För att förstå varför jag kallar det för katastrof måste man känna till NUFCs historia. NUFC är en stor klubb som attraherar mellan fyrtio- och femtiotusen supportrar till varje match i Newcastle. Med tanke på att laget är svagt och att vi förlorar fler matcher än vi vinner är dessa siffror jätteimponerande. Detta visar att vi är lojala trots vårt permanenta tillstånd av besvikelse.
Dock hade vi en "guld period" i 90-talet. Vi slutade på andra plats i Premier League och spelade i Champions League. Då var King Kev Newcastles tränare. Hans lag uppskattades av hela landet – de spelade underhållande, attackerande och flytande fotboll. Dessutom tyckte alla om King Kev för att han visade passion och ärlighet. I Newcastle avgudades Keegan – vi sjöng låtar som hyllade honom, t.ex. ”Walking in a Keegan Wonderland” .
KK och Sir Alex.
Därför var det en chock när han avgick efter fem år på posten. Efteråt försämrades laget och vi alla trodde att drömmen var över.
Men, för sex månader sen spred sig ett rykte i stan – ”Keegan’s back”. En lång rad supportrar mötte upp vid Newcastles stadion för att sjunga våra gamla Keegan låtar. Drömmen var inte över - det hade bara tagit en paus!
Keegans nya lag började dåligt, men blev snabbt starkare och mer framgångsrik och supportrarna tillät sig själva att bli optimistiska… tills idag. Åter har ett rykte spridit sig i Newcastle, men nu är ryktet att ”Keegan’s gone”. Klubben förnekar inte ryktet och det verkar som om drömmen är över (igen).
Protester har redan förekommit i Newcastle (se nedanför och lyssna på Walking in a Keegan Wonderland). Som du kan se är Geordies lätta att hetsa upp, i synnerhet när det handlar om fotboll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar