Jarrow-marschen

Jag tycker att det är lite konstigt. Ju längre jag bor utomlands, desto starkare blir min engelska identitet. Det är inte så att jag inte vill integrera i det svenska samhället. Jag kan svenska och jag har svenska vänner (och en svensk fru) - jag har till och med sjungit "små grodorna". Dock är det ett faktum att mina rötter är i Newcastle och jag tänker ganska ofta på stan nuförtiden (även om jag inte vill bo där). Därför skriver jag i detta inlägg lite om mitt tidigare liv och Newcastles historia - jag hoppas på att det är intressant för någon förbipasserande läsare.

Newcastle och dess närliggande kommuner är historiska välkänt för sin fattigdom, sina kolgruvor och skeppsvarv. Jag minns tydligt sjösättningen av HMS Illustrious (ett hangarfartyg) år 1981 - min skola låg nära floden Tyne och alla eleverna rusade fram mot den för att titta på det gigantiska skeppet som åkte till havs.

Under de senaste trettio åren har de flesta varven och kolgruvorna gått i konkurs och Newcastle har blomstrat upp genom etableringen av "nya" industrier, till exempel IT-företag. Dock finns det fortfarande ett kollektivt minne av umbäranden och lidanden i det förflutna.

En omtalad episod som illustrerar Newcastleområdets arbetarklasshistoria är den så kallade Jarrow-marschen (Jarrow March). År 1937 led världen av den stora depressionen och i Newcastle rådde massarbetslöshet, fattigdom och hunger. För att protestera mot dessa levnadsförhållanden bestämde sig ungefär två hundra män för att marschera från Jarrow (en liten stad söder om Newcastle) till London. Det tog en månad för dem att gå fem hundra km (se kartan nedanför).

Dåtidens tidningar skrev många artiklar om deras protest och detta ledde till att tolv tusen personer skrev på en namnlista som stödde protesten. I dag betraktas Jarrowmarschen som en viktig milstolpe i kampen för att etablera en välfärdsstat och eliminera fattigdom.

Nedanför kan du lyssna på en låt om marschen och titta på bilder av deltagarna. Eftersom låten sjungs i geordie-engelska, är det kanske svårt för dig att förstå orden!

Mitt liv som hästänkling

Efter ungefär tio inlägg i vilka jag har beskrivit mitt job och mina åsikter om Sverige, England och Benny Andersson, är det dags att säga något om mitt familjeliv.

Jag är hästänkling (dvs gift med en hästägande kvinna). Varje helg hoppar min fru in i sin mammas stora, blåa volvo tidigt på morgonen för att föras till stallet. Hon kommer tillbaka på kvällen med ett stort leende och ett oändligt antal hästrelaterade berättelser.

Det är faktiskt användbart att lyssna på hennes hästkommentarer. Jag har blivit expert på bland annat hästurinvägsinfektioner och skillnaderna mellan olika typer av halm - väsentlig information för en partikelfysiker.

En investering

Dessutom har jag lärt mig hästägarespråket som är en dialekt som liknar standardsvenska förutom små och subtila skillnader (se nedanför).

Ok, jag har redan skrivit för mycket... Min fru läser denna blogg!!

Det kommer inte att bli jordens undergång

Om ett par månader ska världens största fysikexperiment starta. LHC (Large Hadron Collider) är en partikelkolliderare som ska tillåta fysiker att omskapa det tidiga universum. Vi (ja, jag är partikelfysiker) ska producera partiklar som uppstod just efter Big Bang. Däremot finns det ett litet problem - en amerikansk medborgare tror att vårt experiment ska förstöra världen och han har försökt stoppa det!

Innan jag förklarar varför vi inte förväntar oss en global katastrof är det kanske klokt att skriva lite om partikelfysik.

Partikelfysik är ett framgångsrikt och spännande vetenskapsområde. Vårt mål är att identifiera naturens byggstenar - s.k. grundläggande partiklar som binds ihop och därigenom bildar materian som vi kan observera med blotta ögat. Dessutom vill vi utveckla en teori som beskriver krafterna mellan partiklarna. För att göra detta har vi två möjliga approacher - antingen kan vi samla ihop partiklar och väntar på att se vilka partiklar kommer ut när de sönderfaller, eller så kan vi kollidera partiklar och bryta upp dem. LHC använder den sistnämda metoden. I en underjordisk ring vid CERN-laboratoriet i Genève ska protoner accelereras till nästan ljusets hastighet för att kolliderar dem. Att använda höga energier betyder att vi kan både bryta upp protonerna och, genom Einsteins välkända ekvation E=mc², förvandla energi till materia och därigenom producera "nya" massiva partiklar som hittills inte har observerats.

LHC-acceleratorkomplexet vid CERN.

Vi ser fram emot de "nya" partiklarna för att de kanske kan lösa några av den moderna fysikens största mysterier. T.ex. det finns bra anledningar att förvänta sig Higgs-partikeln. Om vi ser den partikeln kan vi förstå varför partiklar (och människor) har massa ! Frånsett massmysteriet finns det en annan gåta: Fördelningen av universums energi. En stor andel (ung. 25%) av den energi är "mörk materia". Just nu vet vi nästan ingenting om mörk materia, men det är möjligt att den består av s.k. supersymmetri-partiklar. LHC kan upptäcka supersymmetri-partiklar om de existerar.

Däremot tror en person i Amerika att det finns troll under bron. Han befarar att LHC ska producera mini-svarta hål som kan förstöra världen och han har försökt stämma CERN för att stoppa LHC. Lyckligtvis behöver han inte oroa sig. Kosmisk strålning består av högenergiprotoner och de krockar med protoner på jorden varje sekund. LHC ger oss ett tillfälle att titta på de där kollisionerna i laboratoriet för första gången, men de har ägt rum i naturen i tusentals år och jorden är fortfarande här. LHC är inte jordens undergång utan ett stort, spännande (och riskfritt) steg framåt som ska hjälpa oss att omskriva fysikläroböckerna!

Dessutom är LHC och detektorerna som mäter kollisionerna en källa av inspiration för potentiella rapstjärnor...

Överklassen i England och Sverige

Vad betyder det att vara "överklass" ? Är begreppet klass viktigt nuförtiden ?

I England är det inte så svårt att svara frågorna ovan - överklassen och dess inflytande syns överallt. Vi har ett House of Lords som, trots en reform år 1999, fortfarande har ärftliga pärer. Vår nationalsång är inte "God Save Britain" utan "God Save the Queen". Under det förra seklet hade Storbritannien en rad konservativa statsministrar som hörde till de "ledande" familjerna och som har gått i de "ledande" skolorna som Eton . Ett typiskt exempel på en sådan statsminister var Alex Douglas-Home som var greve.

Däremot är situationen lite annorlunda nuförtiden. Nu vill överklassen dölja sin bakgrund och sälja sig själv som "men of the people". Du har kanske hört talas om David Cameron som är det konservativa partiets ledare. Han är en typisk rik toff. Han gick i Eton School och han har förbindelser med Buckingham Palace, men han vill porträtteras som en vanlig människa med ett vanligt liv. Han har ingen Rolls Royce utan han cyklar till Parliament - någonting som alla britter känner till för att det konservativa partiet har berättat det för oss så många gånger.

"Man of the people"

Däremot är det konservativa partiet ganska tyst om Camerons tidigare liv, i synnerhet hans tid på universitet i Oxford, då var han med i den ökända student-suparföreningen Bullingdon Club. Klubben består av unga, rika män från "goda" skolor och familjer och deras aktiviteter inkluderar att vandalisera pubar och restauranger.

Nedanför är en bild av klubbmedlemmar inklusive David Cameron (nr 2).

"Man of the rich, upper class people"

Faktum är att britter inte bryr sig om David Camerons bakgrund, men många ogillar att han låtsas att vara en "vanlig" engelsman. Däremot är hans "jag är som du" beteende ganska typisk inom överklassen av i dag. För ett par veckor sen träffade jag en adelsman som är bankir. Han var superkänslig när någon föreslog att privilegium hade bidragit till hans framgång.

Ok, jag generaliserar, men min åsikt är att England fortfarande är ett väldigt snobbigt land där någons "klass" är viktig, men samtidigt låtsas många att samhället är klasslöst och meritokratiskt.

