Mig äger ingen

Jag läste nyligen en intressant bok. "Mig äger ingen" av Åse Linderborg är berättelsen av Linderborgs barndom på 70 och 80-talen. Boken fokuserar på hennes fader (Leif) som var härdarmästare och alkoholist. Den beskriver väl Leifs långsamma förfall och deras ovanliga liv - de sov i samma säng tills hon fyllde tio.

Ett annat tema är arbetarklassens utnyttjande. Familjen var inblandad i den kommunistiska rörelsen och hade en förbindelse med f.d. sovjetunionen. Läsarna får bevittna familjens optimism om en lycklig socialistisk framtid. Den är därför en besvikelse att Linderborg säger nästan ingenting om Berlinmurens fall år 1989. Vad tänkte hon när hon såg TV-bilderna av de tusental människor som flydde till väst ?

Detta är en del av ett större problem med boken, nämligen att den är ofullständig. Författaren väljer att vara vittne till Leifs och familjens historia men är ganska tyst om sin själv. Min gissning är att Leif hade inte önskat att hela Sverige (och en engelsman) skulle känna till detaljerna om sitt tråkiga liv. Om Linderborg vill avslöja sin faders liv på detta sätt, borde hon göra samma sak med sitt eget liv. Detta har hon dock inte gjort.

Trots bokens svagheter fick jag an intressant insyn i modern svensk historia och det svenska samhället. Däremot är folkhemmet, liksom "lagom", ett begrepp som en engelsman verkligen aldrig kommer att förstå.