Jag kände en konstig blandning av chock, sympati och lättnad (att jag inte var ombord) när jag hörde om måndagens Air France-krasch. Jag var faktiskt uppe när olyckshändelsen ägde rum (kl 3 på natten) på grund av min levande väckarklocka (Rickard) som behövde gå på toa i grannens trädgård eller som bara ville väcka mig för att utöva sin makt över mig.
Katastrofen är en nyttig påminnelse om att livet är ömtåligt och att mina små problem (t.ex. en krävande katt i mitten av natten) är helt obetydliga.
Mathematicians interact with AI, July 2025 update
-
This is a guest post from Aravind Asok. If you have comments about this,
you can contact him at asok@usc.edu. We’ll see if there’s some way to later
post m...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar