Ryanair

Som du vet är jag en medlem i den globala jetseteliten och därför reser jag ofta med Ryanair...

Ett Ryanairflyg kan vara obekvämt och en oförglömligt hemsk upplevelse men det finns knep som man kan använda för att ha en hyfsat bra resa.

Nedanför skriver jag mina egna Ryanairtips.

 (1)   Boka biljetterna ett par månader före resan annars kan de bli jättedyra.

 (2)   Boka ”priority boarding” för påstigningen liknar ett upplopp.

 (3)   Hitta en plats i den bakre delen av planet – därför kan du undvika (de skrikande) barnen.

 (4)   Sänk dina förväntningar!! Vi får vad vi betalar för...

England

Since I'm in my homeland I'm allowing myself a post in English. 

Returning to the UK is always a strange experience. I look forward to it for some time before getting here and then it usually takes me about a day to miss Sweden. This trip is proving to be no exception to this rule.

The initial pleasure of buying Viz and Private Eye and then reading them on the train is already starting to wear off. The sight of several enormously obese people sprawled over a couple of seats smoking and eating themselves to death reminded me of the benefits of living in a country with healthy people. 

The rail company, however, is excelling itself with no delays and free internet (though this also means work e-mails). Right now I'm winding my way in the darkness up the east coast of England.  Soon we'll hit York and Durham and then the Toon.

As I mentioned in my last post, a family member is ill. I should probably write "friend of the family" to be strictly accurate but since he's my mother's partner and I've known him most of my life its pretty much the same thing.  

I've been "meaning" to go home for some time to see how things are but never quite got round to it. Now I'm getting round to it...

England

Imorgon åker jag till England - en familjemedlem är sjuk och jag vill visa lite stöd för honom.  

Jag har inte varit i Newcastle sedan jul och jag ser fram emot att höra "riktig" engelska (geordie) accenter och att uppleva engelskt dagligt liv (ohälsosam mat och Viz).

Jag ser dock inte fram emot morgondagens resa. Ryanair och Network Rail (Englands SJ) tar hand om mig som innebär en dag av förseningar och obehag....

 

Jag ska fortsätta att blogga från England.

Dålig nyhet

Den ekonomiska krisen har drabbat Eskilstuna - 250 anställda på Volvo har varslats om uppsägning ! Dessutom ska detta orsaka flera jobbförluster på företag som beror på Volvo.  

Som jag tidigare skrev är Eskilstuna långt ifrån en blomstrande stad.  Nu kommer situationen att försämras ännu mer.

Usch... Den nyheten hjälper mig att få perspektiv på mina egna (triviala) problem..

Ekonomiexperter

Sexton ledande ekonomer har skrivit till The Daily Telegraph för att protestera mot den brittiska regeringens åtgärder med avseende på den ekonomiska krisen. Min första tanke är det vore mer förnuftigt om de skrev direkt till regeringen - jag tvivlar på att Gordon Brown läser The Telegraph.

Min andra tanke är att om jag vore en ekonom skulle jag gömma mig bort från världen istället för att skriva ett brev till en tidning. Dagens problem har sina ursprung i ekonomers och bankirers dåliga förståelse av marknader och nationella ekonomier. De sexton ekonomerna förutsåg inte dagens kris - de skrev inget brev till The Telegraph för ett år sedan för att varna oss om lågkonjunkturen och Islands banker - så jag kan inte förstå varför de tror att vi bör lyssna på dem nu.

En ledande ekonom.

Ekonomi är ingen verklig vetenskap. En vetenskaplig teori bör kunna förutsäga en händelse. Om händelsen inte äger rum falsifieras teorin och den blir bortglömd. Fysiker försöker lyda denna regel men ekonomer ignorerar (eller försöker forklara bort) händelser som inte passar i sina modeller. Dessutom har de en olycklig tendens att förväxla sina åsikter med fakta.

Jag tycker dock faktiskt lite synd om ekonomer - den globala ekonomiska situationen är ju för invecklad för att göra pålitliga förutsägelser om framtiden. Detta betyder dock att ibland bör ekonomer säga "jag vet inte" - en fras som ekonomer inte är särskilt förtjust i.

Därför hoppas jag att de sexton ledande ekonomerna inte blir besvikna över att jag inte välkomnar deras ingrepp med öppna armar.

Fortfarande här

Aaaaaaaaaahhhhhh.........

Nu är jag helt säker på att Jean-Paul Sartres helvetesskildring Inför lyckta dörrar var baserad på Helsingfors flygplats.

För att lindra ledan har jag laddat upp en liten bild av mig som dök upp i Eskilstuna Kuriren. Den är lite mer representativ för mig än min avatar (Butters från South Park).

Try to restrain yourself ladies.

Fortfarande på Helsingfors flygplats

Herre gud, jag är uttråkad!!!!!!!!!!!!!!!!!

För att slå ihjäl tiden har jag skrivit en lista av namn som min fru och jag har gett katten under de senaste fem åren. T.S. Elliot påstod att en katt har tre olika namn.



Här bevisar jag att han hade fel...

Rickard, Rickard Rathbone, Rickard Ratbone, Ratty, Rat, Ratman, Twat, Twatty, Twatman, Stripes, Stripey och (från och med 10/9) Tratty, Trattman, Stump, Stumpy samt Rickard Svanslös.

Helsingfors

Jag sitter på Helsingfors flygplats och väntar på flyget.... Jag måste vänta fem timmar för att Finnair är snål. Mitt flyg avgår 20:00 men ett tidigare flyg avgår 16:00. Finnair vägrar dock att tillåta mig att ta detta flyg om inte jag betalar en (stor) avgift. Detta kan jag inte förstå. Eftersom det finns lediga platser på det tidigare flyget är det mer lönsamt att de tillåter mig att ta detta flyg- då har de mer tid att sälja min ursprungliga plats. 

Men det är inte så dåligt. Åtminstone har jag lite tid att ta hand om bloggen...

Några nyheter...

(1) Imorse gav jag ett föredrag om LHC (naturligtvis) vid ett evenemang som Helsingförs universitet anordnade för allmänheten. Det var glädjande att se så mycket folk som ville höra om vårt projekt och jag fick ett par relevanta frågor.

(2) Innan jag kom till Finland var jag i Genève för att ta hand om ett par möten. De var dock för tråkiga att beskriva här. 

(3) Rickard Svanslös var jättedeperimed men han börjar må lite bättre. Nu försöker han återetablera sitt revir och vi tror att han gradvis återfår sitt självförtroende.  

Usch... mitt liv består av flygplatser, möten, föredrag och katter. Jag måste använda min fantasi och göra förändringar...

Nästan över

Jag gick upp vid kl 06:00 och kröp i det kalla mörkret till tågstationen. Usch... Sommaren gick för fort. Det var inte så länge sedan som jag klagade över att temperaturen var för hög och att nätterna var för ljusa. Nu har jag hösten att klaga över...

Konferensen gick bra - ingen katastrof skedde! Föredragen var intressanta och jag tror att alla var nöjda med arrangemangen. Det var också kul att se så många av Sveriges partikelfysiker här. Jag är lite ledsen att jag missade konferensmiddagen men det var ju viktigt att prioritera Rickards skadade stump framför bra mat och gratis alkohol ....eller kanske inte.

Konferensen slutar om tio minuter - jag skriver detta inlägg under ett obegripligt (för mig) föredrag. Efteråt har jag har ett par saker vid institutionen som jag måste sköta. Sen kan jag åka hem! Jag ser fram emot att sitta på tåget tillbaka to Etuna....

Jävla katt!

Rickards stump blev röd och svullen idag och vi var oroliga över möjligheten att katten hade fått en infektion. Min fru var upptagen med hästarna så jag tvingades att lämna konferensen för att föra katten till veterinären.

Stackars Rickard gillar inte att åka bil och han visade sitt missnöje genom att använda bilen som en toalett. Min fru säger att han gjorde detta för att han kände sig stressad men jag tror att han faktiskt har en hemlig plan för att förarga mig vid varje möjligt tillfälle. T.ex. han ”markerade” min datorväska förra veckan - jag upptäckte detta när jag undrade över varför ingen ville sitta nära mig på tåget till Stockholm.

Veterinären gav honom tabletter och hon tror att han kommer att överleva! Bra ! Ibland tycker jag inte om honom men jag skulle hata att förlora den lilla gubben !

Ett inlägg om ingenting

En lång dag.. Jag har skrivit morgondagens presentation och har tagit hand om förberedelser för konferensen. 

Nu ska jag titta på teven och hålla mina tummar att allt går bra imorgon. 

En fysikkonferens och en trattfri, farlig katt

Om två dagar kommer Sveriges partikelfysiker till universitetet  för att delta i en konferens som jag anordnar.  Min att-göra-lista är oändligt lång! 

Dessutom måste jag ge en presentation vid konferensen och jag har bara skrivit fem sidor.

Usch...jag har inte tid att skriva ett långt inlägg. 

Jag bör dock ge en kattuppdatering. 

Rickard besökte veterinären idag och det gick jättebra.  Den goda nyheten är att han inte behöver bära tratten så länge som vi kan övervaka honom. Efter att det förhatliga bihanget tagits bort sprang han runt lägenheten som en kattunge. Dessutom anföll han mig entusiastiskt två gånger med sina tänder och klor. 

Den riktiga Rickard är tillbaka. 

Rickard - igen

En kort uppdatering om Rickard.

Istället för sitt vanliga aggressiva beteende mot mig är han snäll och vänlig just nu. Han sitter spinnande i mitt knä och följer efter mig om jag går till ett annat rum i lägenheten. Detta tycker jag inte om – trevlighet kännetecknar inte den "riktiga" Rickard. Min slutsats är att han är deppig och fortfarande traumatiserad.

Dessutom avskyr han tratten för att den förhindrar honom från att slicka sin päls. Tratten har också lett till att han kraschar mot väggar och dörrposter. Stackars kisse ! Förra veckan var han Eskilstunas stiligaste och malligaste katt med en tjock och lång svans som han brukade vifta när han var arg. För tillfället är han en blyg och klumpig katt med en rakad stump som liknar en gammal korv.

Hans liv kommer dock att bli bättre snart. På söndag kastar vi bort den förhatliga tratten och han får gå ut för att återetablera sitt revir.

Jag ser fram emot att återfå den gamla Rickard även om han bara kan vifta med stumpen istället för sin svans.

Eskilstuna

Trots närmare femtio blogginlägg insåg jag nyligen att jag ännu inte har skrivit något om Eskilstuna.

Vad kan jag säga om Eskilstuna ? Jag tycker om staden för att den påminner mig om Newcastle och Liverpool - invånarna är opretentiösa och vanliga människor. I jämförelse med engelska städer (isynnerhet Liverpool) är Eskilstuna en lugn och säker ort. Därför ler jag när Eskilstunabor berättar för mig att brottslighet är ett stort problem här.

Dock är staden för lugn ibland. Ett par engelska vänner besökte mig just efter att jag hade flyttat hit och vi gick till centrum för att uppleva stadens nattliv. Tyvärr var nattdöd en mer lämplig beskrivning av stadens pubar och klubbar. Jag är dock trettiosju år gammal så en lugn stad är för det mesta inte ett stort problem för mig nuförtiden.

Jag är mer bekymrad över att Eskilstunas centrum är för lugnt under dagtid. En rad butiker har nyligen stängt och centrum kommer att likna en spökstad om denna trend försätter. Det allmänna ekonomiska tillståndet i Sverige har ju bidragit till att butikerna har gått i konkurs. En annan stor faktor är dock att många personer föredrar att handla i köpcentrum Tuna Park.

Min åsikt är att kommunen borde hjälpa butikägarna i centrum, annars kommer Eskilstuna snart att likna en typisk liten stad i Amerika. En sådan stad har inget hjärta och dess invånare måste vara bilägare för att klara sig.

Eskilstunas centrum har redan förändrats mycket under min tid i Sverige. Den kommande perioden av lågkonjunktur kommer att försämra situationen ännu mer. Jag håller mina tummar att de små foretagen överlever.

Magnetiska monopoler

Det var lite pinsamt att läsa gårdagens Eskilstuna kuriren men det var också smickrande att de publicerade en artikel om mig.

Min fru tyckte om den stora bilden av mig framför en tavla. Bilden visade ett antal ekvationer som jag använde för att försöka förklara ett viktigt ämne i den moderna fysiken - magnetiska monopoler.

Många teorier förutser att monopoler finns i universum - jag gav faktiskt en presentation om monopoler på CERN igår - trots att vi inte ännu har upptäckt dem. Om monopoler finns kan det hjälpa oss att förena de olika grundläggande krafterna inom en enkel teori. Dessutom ska en monopolupptäckt leder till en förklaring om varför elektrisk laddning mäts i diskreta paket d.v.s. en partikels laddning är alltid ett heltal: 1, 2, 3, 4 etc. Varför har naturen valt att en partikels laddning inte kan vara, t.ex. 1.0001 eller 3.34234 ? Om vi upptäcker en monopoler ska den här gåtan lösas.

Innan jag kom till Stockholm var monopoler en av mina största forskningsämnen. Jag skrev ett antal artiklar om sökande efter dem. Tyvärr kunde jag inte hitta bevis för dem men LHC kommer att tillåta ett nytt sökande vid höga energier.

Gregory

Jag måste blogga om en planresa en gång till - förlåt! Den här gången handlar inlägget dock inte om flygrädsla utan en passagerare som satt nära mig idag.

Han heter Gregory (jag läste detta på en bagagelapp som fästs till en väska som träffade mitt huvud) och han kommer från Amerika (han pratade så högt att alla på planet kände till hans nationalitet).

Jag har en fråga till Gregory som jag ska skriva här. Ok, jag vet att det är tvivelaktigt att han är en av Eskilstoonas läsare - jag har faktiskt bara tre regelbundna läsare: Min fru, min mor (som inte kan svenska) och min kollega Phil. Det finns dock en liten möjlighet att Gregory ska läsa detta så jag ska ställa min fråga (nedanför) i alla fall.

Jag vore jättetacksam om du kan förklara varför du trampade på min fot tre gånger under resan och dessutom tappade en väska som träffade mitt huvud. Eftersom du inte bad om ursäkt måste jag anta att det var din avsikt att irritera och kanske skada mig.

Gregory - if you can't speak Swedish then here is a shortened version of my message in English: you're an arrogant and ignorant sod. Please do the rest of society a favour by learning some basic manners.

Stackars Rickard

Rickard har råkat ut för en olycka! Hans svans fastnade i någonting (en dörr ??) under gårdagens kvällspromenad! Han kom tillbaka utan sin svanstipp. Vilken kattastrof !

Veterinären bestämde att amputera nästan hela svansen och katten har bara en liten stump nu. Rickard är väldigt deppig och måste bära ett speciellt katthalsband som fästs till någon slags lampskärm för att förhindra honom från att slicka stumpen. Stackars kisse!

Ironiskt nog kallades Rickard efter "Rickard från Rickomberga" - en karaktär i böckerna om Pelle Svanslös.


Jag skulle ha kallat Rickard för Pelle.

Einstein bor inte i Eskilstuna

Jag dök nyligen upp i Sveriges Radio. Du hörde mig kanske (om du bor i Sörmland) - jag var engelsmannen som långsamt pratade om ljusets hastighet. Dessutom nämndes jag i ett par tidningnar. Det var ju LHC och jordens-undergång-hysteri som orsakade medieintresset och gav mig mina "femton minuter av berömmelse" (som Andy Warhol talade om).

Innan jag smyger tillbaka till skuggorna har jag ett till "mediaframträdande" att göra. Som jag tidigare skrev publicerar Eskilstuna kuriren en stor artikel om mig. Idag gick jag till tidningens fotostudio där en fotograf tog bilder av mig framför någon slags tavla. Jag ombads att skriva ner olika ekvationer på tavlan (lätt) och att se intelligent ut (svårt).

Det var jätteroligt att snacka med journalisten och att besöka studion men jag misstänker att de vill porträttera mig som en mini-Einstein för att jag sa att jag tycker om att lösa ekvationer... Det är sant att Einstein också tyckte om ekvationer men hans var mycket svårare!!

Han är inte jag.

Om någon läser såväl denna blogg som tidningen vill jag tydligt säga till dig att jag inte tror att jag är en ny Albert Einstein !!

Jag ser dock fram emot artikeln. Det är alltid smickrande att läsa mitt namn i en tidning. Dessutom kommer min katt, Rickard, att nämnas. Han var i ett BBC program om mig för fem år sedan och nu kommer han att bli välkänd i Sörmland. I jämförelse med andra katter är han en riktig internationell kändis!

Jag råkade få höra...

...en posh engelsman på T-banan.

Han sa någonting som "I spoke to Charlie about this. Have you mailed Lester ?"

Jag känner många engelsmän av olika åldrar. Mina bekanter heter dock John, Tim, Bob,Paul o.s.v.

När man bor i Sverige är det lätt att glömma att det finns olika typer av engelsmän. Mannen-på -tunnelbanan påminde mig om detta.  

Ok, jag vet ingenting om Charlie och Lester men jag skulle slå vad om att de inte kommer från Liverpool eller Newcastle.

Min dag

Jag har haft en upp-och-ner-dag

Först pratade jag med en doktorand i Lund om hans avhandling. Jag tipsade honom om hur kan förbättra den trots att den redan var  jättebra. Jag hoppas att han kommer att fortsätta som fysiker efter disputationen.

Efteråt drabbades jag av panik över allt som står på min att-göra-lista. Paniktillståndet blev ännu sämre när en journalist ringde för att fråga mig on dagens Nobelpris i fysik. Det tog mig en timme att påminna mig själv om Nambu-Goldstone-bosoner och att skriva en lämpligt elementär beskrivning av ämnet.

Jag tillbringade resten av dagen med att försöka förkorta min att-göra-lista. Kongstigt nog har den blivit ännu längre....

En patetisk hök

En av mina favoritserietidningar, Viz, innehåller karaktärer som heter The Pathetic Sharks. Dessa hajar är dock inte havets farligaste jagare utan fegisar som behöver simringar.


Ok, de patetiska hajarna är påhittade, men för två dagar sedan upptäckte min svärfar en verklig patetisk predator i trädgården.

Mina svärföräldrar bor på landet i ett hus som är ett slags magnet för djur som söker hjälp och trygghet. T.ex. för två år sedan gick två hungriga lamm in i trådgården från skogen. Min svärmor gav dem mat (och namn - Buster och Blyger) och min svärfar byggde ett speciellt skjul för dem. Nu är de stora och lyckliga får.

Deras nya gäst är dock lite mer exotisk. Nykomlingen är en snäll hök som verkar som om han inte vet att han bör bete sig som ett fruktat och oåtkomligt rovdjur. Han tycker om att äta kattmat ur en skål utanför huset och att flyga mot och hälsa på min svärfar. Jag tror att han känner sig lite ensam. Nedanför kan du se hur han har försökt bli vänner med ett får och en häst.



Mina svärföräldrar har kontaktat en ornitolog för att få veta mer om sin nya lilla vän. De är lite bekymrade över att han kanske är sjuk. Jag hoppas att han är frisk och att han kommer att stanna.

F*ck*ng, j*vl* k*k-SJ

Usch……

Trots att jag sitter på ett tåg (som enligt uppgift ska gå) från Eskilstuna till Stockholm har jag märkt att min resa har många likheter med en typisk tågresa i Indien, inte minst till antalet passagerare som försöker klämma in sig i tåget.

Som vanligt denna morgon hade några tidigare tåg blivit inställda vilket ledde till slagsmål när en massa personer försökte få tag på de få lediga platser på tåget. Jag hade tur (och armbågar) – jag hittade ett säte men jag tycker synd om de som måste tillbringa den nästa timmen packade som sardiner.

Strängnäs järnvägsstation (kl 08:00).

Dessutom, trots de exceptionella förhållandena, insisterar SJ-personalen fortfarande på att endast passagerare med förstaklassbiljetter ska få sitta i förstaklassvagnen. Detta betyder att de som inte har en förstaklassbiljett måste stå på WC..

SJ hävdar att de oroar sig över bolagets anseende. Detta tvivlar jag på men om har jag har fel och de faktiskt bryr sig om passageraren-på-WC kan de förbättra sitt anseende genom att visa medlidande och att ibland glömma vissa regler om tillgänglighet till olika vagnar. Varför inte ? De har redan ju glömt regeln om att köra punktliga tåg som har ett lämpligt antal sittplatser. De glömde denna regel för många år sedan….

Kalla kriget

Idag handlar "den första tanken i mitt huvud" om det kalla kriget.

Jag var ett av det kalla krigets barn som växte upp under hotet om ett kärnvapenkrig. Jag kände mig som en aningslös-men-orolig åskådare till dramat som utspelades i Europa på 70- och 80-talen.

Under min barndom var medierna fulla av historier om SS20-raketer, SDI, Reagan, Thatcher o.s.v. Det verkade som om det rådde en överhängande risk för krig. Filmer och TV-program gjordes som gav mig (och många andra personer) mardrömmar. En sådan film var Threads som beskrev ett kärnvapenanfall mot Sheffield, en stad i norra England. Nedanför kan du se en scen ur filmen när Sheffields invånare förbereder sig inför ett möjligt anfall. Klippet visar oskså hur de reagerar när de hör VMA-sirenen och ser kärnexplosionen. Trots att jag har sett filmen ett par gånger tycker jag att klippet fortfarande är skrämmande.



Även i skolan var det omöjligt för mig att undkomma det kalla krigets skugga. Varje eftermiddag ljöd sirenerna från det närliggande varvet bredvid floden Tyne - jag befarade alltid att ljudet var VMA-sirenen.

Nuförtiden är kalla kriget ju historia. Man kan läsa böcker om ämnet och besöka olika anläggningar som var viktiga (och hemliga) under denna period. En sådan anläggning är Hack Green Secret Nuclear Bunker i Cheshire i England. Denna bunker skulle ha använts av kommunens ledarskap i händelse av ett kärnvapenkrig.

Det finns en konstig atmosfär på anläggningen - jag kände mig säväl lite rädd (över att bunkern var ett stort bevis på ett kärnvapenkrig är en verklig möjlighet) som lättnad (över att det inte än har ägt rum). Bunkerbutikens sortiment ger dock en lättsinnig syn på kärnvapenkrig. Jag köpte ett snöskak som till synas innehäller nysnö som faller över en vacker liten by. När man tittar närmare ser man dock att "snön" faktiskt är radioaktivt nedfall !

Jag skulle vilja undersöka Sveriges historia under det kalla kriget men det är svårt att hitta relevant information och museer. Medierna täcker ju fortfarande de "kränkande ubåtarna" men dessa små händelser representerar bara en liten del av en komplicerad och fascinerande period i modern historia.

Vilken katastrof!

En av internets bästa sajter har stängt!!

Tills nyligen hade South Park Studios tillgängliggjort gratis och lagligt alla SP-episoderna på internet. Detta var en fantastisk service - om jag satt i ett hotellrum kunde jag tillbringa en njutbar timme med Cartman, Stan, Kyle, Kenny samt Butters (min favoritkaraktär).

Idag försökte jag dock titta på en episod och jag bara fått meddelandet: Sorry Scandinavia. Det ser ut som om det finns ett kontraktsproblem som måste lösas. Min gissning är att MTV (som äger rätt att sända episoderna i Sverige) har klagat över den gratis service.

SP är förmodligen mitt favoritprogram av idag. Ok, det är vulgärt men samhället är också vulgärt och SPs mål är att parodiera samhället. Programmet är skarpt, roligt och "äkta" - det påminner mig om min egen barndom.

Jag hoppas att South Park Studios kan snart lösa kontraktsproblemet. En bra helg är inte fullständig utan minst två SP-episoder.

Flygrädd - igen

Som regelbundna läsare av denna blogg vet har jag flygfobi. Därför kan man lätt förstå varför dagens resa tillbaka från CERN inte var ett av mitt livs höjdpunkter....

Jag flög mellan Genève och Wien i ett gammalt Bombardierplan. Planet har ett lämpligt namn för att det lät som (och var lika obekvämt som) ett bombplan från andra världskriget. Strax efter start annonserade piloten att resan skulle bli a little bumpy och att ingen mat skulle serveras på grund av turbulensen. Herre Gud, den var en skräckresa - jag var rädd att titta ut genom det lilla fönstret ifall jag skulle se Liemannen bland molnen.

Jag önskar att flygbolagspersonalen hade varnat mig på flygplatsen för att det fanns oväder över Österrike - jag hade gömt mig på WC medan de andra passagerarna steg på planet.

Min flygrädsla är jätteirriterande - jag vill bli av med detta problem. Sen 1993 har jag nästan bott på de flesta av världens flygplatser och jag vet att flygresor inom Europa är säkra. Logik kan dock aldrig besegra instinkt. Min instinkt är att det inte är förnuftigt att frivilligt gå in i en potentiellt farlig situation och att anförtro sitt liv åt en främling (piloten).

Nästa vecka åker jag tillbaka till CERN och logik och instinkt kommer åter att tävla mot varandra. Jag kan redan nu kora tävlingens vinnare.

Johnny

Ok, jag har redan accepterat att jag aldrig kommer att vinna en mest-intressanta-blogg-tävling. Därför ska jag skriva om en liten hund som jag träffade imorse.

Den snygga lilla vita hunden stod ensam på trottoaren bredvid en landsväg utanför CERN. Jag hade mycket att göra i CERN men jag kunde inte se hans husse och att lämna honom hade gett mig ett dåligt samvete.

En liten hund som liknar Johnny

Han var jätteglad när jag gick mot honom - man kunde nästan se hur han log. Han vägrade att lämna min sida medan vi gick till CERNs reception - jag hoppades att de skulle ringa en hundjour. Hans husse kom dock springande innan vi nått CERN så jag tvingades att säga adjö till hunden (som förresten heter Johnny).

Jag var dock orolig för att hunden var lite ovillig att gå med husse - jag hoppas att Johnny inte försummas.

England

Jag sitter i Hotel Etap i Genève - mitt rum är trevligt och bekvämt men huvudsaken är att jag kan titta på BBC Prime. Kanalen sänder antalet brittiska program, t.ex. drama och komedi, och detta påminner mig om livet i England.

Jag har inte besökt England sen januari och jag saknar mitt hemland - jag drömmer om att läsa Viz och Private Eye, att handla mat i Tescos och att besöka några Newcastle pubar. Jag bör boka en resa till England men jag jag är lite upptagen just nu och jag vill undvika ytterligare flygresor - jag är trött på flygplatser.

Dessbättre klagar min mor inte så mycket om min permanenta frånvaro från Newcastle men jag känner mig skyldig i alla fall. En resa till England skulle stilla min hemlängtan och mitt dåligt samvete.