Min semester är över.

Som mina (fyra) läsare vet har jag haft en kul semester. Den bestod av pubar, sjöar och böcker.

But all good things come to an end....

F.o.m. imorgon är mitt liv fysik och forskning ....

Hitler

Igår köpte jag en bok om Hitler av Bengt Liljegren på flygplatsen. Det var citaten som stod på bokens omslag som övertygade mig att köpa den - det händer sällan att en biografi får hyllningen: "ett modigt .... projekt". Jag trodde att det inte krävs mod utan hårt arbete för att skriva en biografi men efter att ha läst boken - det var en lång och försenad resa - instämmer jag med citaten.

Författaren som *inte alls* är någon nazist har faktiskt visat kurage genom att bryta samhällets tabu angående Hitler genom att porträttera honom som en man av kött och blod istället för ett omänskligt mytiskt odjur som hör till det förflutna.



Jag kan väl förstå varför vi föredrar vår förenklade bild av Hitler. Varje människa, till och med Hitler, har bra och dåliga sidor och ett bra sätt att förhindra att Hitler får ytterligare beundrare är om vi sätter upp en stor varningsskylt med en ond man med en löjlig mustasch på. Enligt min åsikt är dock denna strategi farlig - för att förstå hans brott och förhindra att de återupprepas krävs det att vi förstår personen.

Visst kändes det ibland obekvämt att läsa om vissa aspekter av Hitlers liv, isynnerhet när beskrivningar ges som uppammar sympati för honom. T.ex. han hade en kall och sträng pappa som agade sina barn. Dessutom finns det många rapporter angående hur han visade tillgivenhet till, t.ex., sekretare och vänner.

Boken ger inte en fullständig bild av Hitler men kommer närmare till detta mål än många andra. Man får detaljerade beskrivningar av Hitlers brott, galenskap, intelligens, drogmissbruk, vänskaper, giftermål o.s.v. Dessutom motbevisade författaren det seglivade ryktet angående Hitlers testiklar - han hade två stycken.

Det är intressant att boken har fått kritik av neonazister (de tycker inte om att läsa om Hitlers "gasproblem" - en övermänsklig person pruttar inte) och i några (men inte alla) tidningsrecensioner. Jag tror att det är till samhällets fromma att boken har blivit utgiven. Ju mer vi lär oss om mannen och hans ondska desto bättre kan vi förhindra en liknande katastrof i Europa i framtiden.

Igår blev jag rik

För några månader sedan åkte jag till Seattle för att delta i en fysikworkshop. Workshopens arrangörerna skulle betala för logi och resor osv.

Igår överförde de pengarna till mitt konto: 15000 USD. Jag har blivit rik! Tack Seattle University - du har varit vädligt generös !!

Det är inte svårt att lista ut hur de gjorde felet: 1 USD är *inte* lika med 1 SEK.

Desvärre ska jag överföra deras pengar tillbaka idag - jag är för ärlig....

Två böcker

Under de senaste dagarna har jag varit mer eller mindre ensam i min lägenhet - om man uteslutar två krävande katter. För att fylla tiden och bli sysselsatt med någonting blev jag uppslukad av böcker: Nattfåk (av Johan Theorin) och Ensamhetens broar (av Augustin Erba) . Bägge böcker kan jag rekommendera....

Nattfåk är en kriminalroman samt spökhistoria som handlar om en familj som flyttar till en gamla gård i Öland som ligger vid en udde med två stora fyrar. Historien handlar (delvis) om historierna av de som jobbade vid fyrarna och dog på gården i det förflutna. Författaren blandar skickligt legenderna och sägerna från gårdens förflutna med två historier som äger rum i dagens Öland. Som namnet innebär - "fåk" är ett öländkst ord som beskriver en hård vind med kraftigt snödrev - innehåller boken ett antal scener där huttrande människor strider för sina liv i snön som illustrerar hur livet i glesbygden kan vara jävlikt hårt, ensamt och farligt.