Jag vet inte så mycket om klassfrågan i Sverige. I mina ögon är Sverige nästan ett klasslöst samhälle. Visst har jag hört talas om kungabarnens vänner och jag har läst ett par artiklar om dem men det verkar inte som att sådana personer är framtidens politiker. Jag köpte boken "Överklass" av Susanna Popova, som försöker förklara begreppet överklass i Sverige. Däremot var boken så tråkig att jag bara läste tio sidor. I alla fall är samhället någonting att observera och inte att läsa om.

Fortfarande sjuk

En till hemsk natt utan sömn. Jag hade hög feber och hostade mig genom natten.
Nu sitter jag på soffan och hostar mig genom dagen.
Jag planerade att skriva nånting om överklassen i Sverige och England men orkar inte.... usch..

Att vara sjuk i Sverige

Usch... jag hag har varit sjuk i snart fyra dagar nu. I natt hade jag feber och jag hostade högt och länge. Min fru skickade mig till soffan där jag upptäckte en sur katt som ville skicka mig tillbaka till sängen. Varför blir man så impopulär när man är sjuk ?

I morse kröp jag till apoteket för att köpa läkemedel. Apotek i Sverige är säregna saker. De ser ut som apotek i England men i Sverige säljer apotek inga mediciner! Ok, jag överdriver kanske. Däremot i England kan någon som jag som knackar på dödens dörr köpa en rad mediciner för att behandla sina symptom. I Sverige kan man bara köpa paracetamol, aspirin eller noskapin. Jag behöver Night Nurse som är en engelsk medicin som kan behandla min huvud- och ledvärk och min hosta och göra mig halvmedvetslös medan jag återhämtar mig. Men det är omöjligt att få den i Sverige - jag måste lida!

Däremot finns det positiva aspekter av att vara sjuk. Jag kan varken jobba eller röra mig. Därför har jag en perfekt ursäkt att sitta på soffan och titta på South Park.

Sweden in the news

I've been a frequent visitor to Sweden for many years....

Detta är en typisk inledning till artiklar om det svenska samhället i engelska tidningar - journalisterna tror att korta besök gör dem behöriga att skriva med auktoritet om Sverige. Det är faktist anmärkningsvärt att Sverige attraherar så mycket uppmärksamhet i engelsk media. I jämförelse är europeiska länder av jämförbar storlek , t.ex. Belgien, nästan helt ignorerade. En stor anledning till detta är att ditt land och, i synnerhet, den nordiska modellen fascinerar många vänsterjournalister som tycker att engelsmän bör förvandlas till sossar.

Det är komiskt att läsa artiklar av personer som Polly Toynbee. Hon är en berömd skribent och hon är den nordiska modellens mest okritiska beundrare - hon har skrivit en artikel som heter (Sweden) the most successful society in history. Polly bör bo i Sverige för att få en riktig bild av landet och dess moderna historia. Hon behöver se att Sverige är suveränt i många avseenden, men att den nordiska modellen också har skapat en rad problem, inte minst förtidspensionering-sjukskrivning.

Oavsett argumentet om modellens framgång i Sverige, är det tvivelaktigt att den kan exporteras till England (som Polly och hennes anhängare vill göra). Modellen är resultatet av en komplicerad blandning av geografiska, demografiska, historiska och kulturella omständigheter som är specifika för de nordiska länderna. England har sina egna tradítioner och sätt att tänka som är mycket annorlunda. Dessutom är det oklokt att England försöker anpassa sig till den nordiska modellen. Det är bra att ha diversa system i europa. Jag tycker om att svenskarna är artiga överlag och att det finns en konsensus om hur man ska bete sig. Man jag tycker också om att britter ofta är vulgära och det finns bråk i stället för konsensus om hur samhället skulle fungera. Jag tycker om Abba men men jag tycker också om Sex Pistols och deras vulgära respektslöshet. Det sistnämnda kan bara ha kommit från ett samhälle som Englands.

Därför är mitt råd till Polly att hon flyttar till Sverige. Då skulle hon upptäcka att det svenska samhället är mer invecklat än så. Hon skulle också förstå att ett sådant samhälle inte är möjligt i England. Dessutom skulle hon inse att detta är lika bra.

