Kl 21:25 - Plus ca change....

....plus c'est la meme chose som fransmännen säger, eller på svenska: ju mer som förändras, desto mer förblir detsamma.

Hello Hooray, what a nice day for the Eton Rifles

Orden skrevs av Paul Weller i låten The Eton Rifles. Låten beskriver ett bråk som ägde rum när några elever på Eton (en av Englands toppskolor för de rika) stötte på en grupp demonstranter som deltog i en protestmarsch mot arbetslöshet. Låten spottar förakt mot samhällets "elit" och är en riktig hymn till arbetarklassen.

David Cameron, som kanske ska bli Storbrittaniens nästa statsminister ikväll, gick på Eton. Han hävdar att The Eton Rifles är en sina favoritlåter. Jag kan acceptera att han är den bästa kandidaten och att hans politik skulle gynna Storbritannien. Däremot kan jag inte acceptera att han gör anspråk på låten. DC och hans skolvänner har redan makt och pengar - de bör inte försöka stjäla arbetarklassens kultur.

Jag hoppas att DC har en nice day idag men det betyder inte att jag tycker om vad hans personliga framgång skulle representera - privilegium och ett ojämnt samhälle.

Passproblem

Jag har just upptäckt att det inte längre är möjligt att ansöka om ett pass vid den Brittiska ambassaden in Stockholm. Nuförtiden måste vi skicka ansökan till Düsseldorf och vänta minst tio dagar.



Jag förstår att nedskärningar måste göras på grund av lågkonjunkturen. Däremot är passtjänsten förmodligen den enda konsulära tjänsten de flesta av oss britter har nytta av. Jag kan inte tro att det inte finns ett mindre smärtsamt sätt att göra nedskärningar.

Kejsarens nya kvalifikationer

Idag släpptes resultaten av de nationella proven som togs av elever i England under sina sista skolår. Förutsägbart nog har antalet elever som fick de högsta betygen stigit till en rekordnivå. Politikerna skryter över att utbildningsstandarden har förbättrats, eleverna firar och föräldrarna gratulerar sig själva till att ha uppfostrat fram en härskarras.

Jag skulle vilja vara med i firandet men detta är omöjligt - jag kan inte låtsas att kejsaren bär fina kläder om han faktist är naken. Istället för att ha stigit under det senaste decenniet har standarden faktist sänkts. Det finns många bevis på detta påstående trots att regeringen blundar för dem.

Ett av årets historiaprov är ett bra exempel av detta. Tentan innehöll frågan “How far do you agree that Hitler’s role 1933-45 was one of despotic tyranny?”. Tyvärr kunde många studenter inte ens förstå frågan. De klagade över att orden despot och tyranny var för svåra !! Ung. 1000 studenter till och med deltog i en facebookkampanj för att protestera emot den "orättvisa" frågan och krävde att den inte tas med i betygsättningen.

Jag vet inte om jag bör skratta eller gråta. Utbildningssystemet i England måste reformeras...

BBC-journalister

För några dagar sedan var jag lite uttråkad och googlade efter en BBC-journalist (Matt Frei) som jag hörde på radion. Jag upptäckte att han hade gått i en privat skola. Detta gjorde mig lite nyfiken angående utbildningen av andra BBC-journalister.

Därför gjorde jag några helt slumpmässiga googlesökningar efter välkända namn inom BBC. Jag valde Mark Mardell (Europakorrespondent), Justin Webb (USA), John Simpson (utrikes), Robert Peston (ekonomi), Andrew Marr (politik), David Dimbleby (politik) och Nick Robinson (politik). Var och en av dessa prominenta journalister åtnjöt en privilegierad utbildning.

Jag är ingen klasskämpe och jag accepterar att det finns många olika hypoteser som kan förklara deras framgång. T.ex. det är tänkbart att de var de bästa kandidaterna när de ansökte om sina nuvarande jobb. Däremot kan man också spekulera att BBC faktiskt är en snobbig organisation. Jag vet inte och jag vill inte spekulera för mycket. Enligt min åsikt är situationen dock oroande oavsett hur man tolkar den.

Wallander vs Woollander

Varje månad spelar in min mor några engelska TV-program och skickar dem till Sverige. Igår fick vi ett mycket konstigt BBC-program - en Wallanderhistoria på engelska. 

Det hade ju varit billigare att översätta en av de befintliga episoderna med Krister Henriksson eller Rolf Lassgård. Vi engelsmän tycker dock inte om textning  och tror att hela världen måste tala engelska (även poliserna i Skåne). Därför porträtteras Wallander av engelsmannen Keneth Branagh som uttalar namnet "Woollander".  

Jag hade hört talas om den nya versionen för att par veckor sedan och mina förväntningar var inte höga. Programmet är ju löjligt ibland, isynnerhet när man tittar på en grupp engelsmän i svenska polisuniformer och bilar men i stort sett är det faktist jättebra och mycket bättre än de svenska versionerna.

Den engelska versionens högre kvalitet är kanske ingen överraskning - varje episod kostade ung. 20M SEK. Programmets framgång kan dock inte helt tillskrivas en stor budget. Branaghs Wallander är "mörkare" och mer övertygande än antingen Lassgårds eller Henrikssons. 

Ok, jag bör sluta skriva nu.. Jag har förmodligen begått någon slags hädelse mot Sverige genom att skriva detta inlägg.... 

Barndomsminnen

Trots att jag saknar en Volvo och inte kan uttala orden ajajaj och usch lever jag ett nästan fullständigt medelsvenssonsliv nuförtiden.

Det fanns dock en tid när jag inte hade hört talas om Mikael Persbrandt eller trygghetsnarkomani och ibland är det roligt att tänka på hur jag betraktade Sverige under min barndom. Nedanför är en kort lista av mina barndomsminnen av svenskar och Sverige-relaterade händelser.

1970-talet:
(1) Abba - isynnerhet Björns stjärngitarr.

(2) Geografilektioner i skolan - läraren berättade för oss att Sverige är ett kallt land med få invånare.
(3) Björn Borg (eng. Beejawn Bawg) - jag kom ihåg att McEnroe besegrade honom men min mor tyckte BB var snyggare.

1980-talet
(1) Olof Palme - vi kunde inte förstå varför en statsminister tilläts att gå genom staden utan en livvakt.
(2) De sovjetiska ubåtskränkningarna - ingen i England kunde förstå varför dåtidens Sverige var så chockade över detta. Dessutom kan jag inte förstå varför SVT  fortfarande är besatt av att avslöja "sanningen" bakom incidenterna.  

Tony Benn och Enoch Powell

För två dagar sedan träffade jag en bloggkompis, Shane (Let Me Tell You About Sweden), för att dricka (för mycket) vodka och snacka om livet o.s.v.

Ett ämne vi diskuterade var politiker och hur de har förändrats under de senaste femio åren. Både av oss saknar de "gamla" politikerna som inte var rädda att uttrycka sig själva även om sina synpunkter var kontroversiella. Några exempel på denna typ av politiker i den brittiska politiska världen inkluderar Tony Benn och Enoch Powell som var ministrar i regeringen. Bägge män blev ökända under 60 och 70-talen på grund av sina övertygelser.



Tony Benn betraktades som en del av Arbetarpartiets vänsterflygel och (i folkmun) fick namnet "Loony Benn" på grund av sina kontroversiella åsikter. Paradoxalt nog var denna son till en adelsman en anhängare av en extrem variant av socialism. Britterna tyckte om honom men inte hans politik. Enligt min mening var han en typisk rik man med ett dåligt samvete som trodde på myten att arbetarklassen måste organiseras och styras. Jag håller inte med honom men jag har stor respekt för honom i alla fall för att han sa vad han trodde även om det var opopulärt.



