Campingland

Det finns (många) aspekter av det svenska samhället som jag inte förstår t.ex. tvättstugeregler och populariteten av "Jack Vegas"-maskiner. Lycktligtvis kan jag läsa artiklar och böcker av nedlåtande medelklassjournalister som försöker studera och tolka hur svenskar lever, isynnerhet arbetarklassen. Nyligen läste jag en sådan bok: Campingland av Josefin Olevik. Bokens mål är att förklara varför så många svenskar tycker om att köra sina husbilar till campingar varje år.



Olevik är kulturjournalisten från Södermalm i Stockholm, vegetarian och medelklass. Hennes uppgift var att tillbringa ett par månader i en husbil och besöka några campingar och därför bli vittne till arbetarklassen på semester. Idén är intressant men boken är svår att läsa på grund av ett antal faktorer.

T.ex.
(1) Olevik döpte husbilen till Madeleine. Det är irriterande och smärtsämt att läsa orden "jag och Madeleine" - dessutom blir smärtan ännu mer akut efter den tioande gången.

(2) Olevik ställer många frågor angående hur och varför arbetarklassen tycker om campinglivet. Dock får hon få svar. Det är inte så att frågorna är särskilt svåra eller komplexa utan att hon vet ingenting om ämnet och inte kan tolka beviset. T.ex. hon är förvirrad över att många husbilägare har varit på samma camping varje år. I Olevikvärlden om man har husbil bör man leva ett zigenarliv på semester. Tanken att en husbil på samma plats varje år är en billig version av en stuga på landet har inte träffat henne.

Jag har ett förslag till någon kulturjournalist eller bokutgivare som vill lista ut arbetarklassen. Detta är att uppmuntra "de vanliga människorna" att skriva artiklar om sina egna liv. Såna artiklar och böcker vore mycket vassare och mer insiktsfull än denna bok.