Engelsmän i Sverige

Har du märkt oss ? Varje svensk stad har en liten engelsk koloni som mestadels består av män. Vi kan ses på irländska pubar på söndagarna för att titta på engelsk fotboll. Om du snackar med oss klagar många över svårigheten att skaffa jobb i Sverige. Problemet är inte bara arbetslöshet i Sverige utan att man måste kunna svenska och engelsmän tror att det är helt omöjligt. Vi säger inte detta men vi känner detta och det är inte bara vårt fel.

Under våra tidigare liv har vi aldrig behövt tala främmande språk. Vi tittade på amerikanska filmer och lyssnade på musik som sjöngs på engelska. Turister i England talade engelska och om vi reste utomlands klarade vi oss med engelska. Visst har vi pluggat ett främmande språk (vi är inte dumma) i skolan men vi behandlade det på samma sätt som abstrakt algebra och glömde det på fem minuter efter tentan.

Om en utlänning kritiserar oss för att vi endast talar engelska svarar vi med "we won world war II didn't we ? ", som faktiskt är ett hyfsat bra argument men bara om man är ryss eller amerikan. Men i alla fall är vårt svar en bluff - vi skäms innerst inne. Vi har försökt lära oss svenska men det är svårt. Våra hyllor är fulla av dammiga, halvlästa böcker med titlar som "Learn Swedish in a week", "Learn Swedish in the toilet" o.s.v. Dessutom tar några av oss kurser i svenska, men det räcker inte.
Det räcker inte för att svenskarna tycker för mycket om det engelska språket. Om vi säger "hej" svarar du med "hello". Om vi säger "hooor maw doo" svarar du med "fine" och ett stort leende.

Däremot vill jag inte klaga för mycket för att det finns en lösning till the English problem. Du måste ta de följande kraftåtgärderna:
(1) Tala bara svenska med oss även om det är smärtsamt.
(2) Om du envisas med att tala engelska så måste du göra många språkfel och låta löjlig som t.ex. Manuel from Fawlty Towers ("I speek eenglish, I learn it from a boook"). Ge oss ett tillfälle att le och förbättra vårt självförtroende.
(3) Skriv brev till svenska TV-kanaler som kräver att de inte sänder program på engelska (med undtaget av South Park).

Sveriges engelska kolonier som just nu lever i samhällets utkant skulle bli jättetacksamma för din hjälp!

Svensk och brittisk humor

Det är svårt för mig att förstå svensk humor, i synnerhet när någon använder ironi. Ett exempel av detta är en av mina favorityoutubeklipp som visar the Beatles i Sverige.



I klippet presenteras the Beatles som "John Lennon och hans kompisar" och det verkar som att intervjuaren försöker hålla ett seriöst samtal med the Beatles trots att de behandlar intervjun som ett skämt. De larvar sig och kastar papper mot varandra. Om jag såg det på TV i England, skulle jag anta att intervjuarens seriösa stil bara var en bluff för att göra en rolig scen. Det ser ut som om intervjuaren inte tar det på allvar men jag har kanske fel. Detta är någonting för en svensk att bedöma.

Det är inte så svårt för mig att uppskatta svensk humor som är mer direkt och elak, t.ex. mot kungafamiljen. Det är intressant att kungafamiljen är en av komikernas favoritmåltavlor i både England och Sverige. I Sverige är det kungen som oftast görs till åtlöje. I England är det Prince Charles men jag tycker att det hans eget fel. Bland annat berättade han för världen för tjugo år sen att han pratar med blommor. Det är nästan omöjligt för satirister att glömma såna saker.




Jag tycker att det är helt acceptabelt att göra hela kungafamiljen och deras liv till åtlöje med undantaget av drottning Silvias försök att lära sig svenska. Then its just downright cruel.....

Mig äger ingen

Jag läste nyligen en intressant bok. "Mig äger ingen" av Åse Linderborg är berättelsen av Linderborgs barndom på 70 och 80-talen. Boken fokuserar på hennes fader (Leif) som var härdarmästare och alkoholist. Den beskriver väl Leifs långsamma förfall och deras ovanliga liv - de sov i samma säng tills hon fyllde tio.