Enoch Powell var Benns raka motsats i många avseenden. Han var en konservativ politiker med en syn på Storbritannien som en stor makt. Dessutom var han en väldig intelligent man, t.ex. han kunde tala tolv språk inklusiv två indiska språk - han var faktiskt en stor beundrare av Indien. Det är dock inte hans språkkunskap som man tänker på om namnet Enoch Powell dyker upp utan ett tal som han höll år 1968 som nuförtiden kallas rivers of blood -talet i folkmun. I talet förutsåg han att massinvandring från den indiska halvön skulle leda till katastrof (rivers of blood) för det brittiska samhället. Naturligtvis orsakade detta tal en mediastorm och följaktligen blev Powell tvungen att avgå från sin tjänst i det konservativa partiet. Jag håller inte med Powell - samhället har gynnats av invandring, t.ex. curry har blivit vår inoficiell nationalrätt :). Jag beundrar dock honom (liksom Tony Benn) för att har var villig att begå karriärsjälvmord på grund av hans övertygelser.

I jämförelse med Benn och Powell är dagens politiker (för) försiktiga. Trots att bägge Powell och Benn hade fel enligt min mening stimulerade de debatter i samhället. Nuförtiden klagar politiker i England över att få unga personer går med i deras partier. Politikerna skulle adressera detta problem genom att visa sina övertygelser.

God Jul

Gud Jul till alla mina (femton) läsare...

Har inte skrivit så mycket nyligen för att jag tar lite bloggrast för att återfå min skrivlust och hitta på några intressanta ämnen.

I alla fall är det roligare att lyssna på bra musik än att läsa mina ord. Därför har jag valt ut (nedanför) ett par klassiska brittiska jullåtar.

British National Party

Varje demokrati har sådan ett parti - ett parti som består av rasister som tror att sitt land skulle förbättras genom att kasta ut utlänningar (isynnerhet icke-vita utlänningar). I Storbritannien är detta parti British National Party (BNP). Typiskt får de ett par procent av rösterna i val och de flesta betraktar partiet som ett (farligt) skoj.

Det är dock oklart hur man bör hantera deras hot. Det finns ju en rad möjligheter. T.ex. man kan ignorera dem eller försöka debattera med dem. En åtgärd som jag tror vi måste undvika är att emulera deras egna taktikter och viktimisera dem. Ett land vars invånare kan straffas för att de uttrycker en åsikt (oavsett vad den handlar om) är ingen demokrati. Dessvärre finns det många i England som inte respekterar denna enkla sanning.

Nyligen har en lista av BNPs medlemmar läckts ut på internet. Någon har till och med skrivit en websida på vilken man kan slå in sin postkod för att få namnen och adresserna av närliggande BNP-medlemmar. Websidan till och med ger vägbeskrivningar (via google maps) till medlemmarnas hus!

Det är ironiskt att de som vill viktimisera BNP på detta sätt tror att de försvarar demokrati. Det är tvärtom - de förstår ingenting om demokrati. Att försöka använda fördom och diskriminering för att kämpa mot fördom och diskriminering är dum och motverkande...

Snobbar

Det är välkänt att England är ett land av snobbar. Att vara snobbig är dock inte något som särskilt intresserar mig. Jag talar engelska (och svenska) med geordie brytning och jag är faktiskt stolt över min arbetarklass-bakgrund.

Därför är det är lite underhållande för mig att träffa snobbar. Jag träffade en sådan person på flyget tillbaka från England i tisdag. Hon följde varje regel i den officiella snobb-handboken (en succébok i England). Nedanför kan du läsa en kort sammanfattning av reglerna.

(1) Tala långsamt och på ett väldigt nedlåtande sätt som om du talar med någon som är efterbliven.
(2) Bär ett påklistrat leende.
(3) Oavsett din bakgrund bör din engelska accent likna Drottning Elisabeths.
(4) Ställ många frågor men lyssna aldrig på svaren.
(5) Med tanke på punkt (4), använd dina frågor som tillfälle att nämna din familj (vanligtvis dina barn) och deras framgång. Det är viktigt att ditt offer får veta att han inte är lika rik/duktig/osv som dina barn.

Ok, jag bör inte klaga - hon distraherade mig åtminstone från min flygrädsla...

Cambridge

Jag vaknade kl 04:00 imorse med ont i halsen och en stark impuls att springa till den närmaste flygplatsen. Usch....så är mitt liv nuförtiden. Det var ett klokt beslut att stanna hemma idag och försöka återhämta mig från infektionen. Dessutom ger det mig tillfället att tillbringa en tyst halvtimme med att skriva något om Cambridge.

Det är välkänt att Cambridge är en gammal och vacker stad. Jag såg dock inte så mycket av staden. Istället satt jag i ett kontor och diskuterade olika sätt att observera supersymmetri.

Vistelsens höjdpunkt var middag på en av Cambridges äldsta colleges. Eftersom jag var en "hedrad gäst" satt jag vid the high table med de akademiska höjdarna.

Naturligtvis gick vi i procession (förbi studenterna som naturligtvis stod upp) till bordet. Tyvärr fick gäster inte bära talar - istället var jag tvungen att bära ett påklistrat jag-är-intelligent-och-viktig-ansiktsuttryck för att försöka imponera studenterna. Eftersom jag nyligen gjorde något liknande i Bergen har jag nu blivit en akademisk-procession-expert.

Om du aldrig har deltagit i en college-middag i Cambridge och du vill få en mental bild av den bör du föreställa dig middag på Harry Potters skola, Hogwarts (nedanför).



Jag skojar lite bara. Det var en kul kväll med bra mat och intressanta samtal. Tack Are för inbjudan!

Manuel och BBC

Just nu är Englands massmedier besatt av en historia som involverar sex, pengar och tre kändisar: Jonathon Ross, Russell Brand and Andrew Sachs (Manuel från Fawlty Towers/Pang i bygget).

Under en radioshow ringde Jonathon Ross och Russell Brand hem till Manuel - förlåt, för mig är han inte Andrew Sachs utan stackars Manuel vars begränsade ordförråd bestod av que, que och si si Mr Fawlty- och lämnade ett meddelande som avslöjade att Brand hade legat med Manuels barnbarn.

What say you on granddaughter ?

For Englands tidningnar var denna miniskandal en bra ursäkt att bli upprörda över beteendet av välbetalda kändisar. T.ex. Ross får ungefär 100 miljoner kronor per år från allmänheten - de som betalar TV-avgiften - för att presentera ett par skita (enligt min mening) program.

Mediestormen ledde till att BBC fick närmare trettiotusen klagomål. Följaktligen avgick Brand och Ross har avstängts från sin tjänst.

Jag kan inte förstå varför Ross och Brand bestämde att förnedra en gamling (Manuel är 78 år gammal). Jag älskar vulgär humor - mitt favoritprogram är South Park - men deras telefonmeddelande var inte roligt utan sårande.

BBC bör sparka Ross och använda de besparade pengarna till att stödja nyhetsavdelningen som undergår starka nedskärningar just nu. Många personer över hela världen drar nytta av BBC-nyhetsprogram - BBC bör tänka om sina prioriteringar.

England

Since I'm in my homeland I'm allowing myself a post in English. 

Returning to the UK is always a strange experience. I look forward to it for some time before getting here and then it usually takes me about a day to miss Sweden. This trip is proving to be no exception to this rule.

The initial pleasure of buying Viz and Private Eye and then reading them on the train is already starting to wear off. The sight of several enormously obese people sprawled over a couple of seats smoking and eating themselves to death reminded me of the benefits of living in a country with healthy people. 

The rail company, however, is excelling itself with no delays and free internet (though this also means work e-mails). Right now I'm winding my way in the darkness up the east coast of England.  Soon we'll hit York and Durham and then the Toon.

As I mentioned in my last post, a family member is ill. I should probably write "friend of the family" to be strictly accurate but since he's my mother's partner and I've known him most of my life its pretty much the same thing.  