Boken var jättebra och underhållande men kanske inte någonting som Ölands turistbyrå ska rekommendera....


Ensamhetens broar är också en roman som handlar om det förflutna fast denna bok fokuserar på det nyligen förflutna. Boken beskriver en ung soldats upplevelser under lumpen och hur han blev tvungen att leva med samvetet att ha bevittnad en olyckshändelse när en civil kvinna dödades och, trots att han visste vem det var som bar ansvaret, höll tyst. Denna tilldragelse samt mobbningen som han bevittade ger upphov till bokens huvudtema av civilkurage.

Det är klart att för många var lumpen inte så rolig. Enligt min åsikt bör någon basera en film på denna bok - Sverige behöver en mer realistisk bild av militärlivet och lumpen än ges i, t.ex., Repmånad.

Att paddla kajak

Min bloggkompis Shane nämnde att han snart ska paddla kajak. Av ren tillfällighet planerade jag att skriva ett inlägg om mina egna kajakupplevelser. Det är inte så att jag är en kajakexpert men jag paddla varje år under min sommarsemester och det är alltid något som jag ser fram emot.

Min fru och jag gjorde det förra veckan i sjöarna nära Åkers styckebruk i Sörmland där vi hyrde två kajaker av kanotkungen. Som vanligt betonade han vikten av att bära flytvästen när han pratade med mig. Dock märkte jag att ingen annan fick säkerhetsföreläsningen - såg jag ut som om någon som skulle drunkna ? Detta hjälpte inte mitt självförtroende som blev ännu sämre när min fru förnedrade mig genom att gå som en raket mot sjöns centrum medan min darrande kajak roterade i en liten cirkel och blev fastnade i grenar och stenar.



Efter ung. tio minuter och fem svördomar kom jag bort från stranden och slutligen kunde jag njuta av dagen. Känslan av frihet och ensamhet (då och då kontrollerade min fru att jag fortfarande var i livet) var fantastisk...

Ok, jag fick ett öväntat bad när jag försökte stiga ur kajaken men det var inte så dåligt - dessutom tyckte åskådarna på stranden att det var ganska underhållande.

Att kajaka är kul.. Shane - jag rekommenderar det.

Handledarkurs

För två dagar sedan gick jag i en handledarutbildningkurs som skulle ge mig rätt att äventyra vägsäkerhet i Eskilstuna. Min fru är fast besluten att ta körkort och det är jag som ska bli hennes lärare.

Utbildningen bestod av en powerpoint-baserad föreläsning som faktiskt var en ren slöseri med tid och pengar. Vi betalade 700 SEK for att lyssna på någon berätta för oss att (a) man inte får köra motorfordon med alkohol i blodet och (b) förare och passagerare måste bära säkerhetsbälte ..... o.s.v.



Dessutom talade föreläsaren om miljön och det var smärtsamt att sitta och lyssna på hans propaganda om klimatförändring. Det är inte så att jag är likgiltig för miljöproblem utan att hela ämnet är komplicerat. Man bör inte låtsas att forskare fullständigt förstår klimatet och att det är helt säkert att växthuseffekten har gett upphov till en global temperaturökning. Visst är det mest sannolikt (enligt vad vi vet just nu) att koldioxidemissioner har lett till klimatförändring men det finns också andra hypoteser. Avsikten var att vi skulle bli motiverade att köra bil på ett mer bränsleeffektivt sätt men läraren sa ingenting om det bästa sättet att minska bränsleförbrukningen d.v.s. ta tåget eller bussen och kör bilen endast om det är nödvändigt.

Om regeringen vill tvinga mig att delta i en sådan utbildning har den ett ansvar att säkerställa kursens kvalitet och relevans - detta har den inte gjort.

Min första betäckning :)

När det gäller hästar är jag nästan helt bakom flötet och därför missar min hästälskande fru inget tillfälle att exponera mig för hästvärlden. Därför befann jag mig i en inhägnad i Haninge för några dagar sedan för att titta på min första betäckning.


Det var faktist ganska instressant. Jag var väldigt imponerad av kvinnorna som höll hästarna under parningsprocessen. Hästarna - precis som människor ibland - var väldigt våldsamma och högljudda.

Min frus hopp är att ju mer tid jag tillbringar med hästar desto mer tycker jag om djuren. Dessvärre är det inte så, inte minst för att jag känner mig lite otillräcklig efter att ha sett hingsten...

Adjö Michael Jackson

Jag måste erkänna att jag känner mig lite ledsen över Michael Jacksons död. På en nivå är detta lite konstigt - jag kände inte mannen och, enligt rapporterna, var han en labil drogmissbrukare som hade tvivelaktiga relationer med pojkar. Däremot var han en del av 80-talet och 90-talet och därför var han en liten del av mitt eget förflutna. Dessutom är det inte alltid klokt att tro på allt som står i skvallertidningarna - när det gäller Michael Jacksons liv vet jag (liksom de flesta) lite. Det enda som kan påstås med säkerhet är att han var en originell man med mycket talang och en plastnäsa.



Just nu skriver varje bloggare om Wacko och därför vill jag inte kasta mina egna teorier och observationer i bloggosfären. Istället ska jag skriva någonting om Wackos far, Joe Jackson, som jag läste om för några år sedan.

Alla vet att Joe var en tuff och brutal far som styrde sin sons liv och tidiga karriär. Men det är inte så välkänt att han faktiskt var en usel affärsman - familjen var inte alls rik för att han slösade bort pengarna. Ett exempel av detta var hans egen dryck "Joe Cola" - som, enligt Joe, snabbt skulle erövra läskvärlden. Det visade sig att amerikanerna inte var så förtjusta i hans dryck utan hans son.

Ebbe-affären

Sveriges historia har alltid intresserat mig, isynnerhet folkhemstiden när Sverige beundrades av omvärlden. Vad är särskilt intressant är hur verkligheten av folkhemmet var ofta helt olik den bilden av Sverige som hittades i t.ex. "Abba the Movie". För länge sedan blev folkhemmets "mörka sida" exponerad (t.ex. tvångssteriliseringsprogrammet) och det är fascinerande att läsa om skandalerna som ägde rum i dåtidens Sverige. En av dessa är den s.k. Ebbe Carlsson-affären som beskrevs i dokumentärfilmen "Ebbe the Movie" som nyligen kom ut. Jag förväntade mig en torr film bestående av politiskt trams men det var faktiskt tvärtom. Filmen är såväl komisk som seriös liksom Ebbe Carlsson själv.


Ebbe var en av de personer vars liv var "konstigare än fiktion". På många sätt var han en svensk version av Jeffrey Archer - en man vars fantasi, risktagande och drivkraft ledde till att han blev en framgångsrik författare, misslyckad politiker och, till slut, en intagen på en av våra anstalter. I jämförelse var Ebbe Carlsson också en manipulativ fantasist. Som en liten pojke ville han bli polis och, när han blev informationssekreterare åt justitieministern Lennart Geijer, tyckte han om att använda polisbilar för sitt personliga bruk. Dessutom försökte han styra polisaktionerna under ockupationen av Västtysklands ambassad år 1975. Därför var det kanske ingen överraskning att han deltog i utredningen av Palmemordet trots att han då var bokförläggare efter att ha lämnat sitt regeringsjobb några år tidigare.

Det är häpnadsväckande att han fick tillgång till hemliga dokument och bevis beträffande fallet bara för att han var en vän till den officiella spaningslederan och många i regeringen. Naturligtvis var Sherlock Carlssons ingrepp inte särskilt framgångrikt och när Expressen skrev om hans inofficiella spaningsarbete (som inkluderade olaglig buggning) blev ett antal ambetsmän och en politiker tvungna att avgå.

Ok, de flesta svenskarna känner redan till skandalen men för mig var det en fascinerande insikt i Sveriges moderna historia.

Dagen efter dagen efter

Dagen har inte varit helt oäven. Jag fortsätter att återhämta mig efter midsommar - ingen stor obekvämhet utan några smärre efterverkningar som påminner mig om att jag inte längre är 20 år.

Nu ska vi gå på bio...

Midsommar

.....Jag är bakfull och har det jättesvårt att skriva dagens inlägg...

Igår kväll deltog jag i ev av Sveriges främsta hedniska traditioner: Midsommar. Kvällen bestod av varken majstång eller små grodor utan vodka och brännvin. Jag träffade en vän från Malmö som var på besök i Stockholm och, tillsammans med några andra svenskar, samlades vi i en lägenhet på Lilla Essingen.

Jag skulle vilja beskriva kvällen men jag kan inte riktigt minnas - förvisso var jag en berusad tråkmåns så det är kanske bra att jag inte kommer ihåg så mycket. Dock har korta episoder tidvis dykt upp i mitt huvud under dagen - t.ex. en pinsam rendition av "Yellow submarine".

Med nöd och näppe klarade jag hemresan - jag kommer ihåg en förvirrad taxichaufför - och vaknade med ett huvud som höll på att spränga. Just nu försöker jag (utan framgång) bota min baksmälla..

En norrman som stred för Hitler och små grodorna

Allteftersom min semester fortsätter känner jag mer avslappnad. Det är inte så att jag har gjort någonting särskilt intressant. Överhuvudtaget plottrar jag bort min tid och detta passar mig bra - huvudsaken är att jag inte tänker på fysik.

Därför har jag tillbringat dagen i soffan och har varit helt uppslukad av en fascinerande bok om en norrman som tog värvning i den tyska armén under andra världskriget. Det är inte detaljerna av hans liv på östfronten som intresserar mig utan hans hemliv i Norge innan kriget och anledningar till att han anslöt sig till armén. Jag kan väl förstå att fattigdom kan tvinga någon att fatta "fel beslut" som leder till fasanfulla följder och det är klart att författaren vill att läsaren ha sympati för honom men detta är svårt. Jag föredrar att ha sympati för de oskyldiga krigsoffren vars individuella historier aldrig kommer att berättas. Trots att jag inte håller med författaren är boken välskriven och värd att läsa.

....Men ju längre jag sitter med en bok i soffan desto mer letargisk blir jag. Därför ska jag åka till Stockholm imorgon för att träffa en vän och fira midsommar. Jag ser redan fram emot vodka och små grodorna...

Campingland

Det finns (många) aspekter av det svenska samhället som jag inte förstår t.ex. tvättstugeregler och populariteten av "Jack Vegas"-maskiner. Lycktligtvis kan jag läsa artiklar och böcker av nedlåtande medelklassjournalister som försöker studera och tolka hur svenskar lever, isynnerhet arbetarklassen. Nyligen läste jag en sådan bok: Campingland av Josefin Olevik. Bokens mål är att förklara varför så många svenskar tycker om att köra sina husbilar till campingar varje år.



Olevik är kulturjournalisten från Södermalm i Stockholm, vegetarian och medelklass. Hennes uppgift var att tillbringa ett par månader i en husbil och besöka några campingar och därför bli vittne till arbetarklassen på semester. Idén är intressant men boken är svår att läsa på grund av ett antal faktorer.

T.ex.
(1) Olevik döpte husbilen till Madeleine. Det är irriterande och smärtsämt att läsa orden "jag och Madeleine" - dessutom blir smärtan ännu mer akut efter den tioande gången.

(2) Olevik ställer många frågor angående hur och varför arbetarklassen tycker om campinglivet. Dock får hon få svar. Det är inte så att frågorna är särskilt svåra eller komplexa utan att hon vet ingenting om ämnet och inte kan tolka beviset. T.ex. hon är förvirrad över att många husbilägare har varit på samma camping varje år. I Olevikvärlden om man har husbil bör man leva ett zigenarliv på semester. Tanken att en husbil på samma plats varje år är en billig version av en stuga på landet har inte träffat henne.

Jag har ett förslag till någon kulturjournalist eller bokutgivare som vill lista ut arbetarklassen. Detta är att uppmuntra "de vanliga människorna" att skriva artiklar om sina egna liv. Såna artiklar och böcker vore mycket vassare och mer insiktsfull än denna bok.

Semester

Jag har officiellt varit på semester sedan måndag men behövde jobba i torsdags - jag deltog i en students minidisputation samt ett viktigt möte. Sedan åkte jag till flygplatsen för att njuta av ett dygn i England. Nu är jag tillbaka i Eskilstuna och jag ser fram emot en helt "flygplatsfri" månad.

Men frågan är hur ska jag sysselsätta mig ? Jag har några planer som involverar fulla kvällar och bakfulla dagar men måste hitta på någonting som är lite mer original..

Städdag

Idag har varit städdagen - den dag när alla i huset samlas för att tvätta och fika. Mina uppgifter var att tvätta rören samt att gräva upp några stenplattor i trädgården.

Trots att jag nu har ont i ryggen gillade jag dagen. Det var kul att bevittna hur svenskar kan arbeta kollektivt.

Air France och Rickard

Jag kände en konstig blandning av chock, sympati och lättnad (att jag inte var ombord) när jag hörde om måndagens Air France-krasch. Jag var faktiskt uppe när olyckshändelsen ägde rum (kl 3 på natten) på grund av min levande väckarklocka (Rickard) som behövde gå på toa i grannens trädgård eller som bara ville väcka mig för att utöva sin makt över mig.

Katastrofen är en nyttig påminnelse om att livet är ömtåligt och att mina små problem (t.ex. en krävande katt i mitten av natten) är helt obetydliga.

"I'm a doctor, but it's not ok"

"Its ok, I'm a doctor" - de är några av världens mäktigaste ord. När man hör denna fras känner man omedelbar respekt för personen bakom orden ! Dessutom får man en förväntning om att han/hon ska ta hand om en farlig situation. Så var det för två dagar sedan på flyget från Amsterdam till Stockholm när en svensk kvinna klagade över att hon mådde dåligt och höll på att svimma. En lång gråhårig svensk stod upp och talade de-viktiga-orden. Sen listade han ut att det var ett blodtrycksproblem som lätt kunde lösas och allt blev ok! Hurrah - vilken hjälte!

Jag är helt avundsjuk... Jag är också en doktor men jag kunde inte hjälpa kvinnan. Hon behövde en diagnos och behandling, inte en föreläsning om kvantfysik.

Jag borde ha blivit läkare..

Kvantfysik

Just nu försöker jag förklara universums gåtor för en klass studenter. Det största mysterium handlar dock om varför studenterna blir yngre varje år. Jag tittade på en student idag och tänkte att han liknade en liten pojke. Herre Gud - jag blir gamling.

Oavsett deras ålder är årets kvantfysikstudenter mycket mer engagerade än de som tog kursen ifjol och det är roligt att lära dem. De har haft en rad intelligenta och vassa frågor och jag har tur att jag undervisar kvantfysik och inte ett annat ämne. Med de flesta kurserna är det oprofessionellt att svara på en fråga med "jag vet inte, du måste acceptera det!" men med kvantfysik är det tvärtom för att ingen förstår kvantfysik. Visst kan jag härleda de releventa ekvationerna men det är svårt att förklara ekvationernas meningar på ett övertygande sätt. T.ex. skulle du tro mig om jag sa att din bil inte står på parkeringsplatsen (där du lämnade den för en timme sedan) utan att din bil är ingenstans tills du går ut och mäter dess position ? Ok, din bil står naturligtvis på parkeringsplatsen (om inte en tjuv har snott den) även om du inte mäter dess position men om vi pratar om elektroner istället för stora föremål som bilen är mitt påstående sant. En partikel har inte en exakt position och att det är mätningen som tvingar partikeln att "välja" en position.....

