Lars Ohly

Valet närmar sig och det är svårt att undvika Sverigedemokraterna i media. Detta välkomnar jag - alla bör veta att Sverigedemokraterna vill driva en farlig politik som inte har någon plats i ett jämlikt samhälle. Däremot kan jag inte förstå varför media är så tysta om ett annat farligt parti : Vänsterpartiet.

Partiets ledare Lars Ohly kan knappast beskrivas som en demokrat. Han grät när Berlinmuren föll och han försvarar diktaturer (om de är kommunistiska, t.ex. Kuba). Dessutom vill han mörklägga historien om de så kallade Kirunasvenskarna som dödades av Stalin. Här är ett par relevanta citat från Ohly:

Marxism-leninismen är ett bra, riktigt och viktigt begrepp.

Vi får aldrig acceptera ett demokratibegrepp som står höjt över klasskampen.

Det kan vara så att inskränkningar av de demokratiska fri- och rättigheterna är den enda möjligheten för arbetarklassen att slå vakt om den största demokratiska reformen vi känner till - avskaffandet av utsugningen och kapitalismen.

Kuba är ett fantastiskt exempel på hur man under mycket fattiga förhållanden kan uppnå folkligt deltagande och ekonomisk rättvisa.

Till skillnad från Sverigedemokraterna är Vänsterpartiet nästan ett regeringsparti trots att Lars Ohly vore en helt olämplig minister. Han förespråkar en ideologi som har lett till lidande och död. Medierna har ett ansvar att avslöja alla extremister (vänster och höger). Jag kan inte förstå varför de endast fokuserar på ett av dessa hot.

Vi lär oss aldrig

Jag tillbringade helgen i CERN och behövde någonting att titta eller lyssna på för att slå ijhäl tiden. Äntligen upptäckte jag P3 Dokumentär i Sveriges Radio. Nutidens historia fascinerar mig och jag blev snart uppslukad av ett reportage om en smuggelskandal på Nordkoreas ambassad i Stockholm. Ambassadens tjänstemän använde diplomatiska privilegier för att smuggla sprit och cigaretter som de sålde vidare till svenska hälare. Dessutom fokuserade programmet på relationen mellan Sverige och Nordkorea. Nordkorea tyckte om Sverige och ett svenskt filmbolag blev en av de få som tillåts att göra ett reportage om Nordkorea som hittills hade betraktats i Sverige som "ett hermetiskt slutet land".

De skapade ett ekonomiskt under. Lil' Kims frisör skapade ett komiskt underverk.

Journalisterna älskade Nordkorea. De beskrev landet som ett "ekonomiskt under" och arbetarnas paradis. Naturligtvis fick de inte tillstånd att besöka var som helst. Det var regeringen som bestämde vilka personer de skulle intervjua och vårt de skulle åka. I radioprogrammet försökte en av journalisterna att försvara reportaget (och sig själv). Hon sa att de inte kunde beskriva vad de inte såg men detta argument kan jag inte köpa. Även under 70-talet fanns det mänskliga rättighetsorganisationer som hade skrivit rapporter om Nordkorea. Dessutom kunde journalisterna ha sökt upp Nordkoreanska flyktingar för att få ögonvittnesskildringar om livet i landet.

Ett föredöme för andra länder

Visst var journalisterna slarviga men detta är inte hela historien. Enligt min åsikt illustrerade reportaget hur många "intellektuella" svenskar betraktade kommunism. De ville tro att auktoritär kommunism skulle fungera i fattiga länder (men inte i Sverige naturligtvis). Samma sak hände när en svensk delegation besökte Pol Pots Kambodja/Kampuchea. Vid hemkomsten beskrev de Kambodja som ett föredöme för andra länder.

Denna tendens att betrakta kommunism som "bra för dem men inte för oss" händer fortfarande idag. Jag kan komma ihåg när SVT sände en rad program för att fira att Fidel Castro hade suttit vid makten i 50 år. Errrmmm visste ingen på SVT att Fidel Castro var en diktatur? Eftersom han satt vid makten satt andra i fängelse. Det spelar ingen roll att han är Amerikas fiende - en diktatur är en diktatur.

Det verkar som om vi vägrar att erkänna sanningen om den inte stämmer med våra naiva världsbilder.

South Park

Som ni vet är South Park mitt favoritprogram på TV. Jag kan aldrig förstå varför det beskrivs som dumt och vulgärt. Visst är det vulgärt men programmets skapare (Matt Stone och Trey Parker) faktiskt är väldigt intelligenta.

De är också modiga. SP har nyligen väckt mycket uppmärksamhet på grund av två episoder som innehöll en karikatyr av grundaren av religionen islam. Matt och Trey visste att dessa episoder kunde leda till dodshot men episoderna sänds i USA ändå. Vi alla bör vara tacksamma för att de stod upp för yttrandefriheten.

Tyvärr har Comedy Central, som sänder serien i det svenska kabelnätet, inte Matt och Treys höga principer. TV-bolaget vägrar att sända de kontroversiella episoderna.

Kan vi i själva verket påstå att det råder yttrandefrihet i det här landet om vi är rädda för att utnyttja denna rättighet ?

Var är affärerna ?

Det påstås ofta att Sverige är ett bra exempel på en välfungerande demokrati. Överhuvudtaget instämmer jag med detta men det slog mig nyligen att Sveriges media inte utför de uppgifter som krävs i ett öppet samhälle.

Förutom ett par historier om några nya och naiva medlemmar i regeringen har jag inte bevittnat en enda riktig svensk skandal som kunde skaka regeringen. Är det så att det inte finns några Lennart Geijer-, och Ebbe Carlsson-figurer nuförtiden ? Detta är svårt att tro - det är mycket mer sannolikt att de inte ännu har avslöjats.

Jag hoppas att en stor "affär" äger rum snart - det hjälper demokrati och är väldigt underhållande för alla förutom makthavarna :).

Det nya tuffa Sverige

Igår tittade jag på en väldigt intressant episod av Uppdrag Granskning som handlade om förtidspensionering och försäkringspengar. UG beskrev ett tragiskt fall där en kvinna begick självmord efter att Försäkringskassan meddelade henne att hon inte skulle bli förtidspensionerad.

Förutsägbart nog har detta lett till ett antal blogginlägg och artiklar i tidningar som klagar om det nya tuffa Sverige. Enligt min åsikt räcker det inte att bara klaga - man måste diskutera det underliggande problemet som har gett upphov till den nya politiken. Faktum är att Sverige har ung. 100 000 sjukskrivna och, med tanke på den åldrande befolkningen och de stigande sociala kostnaderna i framtiden, är denna situation helt ohållbar.

Den förra regeringen använde förtidspensionering och sjukskrivning som ett gömställe för de arbetslösa. Åtminstone har den nuvarande regeringen börjat tackla problemet även om politiken ibland är orättvis. Dessutom vet jag inte (och inte UG heller) om det faktiskt var Försäkringskassans som bär ansvar för det tragiska självmordet.

Detta ämne handlar om säväl enskilda individers liv som en potentiell ekonomisk katastrof. Det är viktigt att debatten fokuserar på både aspekter - en ensidig debatt gynnar ingen.

Solen

Jag kan inte förstå varför Stockholm alltid vinner världens-bästa-stad-att-bo-i-tävlingar. Det är klart att domarna aldrig har besökt Sverige under vintern.

Varje år känner jag mig lite deppig när solen försvinner. Dock är det inte så dåligt. Åtminstone kan man se fram emot våren. I England har man inte olika årstider utan konstant grått väder.

Ouch....

Herre Gud... Gårdagen var en smärtsam och pinsam dag för Eskilstoona. Det började med en kort promenad till toaletten kl 05:00 under vilken jag trampade på en glasbit (en liten bit av en glödlampa). Glasbiten gick upp i tån - ouch....

Utan framgång försökte jag stoppa blodningnen med ett par handdukar. Till slut åkte jag till Liljeholmen för att köpa förband. Under resan behövde jag stanna ett par gånger för att tömma skon som hade blivit uppfylld med blod. Äntligen köpte jag förband och jag satt på en bänk i centrum och tejpade upp foten. Men blodningen fortsatte fortfarande !

Lyckligtvis (???) hade jag lämnat ett blodspår runt centrum som attraherade några nyfikna svenskar. En av dem sa att hela scenen påminde honom om TV-programmet CSI-Miami. De andra hjälpte mig att gå till vårdcentralen där jag fick stygn - ouch....

Nu haltar jag runt lägenheten och tycker synd om mig själv....

Fredagen den 13:e var inte en bra dag för mig..

Svenska bilister

Jag tycker att en invandrare inte bör klaga över sitt värdland. Trots att det finns en massa saker som irriterar mig här kan jag inte påstå att Sverige/svenskarna gör någonting fel. Det är faktistk tvärtom - det är jag som kommer från en annan kultur som varken kan förstå eller uppskatta Sveriges traditioner.

Jag vägrar dock hålla tyst när det gäller svenska bilister. Jag har kört bilar i en rad olika länder och enligt min åsikt har Sverige de osäkraste bilförarna. För många av dem är själviska, aggressiva och farliga. Dessutom kan jag inte förstå varför Sverige fortfarande tillåter bilister att använda mobiltelefoner. Forskare har bevisat att detta är lika farligt som rattfylleri men eftersom det inte är olagligt tycker många bilister att det är helt acceptabelt. Nyligen läste jag en nyhetsartikel som påstod att var fjärde småbarnsförälder sms:ar medan de kör !



Detta ger upphov till en riktig dikotomi - Sverige samtidigt är ett land av trygghetsnarkomaner som kör som om de är Mad Max.

Ok - jag kanske överdriver lite grann, men inte så mycket...

The E20 blues

Nyligen har det blivit ännu mer eländigt att pendla mellan Etuna och Sholm . SJ lägger nya spår mellan Södertälje och Läggesta och spårarbetet kommer att vara i minst tre månader....

Eftersom jag inte vill ta en långsam ersättningsbuss kör jag min bil till Stockholm nuförtiden. Detta är dock inte så mycket bättre. Kort sagt är min resa till Stockholm en ren mardröm. De* sa att avsikten med trängselskatten var att tackla bilköer. Detta har dock inte hänt. Den enda skillnaden jag har märkt är att nu måste jag betala för att sitta i en bilkö.



Jag bör inte klaga. Ett uselt transportinfrastruktur påminner mig om mitt älskade hemland.....


* De = politiker

Its "utvandrana" not "the emigrants"

Jag har haft en tråkig och arbetsfylld dag med många möten.. Jag har absolut ingenting att skriva om förutom en ganska intressant jakt efter en bok....

Under den senaste veckan har jag utan framgång försökt köpa Mobergs utvandrarserie. Jag läste böckerna för några år sedan men tappade dem och försökte köpa dem igen. Men här uppstod ett problem - de finns inte att köpa varken i Akademibokhandeln eller de andra bokhandlerna i Eskilstuna. Dessutom är det helt omöjligt att beställa dem via internetbokhandlare som Bokus.se. Paradoxalt nog kan man lätt köpa dem på engelska men inte på svenska!


Enligt min mening är detta en kulturskandal - både bokhandlare och bokutgivare har ett ansvar att inte bara göra en vinst utan även bevara landets kultur.....

Jag kan knappast tro att det är så svårt att köpa svenska klassiker på svenska...

Lasermannen

Igår köpte jag en bok på Arlanda för att slå ihjäl tiden under skräckresan till Geneve. Boken handlar om den så kallade "Lasermannen" som under en sjumånadsperiod på 90-talet sköt elva personer i Stockholm med ett antal vapen inklusiv ett lasergevär. Ett av offren dödades och de övriga fick mer eller mindre men för livet. Alla var av utländskt ursprung.

Medierna irriterar mig genom att beteckna brottslingar med löjliga namn. Jack Uppskäraren, Hagamannen, Lasermannen o.s.v. låter som figurer i en tecknad serie trots att de i själva verket var brutala individer som förstörde många liv. Dock är avsikten med detta inlägg inte att klaga över den tredje statsmakten utan att skriva om Lasermannen (även känd som John Ausonius) och dåtidens Sverige .

För trots att affären handlar först och främst om en galnings dåd uppdagade historien några obkeväma aspekter av det svenska samhället och dess inställning mot invandrare. T.ex. jag blev chockerad när jag läste om Ausonius första attentat mot en ung man från Eritrea. Mannen började att blöda och hans vänner stoppade en förbipasserande bil för att få hjälp. Dock ville ingen hjälpa. En bilist sa till och med att han inte kunde hjälpa för att han inte hade en filt att täcka sätet med !! Herre Gud...

Naturligtvis försämrades relationen mellan "svenskarna" och invandarana under de följande månaderna tills Ausonius åkte dit.

Det är intressant att notera att detta drama utspelades under en tid när Socialdemokraterna nyligen hade förlorat makten, ett nytt invandrarfienligt parti - Ny demokrati - hade börjat att göra framsteg och ekonomin hade kraschat.... