Vodka och cigarrer

Det är dags att skriva någonting....Jag har börjat att känna mig lite skyldig över att jag sviker mina (fyra) läsare som uppskattade mina berättelser om CERN, CERN, kvantfysik, CERN, kvantfysik och flygrädsla.

De senaste månaderna har varit svåra - för många föreläsningar, för mycket forskning och för lite South Park. Däremot fanns det några höjdpunkter, inte minst en intressant kväll i ett av Genèves topphotell med en bankir och hans kreditkort.

Det var roligt att uppleva "världen av pengar" (....kan inte hitta på ett mer lämpligt uttryck men du vet vad jag menar). Dock kände jag mig samtidigt lite obvekäm - jag föredrar att sitta och skratta i en typisk engelsk pub än att röka cigarr och diskutera börsen i en exklusiv bar.


Men jag vill inte låta otacksam - jag tyckte om cigarren och det var toppen att hälsa på min vän som flyttade till Hong Kong i fjol. Dessutom innan jag träffade honom var jag lite orolig över lågkonjunkturen men nu ser jag att världen (och skrytkonsumtion) fortsätter som vanligt trots tidningarna som varnar för en global ekonomisk kollaps.

Humor från Sovjet-tiden

Hurrah - jag har (nästan) slutat mina föreläsningar. Nu kan jag återuppta mitt bloggliv. Jag tänkte skriva om den ekonomiska krisen men eftersom jag inte vet så mycket om detta ämne bestämde jag att göra vad de så kallade ekonomiexperterna också bör göra d.v.s. säga ingenting.

Därför, istället för Eskilstoonas värdelösa iakttagelser om quantitative easing (finns det en svensk översättning - kanske kvantitativa lättnader ??) och pundets kollaps, ska jag berätta ett par skämt från Sovjetunionen.

(1)
Tre fångar i ett fångläger snackar med varandra. En av dem frågar "varför är du här ?" till de andra fångarna.
Fånge 1 svarar med "År 1933 sa jag att Kamrat Popphov var otrevlig". Sen säger fånge 2 "År 1934 berömde jag Kamrat Popphov". Sen frågar fånge 2 : "Jo, men varför är du här ?". Svar: "Jag är Kamrat Popphov".

(2)
F. Vad skrek Kamrat Malenovski innan han begick självmord ?
S. Skjut inte, kamrater!

Undervisning

Förlåt, jag har inte skrivit så mycket nyligen. Just nu undervisar jag och är helt uppslukad av leptoner, kvarkar och SU(3)-symmetri.

Jag har ung. tjugo studenter i år - i jämförelse med tio förra gången - och det går ganska bra. Jag undervisar partikelfysik som inte är ett lätt ämne för studenterna, inte minst på grund av det dåliga sortimentet av tillgängliga kursböcker. Därför försöker jag skriva bra anteckningnar som kombinerar de bästa aspekterna av böckerna med mina egna idéer.

Mellan föreläsningnar har jag fortsatt att pendla mellan Stockholm och Genève och dessutom var jag i Cambridge för att par dagar sedan för att hålla ett seminarium om mitt favoritämne.

Jag ska skriva mer när jag får mitt liv tillbaka.....

Gaza och BBC

För BBC är kriget i Gazaremsan en sen julklapp.  Just nu vägrar jag dock att titta på BBCs nyhetskanal för att de pråliga journalisterna som rapporterar om konflikten behandlar det som spännande underhållning istället för en tragedi för tusentals skraja människor. 

Idag lyssnade jag på en journalist som beskrev antalet personer som har dödats:  "So far, its 650 Palestinians and only 5 Israelis". Han lät som en upphetsad och flåsande fotbollskommentator vid halvtid.

Jag accepterar att BBC tycker om såna konflikter - de får ju fler tittare . Dessutom är det ett tillfälle för deras journalister att bli välkända.  Däremot tycker jag att BBC bör oroa sig över sitt anseende - styva journalister rapporterar fakta och ger inte intrycket att de betraktar kriget som ett karriärlyft. 

