt betonade han vikten av att bära flytvästen när han pratade med mig. Dock märkte jag att ingen annan fick säkerhetsföreläsningen - såg jag ut som om någon som skulle drunkna ? Detta hjälpte inte mitt självförtroende som blev ännu sämre när min fru förnedrade mig genom att gå som en raket mot sjöns centrum medan min darrande kajak roterade i en liten cirkel och blev fastnade i grenar och stenar.



Efter ung. tio minuter och fem svördomar kom jag bort från stranden och slutligen kunde jag njuta av dagen. Känslan av frihet och ensamhet (då och då kontrollerade min fru att jag fortfarande var i livet) var fantastisk...

Ok, jag fick ett öväntat bad när jag försökte stiga ur kajaken men det var inte så dåligt - dessutom tyckte åskådarna på stranden att det var ganska underhållande.

Att kajaka är kul.. Shane - jag rekommenderar det.

Handledarkurs

För två dagar sedan gick jag i en handledarutbildningkurs som skulle ge mig rätt att äventyra vägsäkerhet i Eskilstuna. Min fru är fast besluten att ta körkort och det är jag som ska bli hennes lärare.

Utbildningen bestod av en powerpoint-baserad föreläsning som faktiskt var en ren slöseri med tid och pengar. Vi betalade 700 SEK for att lyssna på någon berätta för oss att (a) man inte får köra motorfordon med alkohol i blodet och (b) förare och passagerare måste bära säkerhetsbälte ..... o.s.v.



Dessutom talade föreläsaren om miljön och det var smärtsamt att sitta och lyssna på hans propaganda om klimatförändring. Det är inte så att jag är likgiltig för miljöproblem utan att hela ämnet är komplicerat. Man bör inte låtsas att forskare fullständigt förstår klimatet och att det är helt säkert att växthuseffekten har gett upphov till en global temperaturökning. Visst är det mest sannolikt (enligt vad vi vet just nu) att koldioxidemissioner har lett till klimatförändring men det finns också andra hypoteser. Avsikten var att vi skulle bli motiverade att köra bil på ett mer bränsleeffektivt sätt men läraren sa ingenting om det bästa sättet att minska bränsleförbrukningen d.v.s. ta tåget eller bussen och kör bilen endast om det är nödvändigt.

Om regeringen vill tvinga mig att delta i en sådan utbildning har den ett ansvar att säkerställa kursens kvalitet och relevans - detta har den inte gjort.

Min första betäckning :)

När det gäller hästar är jag nästan helt bakom flötet och därför missar min hästälskande fru inget tillfälle att exponera mig för hästvärlden. Därför befann jag mig i en inhägnad i Haninge för några dagar sedan för att titta på min första betäckning.


Det var faktist ganska instressant. Jag var väldigt imponerad av kvinnorna som höll hästarna under parningsprocessen. Hästarna - precis som människor ibland - var väldigt våldsamma och högljudda.

Min frus hopp är att ju mer tid jag tillbringar med hästar desto mer tycker jag om djuren. Dessvärre är det inte så, inte minst för att jag känner mig lite otillräcklig efter att ha sett hingsten...

Adjö Michael Jackson

Jag måste erkänna att jag känner mig lite ledsen över Michael Jacksons död. På en nivå är detta lite konstigt - jag kände inte mannen och, enligt rapporterna, var han en labil drogmissbrukare som hade tvivelaktiga relationer med pojkar. Däremot var han en del av 80-talet och 90-talet och därför var han en liten del av mitt eget förflutna. Dessutom är det inte alltid klokt att tro på allt som står i skvallertidningarna - när det gäller Michael Jacksons liv vet jag (liksom de flesta) lite. Det enda som kan påstås med säkerhet är att han var en originell man med mycket talang och en plastnäsa.



Just nu skriver varje bloggare om Wacko och därför vill jag inte kasta mina egna teorier och observationer i bloggosfären. Istället ska jag skriva någonting om Wackos far, Joe Jackson, som jag läste om för några år sedan.

Alla vet att Joe var en tuff och brutal far som styrde sin sons liv och tidiga karriär. Men det är inte så välkänt att han faktiskt var en usel affärsman - familjen var inte alls rik för att han slösade bort pengarna. Ett exempel av detta var hans egen dryck "Joe Cola" - som, enligt Joe, snabbt skulle erövra läskvärlden. Det visade sig att amerikanerna inte var så förtjusta i hans dryck utan hans son.

Ebbe-affären

Sveriges historia har alltid intresserat mig, isynnerhet folkhemstiden när Sverige beundrades av omvärlden. Vad är särskilt intressant är hur verkligheten av folkhemmet var ofta helt olik den bilden av Sverige som hittades i t.ex. "Abba the Movie". För länge sedan blev folkhemmets "mörka sida" exponerad (t.ex. tvångssteriliseringsprogrammet) och det är fascinerande att läsa om skandalerna som ägde rum i dåtidens Sverige. En av dessa är den s.k. Ebbe Carlsson-affären som beskrevs i dokumentärfilmen "Ebbe the Movie" som nyligen kom ut. Jag förväntade mig en torr film bestående av politiskt trams men det var faktiskt tvärtom. Filmen är såväl komisk som seriös liksom Ebbe Carlsson själv.


Ebbe var en av de personer vars liv var "konstigare än fiktion". På många sätt var han en svensk version av Jeffrey Archer - en man vars fantasi, risktagande och drivkraft ledde till att han blev en framgångsrik författare, misslyckad politiker och, till slut, en intagen på en av våra anstalter. I jämförelse var Ebbe Carlsson också en manipulativ fantasist. Som en liten pojke ville han bli polis och, när han blev informationssekreterare åt justitieministern Lennart Geijer, tyckte han om att använda polisbilar för sitt personliga bruk. Dessutom försökte han styra polisaktionerna under ockupationen av Västtysklands ambassad år 1975. Därför var det kanske ingen överraskning att han deltog i utredningen av Palmemordet trots att han då var bokförläggare efter att ha lämnat sitt regeringsjobb några år tidigare.

Det är häpnadsväckande att han fick tillgång till hemliga dokument och bevis beträffande fallet bara för att han var en vän till den officiella spaningslederan och många i regeringen. Naturligtvis var Sherlock Carlssons ingrepp inte särskilt framgångrikt och när Expressen skrev om hans inofficiella spaningsarbete (som inkluderade olaglig buggning) blev ett antal ambetsmän och en politiker tvungna att avgå.

Ok, de flesta svenskarna känner redan till skandalen men för mig var det en fascinerande insikt i Sveriges moderna historia.

Dagen efter dagen efter

Dagen har inte varit helt oäven. Jag fortsätter att återhämta mig efter midsommar - ingen stor obekvämhet utan några smärre efterverkningar som påminner mig om att jag inte längre är 20 år.

Nu ska vi gå på bio...

Midsommar

.....Jag är bakfull och har det jättesvårt att skriva dagens inlägg...

Igår kväll deltog jag i ev av Sveriges främsta hedniska traditioner: Midsommar. Kvällen bestod av varken majstång eller små grodor utan vodka och brännvin. Jag träffade en vän från Malmö som var på besök i Stockholm och, tillsammans med några andra svenskar, samlades vi i en lägenhet på Lilla Essingen.

Jag skulle vilja beskriva kvällen men jag kan inte riktigt minnas - förvisso var jag en berusad tråkmåns så det är kanske bra att jag inte kommer ihåg så mycket. Dock har korta episoder tidvis dykt upp i mitt huvud under dagen - t.ex. en pinsam rendition av "Yellow submarine".

Med nöd och näppe klarade jag hemresan - jag kommer ihåg en förvirrad taxichaufför - och vaknade med ett huvud som höll på att spränga. Just nu försöker jag (utan framgång) bota min baksmälla..

En norrman som stred för Hitler och små grodorna

Allteftersom min semester fortsätter känner jag mer avslappnad. Det är inte så att jag har gjort någonting särskilt intressant. Överhuvudtaget plottrar jag bort min tid och detta passar mig bra - huvudsaken är att jag inte tänker på fysik.

Därför har jag tillbringat dagen i soffan och har varit helt uppslukad av en fascinerande bok om en norrman som tog värvning i den tyska armén under andra världskriget. Det är inte detaljerna av hans liv på östfronten som intresserar mig utan hans hemliv i Norge innan kriget och anledningar till att han anslöt sig till armén. Jag kan väl förstå att fattigdom kan tvinga någon att fatta "fel beslut" som leder till fasanfulla följder och det är klart att författaren vill att läsaren ha sympati för honom men detta är svårt. Jag föredrar att ha sympati för de oskyldiga krigsoffren vars individuella historier aldrig kommer att berättas. Trots att jag inte håller med författaren är boken välskriven och värd att läsa.

....Men ju längre jag sitter med en bok i soffan desto mer letargisk blir jag. Därför ska jag åka till Stockholm imorgon för att träffa en vän och fira midsommar. Jag ser redan fram emot vodka och små grodorna...

Campingland

Det finns (många) aspekter av det svenska samhället som jag inte förstår t.ex. tvättstugeregler och populariteten av "Jack Vegas"-maskiner. Lycktligtvis kan jag läsa artiklar och böcker av nedlåtande medelklassjournalister som försöker studera och tolka hur svenskar lever, isynnerhet arbetarklassen. Nyligen läste jag en sådan bok: Campingland av Josefin Olevik. Bokens mål är att förklara varför så många svenskar tycker om att köra sina husbilar till campingar varje år.



Olevik är kulturjournalisten från Södermalm i Stockholm, vegetarian och medelklass. Hennes uppgift var att tillbringa ett par månader i en husbil och besöka några campingar och därför bli vittne till arbetarklassen på semester. Idén är intressant men boken är svår att läsa på grund av ett antal faktorer.

T.ex.
(1) Olevik döpte husbilen till Madeleine. Det är irriterande och smärtsämt att läsa orden "jag och Madeleine" - dessutom blir smärtan ännu mer akut efter den tioande gången.

(2) Olevik ställer många frågor angående hur och varför arbetarklassen tycker om campinglivet. Dock får hon få svar. Det är inte så att frågorna är särskilt svåra eller komplexa utan att hon vet ingenting om ämnet och inte kan tolka beviset. T.ex. hon är förvirrad över att många husbilägare har varit på samma camping varje år. I Olevikvärlden om man har husbil bör man leva ett zigenarliv på semester. Tanken att en husbil på samma plats varje år är en billig version av en stuga på landet har inte träffat henne.

Jag har ett förslag till någon kulturjournalist eller bokutgivare som vill lista ut arbetarklassen. Detta är att uppmuntra "de vanliga människorna" att skriva artiklar om sina egna liv. Såna artiklar och böcker vore mycket vassare och mer insiktsfull än denna bok.

Semester

Jag har officiellt varit på semester sedan måndag men behövde jobba i torsdags - jag deltog i en students minidisputation samt ett viktigt möte. Sedan åkte jag till flygplatsen för att njuta av ett dygn i England. Nu är jag tillbaka i Eskilstuna och jag ser fram emot en helt "flygplatsfri" månad.

Men frågan är hur ska jag sysselsätta mig ? Jag har några planer som involverar fulla kvällar och bakfulla dagar men måste hitta på någonting som är lite mer original..

Städdag

Idag har varit städdagen - den dag när alla i huset samlas för att tvätta och fika. Mina uppgifter var att tvätta rören samt att gräva upp några stenplattor i trädgården.

Trots att jag nu har ont i ryggen gillade jag dagen. Det var kul att bevittna hur svenskar kan arbeta kollektivt.

Air France och Rickard

Jag kände en konstig blandning av chock, sympati och lättnad (att jag inte var ombord) när jag hörde om måndagens Air France-krasch. Jag var faktiskt uppe när olyckshändelsen ägde rum (kl 3 på natten) på grund av min levande väckarklocka (Rickard) som behövde gå på toa i grannens trädgård eller som bara ville väcka mig för att utöva sin makt över mig.

Katastrofen är en nyttig påminnelse om att livet är ömtåligt och att mina små problem (t.ex. en krävande katt i mitten av natten) är helt obetydliga.

"I'm a doctor, but it's not ok"

"Its ok, I'm a doctor" - de är några av världens mäktigaste ord. När man hör denna fras känner man omedelbar respekt för personen bakom orden ! Dessutom får man en förväntning om att han/hon ska ta hand om en farlig situation. Så var det för två dagar sedan på flyget från Amsterdam till Stockholm när en svensk kvinna klagade över att hon mådde dåligt och höll på att svimma. En lång gråhårig svensk stod upp och talade de-viktiga-orden. Sen listade han ut att det var ett blodtrycksproblem som lätt kunde lösas och allt blev ok! Hurrah - vilken hjälte!

Jag är helt avundsjuk... Jag är också en doktor men jag kunde inte hjälpa kvinnan. Hon behövde en diagnos och behandling, inte en föreläsning om kvantfysik.

Jag borde ha blivit läkare..

Kvantfysik

Just nu försöker jag förklara universums gåtor för en klass studenter. Det största mysterium handlar dock om varför studenterna blir yngre varje år. Jag tittade på en student idag och tänkte att han liknade en liten pojke. Herre Gud - jag blir gamling.

Oavsett deras ålder är årets kvantfysikstudenter mycket mer engagerade än de som tog kursen ifjol och det är roligt att lära dem. De har haft en rad intelligenta och vassa frågor och jag har tur att jag undervisar kvantfysik och inte ett annat ämne. Med de flesta kurserna är det oprofessionellt att svara på en fråga med "jag vet inte, du måste acceptera det!" men med kvantfysik är det tvärtom för att ingen förstår kvantfysik. Visst kan jag härleda de releventa ekvationerna men det är svårt att förklara ekvationernas meningar på ett övertygande sätt. T.ex. skulle du tro mig om jag sa att din bil inte står på parkeringsplatsen (där du lämnade den för en timme sedan) utan att din bil är ingenstans tills du går ut och mäter dess position ? Ok, din bil står naturligtvis på parkeringsplatsen (om inte en tjuv har snott den) även om du inte mäter dess position men om vi pratar om elektroner istället för stora föremål som bilen är mitt påstående sant. En partikel har inte en exakt position och att det är mätningen som tvingar partikeln att "välja" en position.....

Jag har undervisat kvantfysik i åtta år och jag är mer förvirrad (och imponerad) av naturen än någonsin.

Aston Villa 1 : Newcastle United 0

Vi förtjänade det men det svider ändå.....

They'll pass you by, glory days...

Om du inte tror påståendet jag gjorde i mitt tidigare inlägg angående Newcastles stiliga fotboll under nittiotalet titta nedanför på ett klipp av en match mellan Newcastle och Manchester United.

Ett dåligt omen

Idag spelar Newcastle United (även känd som the Magpies) sin viktigaste match på tio år. Under nittiotalet var vi Manchester Uniteds största konkurrent i kampen om ligatiteln och tidningarna hyllade vår flytande och spännande fotboll. Nu är laget tredje från botten (i den så kallade drop zone) och idag måste vi få minst en poäng i matchen mot Aston Villa (och ber att andra lag inte vinna eller att deras matcher blir oavgjorda) för att undvika relegering.

Det är faktiskt klubbens eget fel att vi befinner oss i denna situation - under det senaste året har klubben haft tre tränare ! Vi började med Kevin Keegan men han avgick efter ett bråk med Mike Ashley (klubbens chef). Då tog Joe Kinnear över som en temporär tränare för att ge klubben lite tid att hitta en permanent lösning. Olyckligtvis hade Joe en hjärtinfarkt (att vara Newcastles tränare inte är ett stressfritt jobb) och han återhämtar sig just nu. Därför har Alan Shearer tagit över som vår tillfälliga tränares vikariat.

Över hela Newcastle och i en liten lägenhet i Eskilstuna håller vi tummarna för att vi klarar oss idag. Därför blev jag förtvivlad imorse när jag gick till ytterdörren för att släppa in Rickard och upptäckte en stolt katt och en död skata.. Detta är ett dåligt omen..

Lycka till Newcastle..

Vodka och cigarrer

Det är dags att skriva någonting....Jag har börjat att känna mig lite skyldig över att jag sviker mina (fyra) läsare som uppskattade mina berättelser om CERN, CERN, kvantfysik, CERN, kvantfysik och flygrädsla.

De senaste månaderna har varit svåra - för många föreläsningar, för mycket forskning och för lite South Park. Däremot fanns det några höjdpunkter, inte minst en intressant kväll i ett av Genèves topphotell med en bankir och hans kreditkort.

Det var roligt att uppleva "världen av pengar" (....kan inte hitta på ett mer lämpligt uttryck men du vet vad jag menar). Dock kände jag mig samtidigt lite obvekäm - jag föredrar att sitta och skratta i en typisk engelsk pub än att röka cigarr och diskutera börsen i en exklusiv bar.


Men jag vill inte låta otacksam - jag tyckte om cigarren och det var toppen att hälsa på min vän som flyttade till Hong Kong i fjol. Dessutom innan jag träffade honom var jag lite orolig över lågkonjunkturen men nu ser jag att världen (och skrytkonsumtion) fortsätter som vanligt trots tidningarna som varnar för en global ekonomisk kollaps.

Humor från Sovjet-tiden

Hurrah - jag har (nästan) slutat mina föreläsningar. Nu kan jag återuppta mitt bloggliv. Jag tänkte skriva om den ekonomiska krisen men eftersom jag inte vet så mycket om detta ämne bestämde jag att göra vad de så kallade ekonomiexperterna också bör göra d.v.s. säga ingenting.

Därför, istället för Eskilstoonas värdelösa iakttagelser om quantitative easing (finns det en svensk översättning - kanske kvantitativa lättnader ??) och pundets kollaps, ska jag berätta ett par skämt från Sovjetunionen.

(1)
Tre fångar i ett fångläger snackar med varandra. En av dem frågar "varför är du här ?" till de andra fångarna.
Fånge 1 svarar med "År 1933 sa jag att Kamrat Popphov var otrevlig". Sen säger fånge 2 "År 1934 berömde jag Kamrat Popphov". Sen frågar fånge 2 : "Jo, men varför är du här ?". Svar: "Jag är Kamrat Popphov".

(2)
F. Vad skrek Kamrat Malenovski innan han begick självmord ?
S. Skjut inte, kamrater!

Undervisning

Förlåt, jag har inte skrivit så mycket nyligen. Just nu undervisar jag och är helt uppslukad av leptoner, kvarkar och SU(3)-symmetri.

Jag har ung. tjugo studenter i år - i jämförelse med tio förra gången - och det går ganska bra. Jag undervisar partikelfysik som inte är ett lätt ämne för studenterna, inte minst på grund av det dåliga sortimentet av tillgängliga kursböcker. Därför försöker jag skriva bra anteckningnar som kombinerar de bästa aspekterna av böckerna med mina egna idéer.

Mellan föreläsningnar har jag fortsatt att pendla mellan Stockholm och Genève och dessutom var jag i Cambridge för att par dagar sedan för att hålla ett seminarium om mitt favoritämne.

Jag ska skriva mer när jag får mitt liv tillbaka.....

Gaza och BBC

För BBC är kriget i Gazaremsan en sen julklapp.  Just nu vägrar jag dock att titta på BBCs nyhetskanal för att de pråliga journalisterna som rapporterar om konflikten behandlar det som spännande underhållning istället för en tragedi för tusentals skraja människor. 

Idag lyssnade jag på en journalist som beskrev antalet personer som har dödats:  "So far, its 650 Palestinians and only 5 Israelis". Han lät som en upphetsad och flåsande fotbollskommentator vid halvtid.

Jag accepterar att BBC tycker om såna konflikter - de får ju fler tittare . Dessutom är det ett tillfälle för deras journalister att bli välkända.  Däremot tycker jag att BBC bör oroa sig över sitt anseende - styva journalister rapporterar fakta och ger inte intrycket att de betraktar kriget som ett karriärlyft. 

Kriget är bara spännande för de som kan åka tillbaka till ett bekvämt hus i ett säkert och rikt land när som helst. För de som är tvungna att bo i Gaza med omnejd är livet inte lika spännande.

Wallander vs Woollander

Varje månad spelar in min mor några engelska TV-program och skickar dem till Sverige. Igår fick vi ett mycket konstigt BBC-program - en Wallanderhistoria på engelska. 

Det hade ju varit billigare att översätta en av de befintliga episoderna med Krister Henriksson eller Rolf Lassgård. Vi engelsmän tycker dock inte om textning  och tror att hela världen måste tala engelska (även poliserna i Skåne). Därför porträtteras Wallander av engelsmannen Keneth Branagh som uttalar namnet "Woollander".  

Jag hade hört talas om den nya versionen för att par veckor sedan och mina förväntningar var inte höga. Programmet är ju löjligt ibland, isynnerhet när man tittar på en grupp engelsmän i svenska polisuniformer och bilar men i stort sett är det faktist jättebra och mycket bättre än de svenska versionerna.