Jag har undervisat kvantfysik i åtta år och jag är mer förvirrad (och imponerad) av naturen än någonsin.

Aston Villa 1 : Newcastle United 0

Vi förtjänade det men det svider ändå.....

They'll pass you by, glory days...

Om du inte tror påståendet jag gjorde i mitt tidigare inlägg angående Newcastles stiliga fotboll under nittiotalet titta nedanför på ett klipp av en match mellan Newcastle och Manchester United.

Ett dåligt omen

Idag spelar Newcastle United (även känd som the Magpies) sin viktigaste match på tio år. Under nittiotalet var vi Manchester Uniteds största konkurrent i kampen om ligatiteln och tidningarna hyllade vår flytande och spännande fotboll. Nu är laget tredje från botten (i den så kallade drop zone) och idag måste vi få minst en poäng i matchen mot Aston Villa (och ber att andra lag inte vinna eller att deras matcher blir oavgjorda) för att undvika relegering.

Det är faktiskt klubbens eget fel att vi befinner oss i denna situation - under det senaste året har klubben haft tre tränare ! Vi började med Kevin Keegan men han avgick efter ett bråk med Mike Ashley (klubbens chef). Då tog Joe Kinnear över som en temporär tränare för att ge klubben lite tid att hitta en permanent lösning. Olyckligtvis hade Joe en hjärtinfarkt (att vara Newcastles tränare inte är ett stressfritt jobb) och han återhämtar sig just nu. Därför har Alan Shearer tagit över som vår tillfälliga tränares vikariat.

Över hela Newcastle och i en liten lägenhet i Eskilstuna håller vi tummarna för att vi klarar oss idag. Därför blev jag förtvivlad imorse när jag gick till ytterdörren för att släppa in Rickard och upptäckte en stolt katt och en död skata.. Detta är ett dåligt omen..

Lycka till Newcastle..

Vodka och cigarrer

Det är dags att skriva någonting....Jag har börjat att känna mig lite skyldig över att jag sviker mina (fyra) läsare som uppskattade mina berättelser om CERN, CERN, kvantfysik, CERN, kvantfysik och flygrädsla.

De senaste månaderna har varit svåra - för många föreläsningar, för mycket forskning och för lite South Park. Däremot fanns det några höjdpunkter, inte minst en intressant kväll i ett av Genèves topphotell med en bankir och hans kreditkort.

Det var roligt att uppleva "världen av pengar" (....kan inte hitta på ett mer lämpligt uttryck men du vet vad jag menar). Dock kände jag mig samtidigt lite obvekäm - jag föredrar att sitta och skratta i en typisk engelsk pub än att röka cigarr och diskutera börsen i en exklusiv bar.


Men jag vill inte låta otacksam - jag tyckte om cigarren och det var toppen att hälsa på min vän som flyttade till Hong Kong i fjol. Dessutom innan jag träffade honom var jag lite orolig över lågkonjunkturen men nu ser jag att världen (och skrytkonsumtion) fortsätter som vanligt trots tidningarna som varnar för en global ekonomisk kollaps.

Humor från Sovjet-tiden

Hurrah - jag har (nästan) slutat mina föreläsningar. Nu kan jag återuppta mitt bloggliv. Jag tänkte skriva om den ekonomiska krisen men eftersom jag inte vet så mycket om detta ämne bestämde jag att göra vad de så kallade ekonomiexperterna också bör göra d.v.s. säga ingenting.

Därför, istället för Eskilstoonas värdelösa iakttagelser om quantitative easing (finns det en svensk översättning - kanske kvantitativa lättnader ??) och pundets kollaps, ska jag berätta ett par skämt från Sovjetunionen.

(1)
Tre fångar i ett fångläger snackar med varandra. En av dem frågar "varför är du här ?" till de andra fångarna.
Fånge 1 svarar med "År 1933 sa jag att Kamrat Popphov var otrevlig". Sen säger fånge 2 "År 1934 berömde jag Kamrat Popphov". Sen frågar fånge 2 : "Jo, men varför är du här ?". Svar: "Jag är Kamrat Popphov".

(2)
F. Vad skrek Kamrat Malenovski innan han begick självmord ?
S. Skjut inte, kamrater!

Undervisning

Förlåt, jag har inte skrivit så mycket nyligen. Just nu undervisar jag och är helt uppslukad av leptoner, kvarkar och SU(3)-symmetri.

Jag har ung. tjugo studenter i år - i jämförelse med tio förra gången - och det går ganska bra. Jag undervisar partikelfysik som inte är ett lätt ämne för studenterna, inte minst på grund av det dåliga sortimentet av tillgängliga kursböcker. Därför försöker jag skriva bra anteckningnar som kombinerar de bästa aspekterna av böckerna med mina egna idéer.

Mellan föreläsningnar har jag fortsatt att pendla mellan Stockholm och Genève och dessutom var jag i Cambridge för att par dagar sedan för att hålla ett seminarium om mitt favoritämne.

Jag ska skriva mer när jag får mitt liv tillbaka.....

Gaza och BBC

För BBC är kriget i Gazaremsan en sen julklapp.  Just nu vägrar jag dock att titta på BBCs nyhetskanal för att de pråliga journalisterna som rapporterar om konflikten behandlar det som spännande underhållning istället för en tragedi för tusentals skraja människor. 

Idag lyssnade jag på en journalist som beskrev antalet personer som har dödats:  "So far, its 650 Palestinians and only 5 Israelis". Han lät som en upphetsad och flåsande fotbollskommentator vid halvtid.

Jag accepterar att BBC tycker om såna konflikter - de får ju fler tittare . Dessutom är det ett tillfälle för deras journalister att bli välkända.  Däremot tycker jag att BBC bör oroa sig över sitt anseende - styva journalister rapporterar fakta och ger inte intrycket att de betraktar kriget som ett karriärlyft. 

Kriget är bara spännande för de som kan åka tillbaka till ett bekvämt hus i ett säkert och rikt land när som helst. För de som är tvungna att bo i Gaza med omnejd är livet inte lika spännande.

Wallander vs Woollander

Varje månad spelar in min mor några engelska TV-program och skickar dem till Sverige. Igår fick vi ett mycket konstigt BBC-program - en Wallanderhistoria på engelska. 

Det hade ju varit billigare att översätta en av de befintliga episoderna med Krister Henriksson eller Rolf Lassgård. Vi engelsmän tycker dock inte om textning  och tror att hela världen måste tala engelska (även poliserna i Skåne). Därför porträtteras Wallander av engelsmannen Keneth Branagh som uttalar namnet "Woollander".  

Jag hade hört talas om den nya versionen för att par veckor sedan och mina förväntningar var inte höga. Programmet är ju löjligt ibland, isynnerhet när man tittar på en grupp engelsmän i svenska polisuniformer och bilar men i stort sett är det faktist jättebra och mycket bättre än de svenska versionerna.

Den engelska versionens högre kvalitet är kanske ingen överraskning - varje episod kostade ung. 20M SEK. Programmets framgång kan dock inte helt tillskrivas en stor budget. Branaghs Wallander är "mörkare" och mer övertygande än antingen Lassgårds eller Henrikssons. 

Ok, jag bör sluta skriva nu.. Jag har förmodligen begått någon slags hädelse mot Sverige genom att skriva detta inlägg.... 

Global uppvärmning och osäkerhet

Jag blir irriterad när jag läser websidor och artiklar i tidningnar om global uppvärmning.  Det är inte att jag tror att ämnet är oviktigt utan att de flesta skribenter - som inte är klimatexperter  - okritiskt försöker "sälja" sina åsikter som är antingen pro eller anti-växthuseffekten.  

Eftersom global uppvärmning är ett vetenskapligt begrepp innebär det att det är omöjligt att påstå att en eller den andra synpunkterna representerar "sanningen".  Vetenskaplig forskning ger subtila och komplexa resultat som bara tillåter oss att uppskatta vilken hypotes är mer sannolik. Dagens forskning - se FN-rapporten - drar slutsatsen att med 90 procent sannolikhet kan global uppvärmning tillskrivas drivhuseffekten.  Det är ju tänkbart att framtidens forskning ska ge ett annorlunda resultat - detta kan man aldrig utesluta - men i skrivande stund har vi övertygande skäl att börja vidta nödvändiga åtgärder för att undvika större problem i framtiden.  

Enligt min mening bör journalister och samhället lära sig mer om den vetenskapliga metoden och i synnerhet begreppet av osäkerhet.  Att erkänna osäkerhet är en styrka, inte en svaghet - det tillåter man att fatta mer rationella beslut och förhindra att man blir dogmatisk.  

Barndomsminnen

Trots att jag saknar en Volvo och inte kan uttala orden ajajaj och usch lever jag ett nästan fullständigt medelsvenssonsliv nuförtiden.

Det fanns dock en tid när jag inte hade hört talas om Mikael Persbrandt eller trygghetsnarkomani och ibland är det roligt att tänka på hur jag betraktade Sverige under min barndom. Nedanför är en kort lista av mina barndomsminnen av svenskar och Sverige-relaterade händelser.

1970-talet:
(1) Abba - isynnerhet Björns stjärngitarr.

(2) Geografilektioner i skolan - läraren berättade för oss att Sverige är ett kallt land med få invånare.
(3) Björn Borg (eng. Beejawn Bawg) - jag kom ihåg att McEnroe besegrade honom men min mor tyckte BB var snyggare.

1980-talet
(1) Olof Palme - vi kunde inte förstå varför en statsminister tilläts att gå genom staden utan en livvakt.
(2) De sovjetiska ubåtskränkningarna - ingen i England kunde förstå varför dåtidens Sverige var så chockade över detta. Dessutom kan jag inte förstå varför SVT  fortfarande är besatt av att avslöja "sanningen" bakom incidenterna.  

Eskilstuna

Eftersom denna blog heter Eskilstoona känner jag mig lite skyldig ibland över att jag sällan skriver om Etuna... Det finns dock ett Etuna-relaterat ämne som jag ofta tänker på - centrets förfall.

Ok, jag överdriver kanske - centret har inte blivit ett sunkigt ghetto men jag har dock nyligen blivit varse att lågkonjunkturen och konkurrensen från Etunas shopping-oas, köpcentret Tuna Park, har lett till att ett antal affärer har gått i konkurs. Min fru och jag nyligen besökte bägge centret och Tuna Park på samma dag och det var smärtsamt att se skillnaden mellan dem.

Dessutom är jag förbaskad över att stadens politiker inte är nojiga över situationen. Omvärldens erfarenheter visar att det finns många åtgärder som kan vidtas för att adressera problemet - till och med Liverpool återhämtade sig från ekonomisk kollaps i 80-talet. T.ex., om jag vore politiker skulle jag utvidga antalet parkeringsplatser och (tillfälligt) sätta låga skatter för de affärer som vill etablera sig i centret.

Jag är dock ingen politiker - jag hoppas att kommunen tar hand om problemet innan det är för sent.

Gott nytt år

Usch...
Jag är sjuk just nu. Gårdagen tillbringades med en James Bond-film, en feber och en hosta som kan väcka upp de döda.

Så blev min nyårsafton...