Kriget är bara spännande för de som kan åka tillbaka till ett bekvämt hus i ett säkert och rikt land när som helst. För de som är tvungna att bo i Gaza med omnejd är livet inte lika spännande.

Wallander vs Woollander

Varje månad spelar in min mor några engelska TV-program och skickar dem till Sverige. Igår fick vi ett mycket konstigt BBC-program - en Wallanderhistoria på engelska. 

Det hade ju varit billigare att översätta en av de befintliga episoderna med Krister Henriksson eller Rolf Lassgård. Vi engelsmän tycker dock inte om textning  och tror att hela världen måste tala engelska (även poliserna i Skåne). Därför porträtteras Wallander av engelsmannen Keneth Branagh som uttalar namnet "Woollander".  

Jag hade hört talas om den nya versionen för att par veckor sedan och mina förväntningar var inte höga. Programmet är ju löjligt ibland, isynnerhet när man tittar på en grupp engelsmän i svenska polisuniformer och bilar men i stort sett är det faktist jättebra och mycket bättre än de svenska versionerna.

Den engelska versionens högre kvalitet är kanske ingen överraskning - varje episod kostade ung. 20M SEK. Programmets framgång kan dock inte helt tillskrivas en stor budget. Branaghs Wallander är "mörkare" och mer övertygande än antingen Lassgårds eller Henrikssons. 

Ok, jag bör sluta skriva nu.. Jag har förmodligen begått någon slags hädelse mot Sverige genom att skriva detta inlägg.... 

Global uppvärmning och osäkerhet

Jag blir irriterad när jag läser websidor och artiklar i tidningnar om global uppvärmning.  Det är inte att jag tror att ämnet är oviktigt utan att de flesta skribenter - som inte är klimatexperter  - okritiskt försöker "sälja" sina åsikter som är antingen pro eller anti-växthuseffekten.  

Eftersom global uppvärmning är ett vetenskapligt begrepp innebär det att det är omöjligt att påstå att en eller den andra synpunkterna representerar "sanningen".  Vetenskaplig forskning ger subtila och komplexa resultat som bara tillåter oss att uppskatta vilken hypotes är mer sannolik. Dagens forskning - se FN-rapporten - drar slutsatsen att med 90 procent sannolikhet kan global uppvärmning tillskrivas drivhuseffekten.  Det är ju tänkbart att framtidens forskning ska ge ett annorlunda resultat - detta kan man aldrig utesluta - men i skrivande stund har vi övertygande skäl att börja vidta nödvändiga åtgärder för att undvika större problem i framtiden.  

Enligt min mening bör journalister och samhället lära sig mer om den vetenskapliga metoden och i synnerhet begreppet av osäkerhet.  Att erkänna osäkerhet är en styrka, inte en svaghet - det tillåter man att fatta mer rationella beslut och förhindra att man blir dogmatisk.  

Barndomsminnen

Trots att jag saknar en Volvo och inte kan uttala orden ajajaj och usch lever jag ett nästan fullständigt medelsvenssonsliv nuförtiden.

Det fanns dock en tid när jag inte hade hört talas om Mikael Persbrandt eller trygghetsnarkomani och ibland är det roligt att tänka på hur jag betraktade Sverige under min barndom. Nedanför är en kort lista av mina barndomsminnen av svenskar och Sverige-relaterade händelser.

1970-talet:
(1) Abba - isynnerhet Björns stjärngitarr.

(2) Geografilektioner i skolan - läraren berättade för oss att Sverige är ett kallt land med få invånare.
(3) Björn Borg (eng. Beejawn Bawg) - jag kom ihåg att McEnroe besegrade honom men min mor tyckte BB var snyggare.

1980-talet
(1) Olof Palme - vi kunde inte förstå varför en statsminister tilläts att gå genom staden utan en livvakt.
(2) De sovjetiska ubåtskränkningarna - ingen i England kunde förstå varför dåtidens Sverige var så chockade över detta. Dessutom kan jag inte förstå varför SVT  fortfarande är besatt av att avslöja "sanningen" bakom incidenterna.  

Eskilstuna

Eftersom denna blog heter Eskilstoona känner jag mig lite skyldig ibland över att jag sällan skriver om Etuna... Det finns dock ett Etuna-relaterat ämne som jag ofta tänker på - centrets förfall.

Ok, jag överdriver kanske - centret har inte blivit ett sunkigt ghetto men jag har dock nyligen blivit varse att lågkonjunkturen och konkurrensen från Etunas shopping-oas, köpcentret Tuna Park, har lett till att ett antal affärer har gått i konkurs. Min fru och jag nyligen besökte bägge centret och Tuna Park på samma dag och det var smärtsamt att se skillnaden mellan dem.

Dessutom är jag förbaskad över att stadens politiker inte är nojiga över situationen. Omvärldens erfarenheter visar att det finns många åtgärder som kan vidtas för att adressera problemet - till och med Liverpool återhämtade sig från ekonomisk kollaps i 80-talet. T.ex., om jag vore politiker skulle jag utvidga antalet parkeringsplatser och (tillfälligt) sätta låga skatter för de affärer som vill etablera sig i centret.

Jag är dock ingen politiker - jag hoppas att kommunen tar hand om problemet innan det är för sent.

Gott nytt år

Usch...
Jag är sjuk just nu. Gårdagen tillbringades med en James Bond-film, en feber och en hosta som kan väcka upp de döda.

Så blev min nyårsafton...

Pundet

På grund av det brittiska pundets kollaps behöver jag inte längre en miniräknare för att gå från pund till euro. De två valutorna har nått ungefärlig paritet - pundet har inte varit så svagt på över femton år.

Gordon Brown påstår att Storbritannien är uniquely placed to survive the economic recession. Tydligen håller omvärlden inte med honom.

Tony Benn och Enoch Powell

För två dagar sedan träffade jag en bloggkompis, Shane (Let Me Tell You About Sweden), för att dricka (för mycket) vodka och snacka om livet o.s.v.

Ett ämne vi diskuterade var politiker och hur de har förändrats under de senaste femio åren. Både av oss saknar de "gamla" politikerna som inte var rädda att uttrycka sig själva även om sina synpunkter var kontroversiella. Några exempel på denna typ av politiker i den brittiska politiska världen inkluderar Tony Benn och Enoch Powell som var ministrar i regeringen. Bägge män blev ökända under 60 och 70-talen på grund av sina övertygelser.



Tony Benn betraktades som en del av Arbetarpartiets vänsterflygel och (i folkmun) fick namnet "Loony Benn" på grund av sina kontroversiella åsikter. Paradoxalt nog var denna son till en adelsman en anhängare av en extrem variant av socialism. Britterna tyckte om honom men inte hans politik. Enligt min mening var han en typisk rik man med ett dåligt samvete som trodde på myten att arbetarklassen måste organiseras och styras. Jag håller inte med honom men jag har stor respekt för honom i alla fall för att han sa vad han trodde även om det var opopulärt.



Enoch Powell var Benns raka motsats i många avseenden. Han var en konservativ politiker med en syn på Storbritannien som en stor makt. Dessutom var han en väldig intelligent man, t.ex. han kunde tala tolv språk inklusiv två indiska språk - han var faktiskt en stor beundrare av Indien. Det är dock inte hans språkkunskap som man tänker på om namnet Enoch Powell dyker upp utan ett tal som han höll år 1968 som nuförtiden kallas rivers of blood -talet i folkmun. I talet förutsåg han att massinvandring från den indiska halvön skulle leda till katastrof (rivers of blood) för det brittiska samhället. Naturligtvis orsakade detta tal en mediastorm och följaktligen blev Powell tvungen att avgå från sin tjänst i det konservativa partiet. Jag håller inte med Powell - samhället har gynnats av invandring, t.ex. curry har blivit vår inoficiell nationalrätt :). Jag beundrar dock honom (liksom Tony Benn) för att har var villig att begå karriärsjälvmord på grund av hans övertygelser.

I jämförelse med Benn och Powell är dagens politiker (för) försiktiga. Trots att bägge Powell och Benn hade fel enligt min mening stimulerade de debatter i samhället. Nuförtiden klagar politiker i England över att få unga personer går med i deras partier. Politikerna skulle adressera detta problem genom att visa sina övertygelser.

Uppdatering

Kattsängen har redan gått sönder. Rickard är för fet.

Typisk katt.

En God Jul

Vi firade en väldigt njutbar jul hos mina svärföräldrar. God mat åts, Cluedo spelades, vodka dracks och fina klappar öppnades - i stort sett var det en vanlig jul. Det finns inte så mycket att säga om den förutom att, via en speciell julkapp, kom jag äntligen underfund med min katt.

Alla kattägare vet att, i jämförelse med de andra familjemedlemmarna, är det alltid svårast att hitta en julklapp till katten. För de ickekattägare som inte kan förstå varför man köper klappar till katter kan jag inte förklara. Det är bara något som man måste göra. I mitt fall betydde det att min fru gav mig i uppdrag att åka till "Sveriges Största Zoomarknad" i Bromma för att leta efter en lämplig klapp som Rickard inte skulle helt ignorera. Detta var inte lätt.

Under de senaste åren har vi köpt en rad misslyckade leksaker och tillbehör åt katten. Han har fått en mekanisk mus som brukade glida förbi honom medan han såg uttråkad ut. Dessutom har han en fin kattkorg - han luktade på den (bara) en gång innan han bestämde sig att den var för stor eller för liten eller fel färg och inte var i hans smak. Typisk katt...

Jag hittade dock den perfekta kattjulklappen i Bromma - en kattsäng som hänger på elementet. Detta är kort sagt absolut i hans smak. Där har han tillbringat många timmar under dagen och kvällen - en spinnande brun skepnad i mörkret. Till och med Jim (vår blyga katt som är rädd för alla nya saker i huset) har använt det.

Hela familjen (människor och djur) hade en god jul.

God Jul

Gud Jul till alla mina (femton) läsare...

Har inte skrivit så mycket nyligen för att jag tar lite bloggrast för att återfå min skrivlust och hitta på några intressanta ämnen.

I alla fall är det roligare att lyssna på bra musik än att läsa mina ord. Därför har jag valt ut (nedanför) ett par klassiska brittiska jullåtar.

Fredag kväll på CERN

For de som tror att vi tillbringar vår tid på CERN med att planera att förstöra världen...

Tidigare ikväll gick jag genom CERNs restaurang och hörde någon sjunga Abba-låten Money,money,money. Dessvärre var det inte Anni-Frid och Agnetha utan några gamla fysiker på estraden. Dessutom hade de ändrat sångens text till A Higgs boson is hard to find but I can't get it off my mind.

Fysiker kan förstöra en låt men inte jorden...

British National Party

Varje demokrati har sådan ett parti - ett parti som består av rasister som tror att sitt land skulle förbättras genom att kasta ut utlänningar (isynnerhet icke-vita utlänningar). I Storbritannien är detta parti British National Party (BNP). Typiskt får de ett par procent av rösterna i val och de flesta betraktar partiet som ett (farligt) skoj.

Det är dock oklart hur man bör hantera deras hot. Det finns ju en rad möjligheter. T.ex. man kan ignorera dem eller försöka debattera med dem. En åtgärd som jag tror vi måste undvika är att emulera deras egna taktikter och viktimisera dem. Ett land vars invånare kan straffas för att de uttrycker en åsikt (oavsett vad den handlar om) är ingen demokrati. Dessvärre finns det många i England som inte respekterar denna enkla sanning.

Nyligen har en lista av BNPs medlemmar läckts ut på internet. Någon har till och med skrivit en websida på vilken man kan slå in sin postkod för att få namnen och adresserna av närliggande BNP-medlemmar. Websidan till och med ger vägbeskrivningar (via google maps) till medlemmarnas hus!

Det är ironiskt att de som vill viktimisera BNP på detta sätt tror att de försvarar demokrati. Det är tvärtom - de förstår ingenting om demokrati. Att försöka använda fördom och diskriminering för att kämpa mot fördom och diskriminering är dum och motverkande...

En olycka på spåret

Ett försenat tåg - igen. Vi var tvungna att ta bussen från Strängnäs på grund av en "olycka på spåret" mellan Strängnäs och Etuna.