Den engelska versionens högre kvalitet är kanske ingen överraskning - varje episod kostade ung. 20M SEK. Programmets framgång kan dock inte helt tillskrivas en stor budget. Branaghs Wallander är "mörkare" och mer övertygande än antingen Lassgårds eller Henrikssons. 

Ok, jag bör sluta skriva nu.. Jag har förmodligen begått någon slags hädelse mot Sverige genom att skriva detta inlägg.... 

Global uppvärmning och osäkerhet

Jag blir irriterad när jag läser websidor och artiklar i tidningnar om global uppvärmning.  Det är inte att jag tror att ämnet är oviktigt utan att de flesta skribenter - som inte är klimatexperter  - okritiskt försöker "sälja" sina åsikter som är antingen pro eller anti-växthuseffekten.  

Eftersom global uppvärmning är ett vetenskapligt begrepp innebär det att det är omöjligt att påstå att en eller den andra synpunkterna representerar "sanningen".  Vetenskaplig forskning ger subtila och komplexa resultat som bara tillåter oss att uppskatta vilken hypotes är mer sannolik. Dagens forskning - se FN-rapporten - drar slutsatsen att med 90 procent sannolikhet kan global uppvärmning tillskrivas drivhuseffekten.  Det är ju tänkbart att framtidens forskning ska ge ett annorlunda resultat - detta kan man aldrig utesluta - men i skrivande stund har vi övertygande skäl att börja vidta nödvändiga åtgärder för att undvika större problem i framtiden.  

Enligt min mening bör journalister och samhället lära sig mer om den vetenskapliga metoden och i synnerhet begreppet av osäkerhet.  Att erkänna osäkerhet är en styrka, inte en svaghet - det tillåter man att fatta mer rationella beslut och förhindra att man blir dogmatisk.  

Barndomsminnen

Trots att jag saknar en Volvo och inte kan uttala orden ajajaj och usch lever jag ett nästan fullständigt medelsvenssonsliv nuförtiden.

Det fanns dock en tid när jag inte hade hört talas om Mikael Persbrandt eller trygghetsnarkomani och ibland är det roligt att tänka på hur jag betraktade Sverige under min barndom. Nedanför är en kort lista av mina barndomsminnen av svenskar och Sverige-relaterade händelser.

1970-talet:
(1) Abba - isynnerhet Björns stjärngitarr.

(2) Geografilektioner i skolan - läraren berättade för oss att Sverige är ett kallt land med få invånare.
(3) Björn Borg (eng. Beejawn Bawg) - jag kom ihåg att McEnroe besegrade honom men min mor tyckte BB var snyggare.

1980-talet
(1) Olof Palme - vi kunde inte förstå varför en statsminister tilläts att gå genom staden utan en livvakt.
(2) De sovjetiska ubåtskränkningarna - ingen i England kunde förstå varför dåtidens Sverige var så chockade över detta. Dessutom kan jag inte förstå varför SVT  fortfarande är besatt av att avslöja "sanningen" bakom incidenterna.  

Eskilstuna

Eftersom denna blog heter Eskilstoona känner jag mig lite skyldig ibland över att jag sällan skriver om Etuna... Det finns dock ett Etuna-relaterat ämne som jag ofta tänker på - centrets förfall.

Ok, jag överdriver kanske - centret har inte blivit ett sunkigt ghetto men jag har dock nyligen blivit varse att lågkonjunkturen och konkurrensen från Etunas shopping-oas, köpcentret Tuna Park, har lett till att ett antal affärer har gått i konkurs. Min fru och jag nyligen besökte bägge centret och Tuna Park på samma dag och det var smärtsamt att se skillnaden mellan dem.

Dessutom är jag förbaskad över att stadens politiker inte är nojiga över situationen. Omvärldens erfarenheter visar att det finns många åtgärder som kan vidtas för att adressera problemet - till och med Liverpool återhämtade sig från ekonomisk kollaps i 80-talet. T.ex., om jag vore politiker skulle jag utvidga antalet parkeringsplatser och (tillfälligt) sätta låga skatter för de affärer som vill etablera sig i centret.

Jag är dock ingen politiker - jag hoppas att kommunen tar hand om problemet innan det är för sent.

Gott nytt år

Usch...
Jag är sjuk just nu. Gårdagen tillbringades med en James Bond-film, en feber och en hosta som kan väcka upp de döda.

Så blev min nyårsafton...