Att paddla kajak

Min bloggkompis Shane nämnde att han snart ska paddla kajak. Av ren tillfällighet planerade jag att skriva ett inlägg om mina egna kajakupplevelser. Det är inte så att jag är en kajakexpert men jag paddla varje år under min sommarsemester och det är alltid något som jag ser fram emot.

Min fru och jag gjorde det förra veckan i sjöarna nära Åkers styckebruk i Sörmland där vi hyrde två kajaker av kanotkungen. Som vanligt betonade han vikten av att bära flytvästen när han pratade med mig. Dock märkte jag att ingen annan fick säkerhetsföreläsningen - såg jag ut som om någon som skulle drunkna ? Detta hjälpte inte mitt självförtroende som blev ännu sämre när min fru förnedrade mig genom att gå som en raket mot sjöns centrum medan min darrande kajak roterade i en liten cirkel och blev fastnade i grenar och stenar.



Efter ung. tio minuter och fem svördomar kom jag bort från stranden och slutligen kunde jag njuta av dagen. Känslan av frihet och ensamhet (då och då kontrollerade min fru att jag fortfarande var i livet) var fantastisk...

Ok, jag fick ett öväntat bad när jag försökte stiga ur kajaken men det var inte så dåligt - dessutom tyckte åskådarna på stranden att det var ganska underhållande.

Att kajaka är kul.. Shane - jag rekommenderar det.

Handledarkurs

För två dagar sedan gick jag i en handledarutbildningkurs som skulle ge mig rätt att äventyra vägsäkerhet i Eskilstuna. Min fru är fast besluten att ta körkort och det är jag som ska bli hennes lärare.

Utbildningen bestod av en powerpoint-baserad föreläsning som faktiskt var en ren slöseri med tid och pengar. Vi betalade 700 SEK for att lyssna på någon berätta för oss att (a) man inte får köra motorfordon med alkohol i blodet och (b) förare och passagerare måste bära säkerhetsbälte ..... o.s.v.



Dessutom talade föreläsaren om miljön och det var smärtsamt att sitta och lyssna på hans propaganda om klimatförändring. Det är inte så att jag är likgiltig för miljöproblem utan att hela ämnet är komplicerat. Man bör inte låtsas att forskare fullständigt förstår klimatet och att det är helt säkert att växthuseffekten har gett upphov till en global temperaturökning. Visst är det mest sannolikt (enligt vad vi vet just nu) att koldioxidemissioner har lett till klimatförändring men det finns också andra hypoteser. Avsikten var att vi skulle bli motiverade att köra bil på ett mer bränsleeffektivt sätt men läraren sa ingenting om det bästa sättet att minska bränsleförbrukningen d.v.s. ta tåget eller bussen och kör bilen endast om det är nödvändigt.

Om regeringen vill tvinga mig att delta i en sådan utbildning har den ett ansvar att säkerställa kursens kvalitet och relevans - detta har den inte gjort.

Min första betäckning :)

När det gäller hästar är jag nästan helt bakom flötet och därför missar min hästälskande fru inget tillfälle att exponera mig för hästvärlden. Därför befann jag mig i en inhägnad i Haninge för några dagar sedan för att titta på min första betäckning.


Det var faktist ganska instressant. Jag var väldigt imponerad av kvinnorna som höll hästarna under parningsprocessen. Hästarna - precis som människor ibland - var väldigt våldsamma och högljudda.

Min frus hopp är att ju mer tid jag tillbringar med hästar desto mer tycker jag om djuren. Dessvärre är det inte så, inte minst för att jag känner mig lite otillräcklig efter att ha sett hingsten...

Adjö Michael Jackson

Jag måste erkänna att jag känner mig lite ledsen över Michael Jacksons död. På en nivå är detta lite konstigt - jag kände inte mannen och, enligt rapporterna, var han en labil drogmissbrukare som hade tvivelaktiga relationer med pojkar. Däremot var han en del av 80-talet och 90-talet och därför var han en liten del av mitt eget förflutna. Dessutom är det inte alltid klokt att tro på allt som står i skvallertidningarna - när det gäller Michael Jacksons liv vet jag (liksom de flesta) lite. Det enda som kan påstås med säkerhet är att han var en originell man med mycket talang och en plastnäsa.



Just nu skriver varje bloggare om Wacko och därför vill jag inte kasta mina egna teorier och observationer i bloggosfären. Istället ska jag skriva någonting om Wackos far, Joe Jackson, som jag läste om för några år sedan.

Alla vet att Joe var en tuff och brutal far som styrde sin sons liv och tidiga karriär. Men det är inte så välkänt att han faktiskt var en usel affärsman - familjen var inte alls rik för att han slösade bort pengarna. Ett exempel av detta var hans egen dryck "Joe Cola" - som, enligt Joe, snabbt skulle erövra läskvärlden. Det visade sig att amerikanerna inte var så förtjusta i hans dryck utan hans son.

Ebbe-affären

Sveriges historia har alltid intresserat mig, isynnerhet folkhemstiden när Sverige beundrades av omvärlden. Vad är särskilt intressant är hur verkligheten av folkhemmet var ofta helt olik den bilden av Sverige som hittades i t.ex. "Abba the Movie". För länge sedan blev folkhemmets "mörka sida" exponerad (t.ex. tvångssteriliseringsprogrammet) och det är fascinerande att läsa om skandalerna som ägde rum i dåtidens Sverige. En av dessa är den s.k. Ebbe Carlsson-affären som beskrevs i dokumentärfilmen "Ebbe the Movie" som nyligen kom ut. Jag förväntade mig en torr film bestående av politiskt trams men det var faktiskt tvärtom. Filmen är såväl komisk som seriös liksom Ebbe Carlsson själv.


Ebbe var en av de personer vars liv var "konstigare än fiktion". På många sätt var han en svensk version av Jeffrey Archer - en man vars fantasi, risktagande och drivkraft ledde till att han blev en framgångsrik författare, misslyckad politiker och, till slut, en intagen på en av våra anstalter. I jämförelse var Ebbe Carlsson också en manipulativ fantasist. Som en liten pojke ville han bli polis och, när han blev informationssekreterare åt justitieministern Lennart Geijer, tyckte han om att använda polisbilar för sitt personliga bruk. Dessutom försökte han styra polisaktionerna under ockupationen av Västtysklands ambassad år 1975. Därför var det kanske ingen överraskning att han deltog i utredningen av Palmemordet trots att han då var bokförläggare efter att ha lämnat sitt regeringsjobb några år tidigare.

Det är häpnadsväckande att han fick tillgång till hemliga dokument och bevis beträffande fallet bara för att han var en vän till den officiella spaningslederan och många i regeringen. Naturligtvis var Sherlock Carlssons ingrepp inte särskilt framgångrikt och när Expressen skrev om hans inofficiella spaningsarbete (som inkluderade olaglig buggning) blev ett antal ambetsmän och en politiker tvungna att avgå.

Ok, de flesta svenskarna känner redan till skandalen men för mig var det en fascinerande insikt i Sveriges moderna historia.

Dagen efter dagen efter

Dagen har inte varit helt oäven. Jag fortsätter att återhämta mig efter midsommar - ingen stor obekvämhet utan några smärre efterverkningar som påminner mig om att jag inte längre är 20 år.

Nu ska vi gå på bio...

Midsommar

.....Jag är bakfull och har det jättesvårt att skriva dagens inlägg...

Igår kväll deltog jag i ev av Sveriges främsta hedniska traditioner: Midsommar. Kvällen bestod av varken majstång eller små grodor utan vodka och brännvin. Jag träffade en vän från Malmö som var på besök i Stockholm och, tillsammans med några andra svenskar, samlades vi i en lägenhet på Lilla Essingen.

Jag skulle vilja beskriva kvällen men jag kan inte riktigt minnas - förvisso var jag en berusad tråkmåns så det är kanske bra att jag inte kommer ihåg så mycket. Dock har korta episoder tidvis dykt upp i mitt huvud under dagen - t.ex. en pinsam rendition av "Yellow submarine".

Med nöd och näppe klarade jag hemresan - jag kommer ihåg en förvirrad taxichaufför - och vaknade med ett huvud som höll på att spränga. Just nu försöker jag (utan framgång) bota min baksmälla..

En norrman som stred för Hitler och små grodorna

Allteftersom min semester fortsätter känner jag mer avslappnad. Det är inte så att jag har gjort någonting särskilt intressant. Överhuvudtaget plottrar jag bort min tid och detta passar mig bra - huvudsaken är att jag inte tänker på fysik.

Därför har jag tillbringat dagen i soffan och har varit helt uppslukad av en fascinerande bok om en norrman som tog värvning i den tyska armén under andra världskriget. Det är inte detaljerna av hans liv på östfronten som intresserar mig utan hans hemliv i Norge innan kriget och anledningar till att han anslöt sig till armén. Jag kan väl förstå att fattigdom kan tvinga någon att fatta "fel beslut" som leder till fasanfulla följder och det är klart att författaren vill att läsaren ha sympati för honom men detta är svårt. Jag föredrar att ha sympati för de oskyldiga krigsoffren vars individuella historier aldrig kommer att berättas. Trots att jag inte håller med författaren är boken välskriven och värd att läsa.

....Men ju längre jag sitter med en bok i soffan desto mer letargisk blir jag. Därför ska jag åka till Stockholm imorgon för att träffa en vän och fira midsommar. Jag ser redan fram emot vodka och små grodorna...

Campingland

Det finns (många) aspekter av det svenska samhället som jag inte förstår t.ex. tvättstugeregler och populariteten av "Jack Vegas"-maskiner. Lycktligtvis kan jag läsa artiklar och böcker av nedlåtande medelklassjournalister som försöker studera och tolka hur svenskar lever, isynnerhet arbetarklassen. Nyligen läste jag en sådan bok: Campingland av Josefin Olevik. Bokens mål är att förklara varför så många svenskar tycker om att köra sina husbilar till campingar varje år.



Olevik är kulturjournalisten från Södermalm i Stockholm, vegetarian och medelklass. Hennes uppgift var att tillbringa ett par månader i en husbil och besöka några campingar och därför bli vittne till arbetarklassen på semester. Idén är intressant men boken är svår att läsa på grund av ett antal faktorer.

T.ex.
(1) Olevik döpte husbilen till Madeleine. Det är irriterande och smärtsämt att läsa orden "jag och Madeleine" - dessutom blir smärtan ännu mer akut efter den tioande gången.

(2) Olevik ställer många frågor angående hur och varför arbetarklassen tycker om campinglivet. Dock får hon få svar. Det är inte så att frågorna är särskilt svåra eller komplexa utan att hon vet ingenting om ämnet och inte kan tolka beviset. T.ex. hon är förvirrad över att många husbilägare har varit på samma camping varje år. I Olevikvärlden om man har husbil bör man leva ett zigenarliv på semester. Tanken att en husbil på samma plats varje år är en billig version av en stuga på landet har inte träffat henne.

Jag har ett förslag till någon kulturjournalist eller bokutgivare som vill lista ut arbetarklassen. Detta är att uppmuntra "de vanliga människorna" att skriva artiklar om sina egna liv. Såna artiklar och böcker vore mycket vassare och mer insiktsfull än denna bok.

Semester

Jag har officiellt varit på semester sedan måndag men behövde jobba i torsdags - jag deltog i en students minidisputation samt ett viktigt möte. Sedan åkte jag till flygplatsen för att njuta av ett dygn i England. Nu är jag tillbaka i Eskilstuna och jag ser fram emot en helt "flygplatsfri" månad.

Men frågan är hur ska jag sysselsätta mig ? Jag har några planer som involverar fulla kvällar och bakfulla dagar men måste hitta på någonting som är lite mer original..

Städdag

Idag har varit städdagen - den dag när alla i huset samlas för att tvätta och fika. Mina uppgifter var att tvätta rören samt att gräva upp några stenplattor i trädgården.

Trots att jag nu har ont i ryggen gillade jag dagen. Det var kul att bevittna hur svenskar kan arbeta kollektivt.

Air France och Rickard

Jag kände en konstig blandning av chock, sympati och lättnad (att jag inte var ombord) när jag hörde om måndagens Air France-krasch. Jag var faktiskt uppe när olyckshändelsen ägde rum (kl 3 på natten) på grund av min levande väckarklocka (Rickard) som behövde gå på toa i grannens trädgård eller som bara ville väcka mig för att utöva sin makt över mig.

Katastrofen är en nyttig påminnelse om att livet är ömtåligt och att mina små problem (t.ex. en krävande katt i mitten av natten) är helt obetydliga.