Jag var dock inte särskilt arg eller irriterad. "En olycka på spåret" är SJs eufemism för en personlig tragedi (som också är en eufemism).

Berget har erövrats

Hooray !! Berget av kvitton och fakturor har erövrats..

Dessutom har jag till och med skött vissa administrativa saker angående kurserna som jag undervisar nästa år.

Nu känner jag mig som en god och nyttig människa.

Ett jobb som inte skulle passa mig är....

...administrativ sekreterare.

Just nu sitter jag framför ett berg av kvitton och fakturor. Jag har stor respekt för de som tycker om att ta hand om sådana saker. Jag kan inte ens titta på berget utan att få ont i huvudet.




Usch... jag bör stänga av datorn och göra det på en gång....

Snobbar

Det är välkänt att England är ett land av snobbar. Att vara snobbig är dock inte något som särskilt intresserar mig. Jag talar engelska (och svenska) med geordie brytning och jag är faktiskt stolt över min arbetarklass-bakgrund.

Därför är det är lite underhållande för mig att träffa snobbar. Jag träffade en sådan person på flyget tillbaka från England i tisdag. Hon följde varje regel i den officiella snobb-handboken (en succébok i England). Nedanför kan du läsa en kort sammanfattning av reglerna.

(1) Tala långsamt och på ett väldigt nedlåtande sätt som om du talar med någon som är efterbliven.
(2) Bär ett påklistrat leende.
(3) Oavsett din bakgrund bör din engelska accent likna Drottning Elisabeths.
(4) Ställ många frågor men lyssna aldrig på svaren.
(5) Med tanke på punkt (4), använd dina frågor som tillfälle att nämna din familj (vanligtvis dina barn) och deras framgång. Det är viktigt att ditt offer får veta att han inte är lika rik/duktig/osv som dina barn.

Ok, jag bör inte klaga - hon distraherade mig åtminstone från min flygrädsla...

Eskilstuna

Lågkonjunkturen blir djupare i Etuna. Fler än 200 anställda på Volvo har redan varslats och nu ligger produktionen i stort sett nere den här månaden. Personalen sitter hemma eller sysselsätts med kompetensutveckling.

Jag skrev tidigare om en rad butiker i centrum som har gått i konkurs.

Jag misstänker att situationen kommer att bli ännu sämre innan det blir bättre.

Stackars Etuna....

Du vet att du är i Sverige när....

... din fru ringer för att säga att hon kommer att bli försenad på grund av att hennes tåg har kört på en älg.

Cambridge

Jag vaknade kl 04:00 imorse med ont i halsen och en stark impuls att springa till den närmaste flygplatsen. Usch....så är mitt liv nuförtiden. Det var ett klokt beslut att stanna hemma idag och försöka återhämta mig från infektionen. Dessutom ger det mig tillfället att tillbringa en tyst halvtimme med att skriva något om Cambridge.

Det är välkänt att Cambridge är en gammal och vacker stad. Jag såg dock inte så mycket av staden. Istället satt jag i ett kontor och diskuterade olika sätt att observera supersymmetri.

Vistelsens höjdpunkt var middag på en av Cambridges äldsta colleges. Eftersom jag var en "hedrad gäst" satt jag vid the high table med de akademiska höjdarna.

Naturligtvis gick vi i procession (förbi studenterna som naturligtvis stod upp) till bordet. Tyvärr fick gäster inte bära talar - istället var jag tvungen att bära ett påklistrat jag-är-intelligent-och-viktig-ansiktsuttryck för att försöka imponera studenterna. Eftersom jag nyligen gjorde något liknande i Bergen har jag nu blivit en akademisk-procession-expert.

Om du aldrig har deltagit i en college-middag i Cambridge och du vill få en mental bild av den bör du föreställa dig middag på Harry Potters skola, Hogwarts (nedanför).



Jag skojar lite bara. Det var en kul kväll med bra mat och intressanta samtal. Tack Are för inbjudan!

Hemma

För mycket återanvänd luft i flygplan har gett mig någon slags infektion och jag mår ganska dåligt just nu.

Jag hade planerade att åka till CERN imorgon men nu har jag bestämt mig att stanna kvar här och delta i mina möten via skype eller EVO istället.

Jag ska skriva om min tid i Cambridge snart.

Schiphol - igen

Usch.. Min enmanskampanj/bojkott mot KLM har, för tillfället, upphävts - de hälpte mig att rymma från Bergen kl 06:00 imorse.

Nu sitter jag på Schiphol igen och slår ihjäl tiden..

Fel plats, fel tid

Ok, detta är ingen överraskning - jag har blivit strandsatt i Bergen... Sankt Kristoffer har verkligen övergett och förbannat mig.

Istället för att dricka vodka med mina engelska vänner i London sitter jag i ett hotellrum (igen) och tittar på den bästa av norsk helg-TV - en så kallad treningsfilm. Filmen visar en aerobicslektion som leds av en hyperaktiv och bitsk norsk kvinna som skrämmer mig.

Jag är uttråkad men inte så uttråkad att jag har lust att skutta runt i rummet i takt med The Pointer Sisters.

Nu vill jag lämna detta land.

F*ck*ng j*vl* k*k SAS, norsk TV, Bergen, regn, Varg Veum, Frank Åsli, Nordsjön, skriande fiskmåsar o.s.v......

Rätt plats, fel tid.

För ett par inlägg sedan nämnde jag att en norsk TV-kanal var intresserad i dagens evenemang på Bergens universitet. Detta var på grund av att studenten faktiskt skrev två avhandlingar (i olika ämnen) och gjorde två disputationer på samma dag - imponerande.

Norges TV2 bevakade den första disputationen som ägde rum kl 10:00. Här kan du se ett klipp av disputationen och intervjuer med studenten och universitets rektor.

Jag deltog i den andra disputationen som ägde rum på eftermiddagen och därför missade jag ett tillfälle att dyka upp i kvällens TV-nyheter. Rätt plats - men fel tid.

Jag ska sparka min PR-agent.

Disputationen

Jag känner mig sällan som ett riktigt universitetslektor - mitt dagliga liv är en "oakademisk" blandning av möten och e-brev. Idag var dock ett undantag...

I Bergen är en disputation en formell affär och universitetet insisterade på att jag och den andra opponenten ledde en procession av professorer till framdelen av auditoriet. Publiken stod upp medan vi gick förbi och jag försökte hålla ett seriöst uttryck i ansiktet.

Lyckligtvis var mina frågor vettiga - jag till och med upptäckte ett litet fel i ett av studentens resultat. Vi slutade efter två timmar och alla lämnade rummet (naturligtvis i procession) för att fika och fira.

Det var en kul och njutbar dag som gjordes ännu mer njutbar av en lång promenad genom staden tillbaka till hotellet. Att känna lukten av Nordsjön och att höra ljudet av skriande fiskmåsar påminner mig om min barndom i Newcastle...

Trött i Bergen

....Jag har läst avhandlingen tre gånger och jag har kollat studentens resultat med mina egna kalkyler... Jag känner mig förbered inför morgondagens disputation.

Det är ganska roligt - studenterna oroar sig över att ge dumma svar medan opponenterna oroar sig över att ställa dumma frågor!!

Dessutom har jag ett skäl till att vara förbered - en av Norges TV-kanaler ska bevaka disputationen. Jag kan inte undvika medierna nuförtiden..

Bergen

Imorgon åker jag till Bergen för en disputation. Jag är "opponenten" som betyder att jag måste ställa (förhoppningsvis) intelligenta frågor till en nervös kandidat framför hans vänner och familj.

Jag tycker om Bergen. Staden påminner mig om Newcastle på ett konstigt sätt. Bäde städer ligger vid Nordsjön och upplever dåligt väder - enligt Wikipedia är Bergen Europas regnigaste ställe med omkring 2250 mm regn per år.



Efter Bergen åker jag till Cambridge för att samarbeta med en teoretiker. Sen flyger jag till CERN för ännu fler möten.

Jag ska fortsätta att blogga när jag är borta. Jag ser redan fram emot högt blodtryck och ett antal inlägg om f*ck*ng j*vl* k*k flygbolag och flygplatser.