Ett annat tema är arbetarklassens utnyttjande. Familjen var inblandad i den kommunistiska rörelsen och hade en förbindelse med f.d. sovjetunionen. Läsarna får bevittna familjens optimism om en lycklig socialistisk framtid. Den är därför en besvikelse att Linderborg säger nästan ingenting om Berlinmurens fall år 1989. Vad tänkte hon när hon såg TV-bilderna av de tusental människor som flydde till väst ?

Detta är en del av ett större problem med boken, nämligen att den är ofullständig. Författaren väljer att vara vittne till Leifs och familjens historia men är ganska tyst om sin själv. Min gissning är att Leif hade inte önskat att hela Sverige (och en engelsman) skulle känna till detaljerna om sitt tråkiga liv. Om Linderborg vill avslöja sin faders liv på detta sätt, borde hon göra samma sak med sitt eget liv. Detta har hon dock inte gjort.

Trots bokens svagheter fick jag an intressant insyn i modern svensk historia och det svenska samhället. Däremot är folkhemmet, liksom "lagom", ett begrepp som en engelsman verkligen aldrig kommer att förstå.

Benny Andersson och jag

Abba skriver historia (igen) !

Abba Gold har toppat de brittiska försäljningslistorna för den tredje gången i historien. Dessutom är albumet den äldsta någonsin att göra detta.

Den första gången jag hörde talas om Sverige var genom Abba. Jag minns Björn på TV i England på 70-talet: "you can call me Beeyawn - like Beeyawn Bawg". Björn missade ett bra tillfälle att utbilda engelsmän om bokstaven ö. Det är faktiskt hans fel att Svennis kallades för Sven-Gawran under sin tid i England.

Sedan länge har jag haft en ambition att träffa Abba och jag hann träffa en av dem (Benny) för ett par år sen. Min fru och jag jagade upp honom på en ö i Stockholms skärgård. Där har han en liten studio.

Vi knackade på dörren och frågade om vi kunde hälsa på Benny. Jag hade redan förberett ett kort tal: "thank you for the music Benny!". Däremot var jag för nervös när han kom till dörren. Jag sa bara "Hej Benny" och tittade på golvet.

Han var så normal och artig och jag var jätteimponerad. Han är inte någon som behöver skryta om sin talang. Alla känner till den, i synnerhet Englands skivköpande publik.

Geordie och svenska

Jag flyttade till Eskilstuna för fyra år sen från England för att min fru är svensk och för att jag hade fått ett nytt jobb i Stockholm. Då var jag ung och dum och jag trodde min fru när hon påstod att det är lätt att pendla fram och tillbaka varje dag. Visst är det lätt om man tycker om att titta på träd och lyssna på SJs ursäkter (mina första svenska ord var "vi beklagar förseningen"). Däremot borde jag inte klaga så mycket. Att bo i Sverige är kul och jag njuter av att lära mig svenska.

När jag började lära mig svenska märkte jag att mitt eget språk och svenska har många likheter. Trots dagens svenska neutralitet var ni faktiskt suveräna krigare för ett tusen år sen. I synnerhet gjorde vikingarna många räder mot Englands ostkust. De tog mina förfaders skatt men lämnade vikingnybyggare bakom sig som introducerade det nordiska språket i delar av England. Deras språk har stannat i engelska dialekter längs ostkusten. Min egen dialekt geordie som talas av människor i Newcastle innehåller många ord av nordiskt urprung. T.ex. geordie-orden för barn, ut och hem är bairn, oot respektive hjem. Dessutom skulle en geordie säga toon i stället för town och jag undrar om tuna och toon har samma ursprung. Trots likheterna är geordie jättesvårt att förstå för svenskar (och personer från södra England). Här kan du lyssna på en geordie accent.

Till och med den geografiska fördelningen av engelsmäns namn visar vikinghistorien. Även idag finns det många fler personer som heter Anderson som bor längs Englands ostkust än vid västkusten.

Eftersom det finns så många levande bevis på att vikingarna var gärningsmän för en rad brott mot Newcastle är det kanske lämpligt att jag söker skadestånd från den svenska staten. Det är nånting för nästa års skattedeklaration!

Free Blog Counter


English German Translation