I've been "meaning" to go home for some time to see how things are but never quite got round to it. Now I'm getting round to it...

England

Imorgon åker jag till England - en familjemedlem är sjuk och jag vill visa lite stöd för honom.  

Jag har inte varit i Newcastle sedan jul och jag ser fram emot att höra "riktig" engelska (geordie) accenter och att uppleva engelskt dagligt liv (ohälsosam mat och Viz).

Jag ser dock inte fram emot morgondagens resa. Ryanair och Network Rail (Englands SJ) tar hand om mig som innebär en dag av förseningar och obehag....

 

Jag ska fortsätta att blogga från England.

Ekonomiexperter

Sexton ledande ekonomer har skrivit till The Daily Telegraph för att protestera mot den brittiska regeringens åtgärder med avseende på den ekonomiska krisen. Min första tanke är det vore mer förnuftigt om de skrev direkt till regeringen - jag tvivlar på att Gordon Brown läser The Telegraph.

Min andra tanke är att om jag vore en ekonom skulle jag gömma mig bort från världen istället för att skriva ett brev till en tidning. Dagens problem har sina ursprung i ekonomers och bankirers dåliga förståelse av marknader och nationella ekonomier. De sexton ekonomerna förutsåg inte dagens kris - de skrev inget brev till The Telegraph för ett år sedan för att varna oss om lågkonjunkturen och Islands banker - så jag kan inte förstå varför de tror att vi bör lyssna på dem nu.

En ledande ekonom.

Ekonomi är ingen verklig vetenskap. En vetenskaplig teori bör kunna förutsäga en händelse. Om händelsen inte äger rum falsifieras teorin och den blir bortglömd. Fysiker försöker lyda denna regel men ekonomer ignorerar (eller försöker forklara bort) händelser som inte passar i sina modeller. Dessutom har de en olycklig tendens att förväxla sina åsikter med fakta.

Jag tycker dock faktiskt lite synd om ekonomer - den globala ekonomiska situationen är ju för invecklad för att göra pålitliga förutsägelser om framtiden. Detta betyder dock att ibland bör ekonomer säga "jag vet inte" - en fras som ekonomer inte är särskilt förtjust i.

Därför hoppas jag att de sexton ledande ekonomerna inte blir besvikna över att jag inte välkomnar deras ingrepp med öppna armar.

England

Jag sitter i Hotel Etap i Genève - mitt rum är trevligt och bekvämt men huvudsaken är att jag kan titta på BBC Prime. Kanalen sänder antalet brittiska program, t.ex. drama och komedi, och detta påminner mig om livet i England.

Jag har inte besökt England sen januari och jag saknar mitt hemland - jag drömmer om att läsa Viz och Private Eye, att handla mat i Tescos och att besöka några Newcastle pubar. Jag bör boka en resa till England men jag jag är lite upptagen just nu och jag vill undvika ytterligare flygresor - jag är trött på flygplatser.

Dessbättre klagar min mor inte så mycket om min permanenta frånvaro från Newcastle men jag känner mig skyldig i alla fall. En resa till England skulle stilla min hemlängtan och mitt dåligt samvete.

Liverpool

Vad kännetecknar England av idag ? De vackra byarna i "Mord i Midsomer" eller drottning Elizabeth och hennes debila barn ?

För mig präglas England av platserna som vanligtvis göms från turisterna. Ett exempel av detta är statsdelarna i Liverpool.

Som jag skrev i ett tidigare inlägg är Liverpool ju välkänt som The Beatles födelseplats. Engelsmän associerar dock främst Liverpool med brottslighet och fattigdom. Nedanför kan du se en kort film som visar områdena i Liverpool som de engelska turistorganisationerna helst inte vill att du känner till.

Men det är inte rättvist att jag ger en enbart negativ bild av Liverpool - faktum är att stan är fascinerande och komplicerad.

För att uppskatta det moderna Liverpool måste man förstå stadens historia. Under 1800 och 1900-talet var Liverpool en av Englands rikaste stader. Staden var ett handelscentrum mellan Europa och Amerika. Även idag kan man se en mångfald av imponerande byggnader som är hyllningar till Liverpools förflutna. Det moderna Liverpool är en murken - men spännande - version av det gamla Liverpool.

Liverpools invånare, som kallas för scousers , är berömda för sin vänlighet, humor och tendens att sno saker. Förlåt, jag vill inte vara oartig mot scousers men det är sant att de inte betraktas som Englands redbaraste personer.

Boris Johnson, en engelsk politiker, förolämpade nyligen staden och dess invånare i en tidningsartikel. Partiledaren David Cameron tvingade honom att åka till Liverpool för att be om ursäkt (de är känsliga brottslingar). Under sin vistelse föreslog Liverpool kommun att Boris skulle skriva i en minnesbok för en mördad gisslan i Irak. Men han kunde inte göra detta då någon upptäckte att boken hade stulits!

Om du är nyfiken på England rekommenderar jag att du besöker Liverpool. Detta skulle ger dig en mer äkta bild av landet än att titta på en episod av "Mord i Midsomer".

The Beatles

Eftersom denna blogg handlar om "den första tanken i mitt huvud" ska jag skriva om The Beatles - just nu lyssnar jag på "Hello Goodbye" som är en av mina favoritlåtar.

Jag vill inte bidra till de otaliga artiklarna som har beskrivit The Beatles karriär. Alla vet redan att de var världens största pop/rockgrupp**. Istället ska jag beskriva The Beatles icke obetydelsefulla roll i mitt liv.

För tjugo år sedan stod jag inför behovet att välja ett universitet. Det var svårt att skilja mellan de olika instituten men jag valde Liverpool på grund av ett antal skäl, inte minst The Beatles. Efter min grundutbildning blev jag doktorand i partikelfysik vid Liverpool University och för att göra min partikelfysikforskning behövde jag flytta till Hamburg -en annan viktig stad i historien av the Beatles- där jag träffade en svensk kvinna.... Och nu bor jag i Sverige.

Därför har John Lennon och hans kompisar gjort en skillnad i mitt liv genom fjärilseffekten...

** Det är en överdrift att påstå att alla känner till The Beatles status. Under 1970-talet bestämde Liverpool kommun att riva ner The Cavern Club (där The Beatles påbörjade sin karriär) och vägrade dessutom att resa en Beatles-staty då man ansåg att The Beatles var en oinstressant del av historien. Ironiskt nog anordnar Liverpool kommun numera en årlig Beatles-fest och alla nuvarande turistbrochyrer nämner The Beatles.

Mitt favoritområde i England

Usch - just nu förbereder jag ett viktigt föredrag och jag känner mig lite stressad. Därför ska jag skriva om någonting lugnande - mitt favoritort i England.

Norr om Newcastle ligger en liten stad som heter Bamburgh. Du har förmodligen inte hört talas om Bamburgh - få känner till Bamburgh och detta bidrar till stans charm. Stan är inte packad med turister utan "riktiga" personer som har turen att bo i en av Englands vackraste och historiskt sett rikaste områden.

Bamburgh slott

Bamburgh slott ligger vid kusten och byggdes för ett tusen år sedan. Det har använts för att försvara Northumberland från skottarna och vikingarna. Även idag är slottet en imponerande byggnad och jag älskar att besöka det och andas in nordöstra Englands historia.

Man kan också ta en båttur till Farne Isles som är öar som ligger utanför kusten. På båten kan man hälsa på sälar som simma nära öarna. Den helige Cuthbert, en viktig figur i engelsk historia, levde som eremit här år 676. Nuförtiden är det bara arga fåglar som bebor platsen och de tycker om att anfalla mänskliga inkräktare!

En av områdets gulligaste invånare

Ok, jag känner mig lite mer lugn nu och jag måste fortsätta med mitt föredrag....

Jag hoppas att detta inlägg är andvändbart för någon som tänker på nästa års semester.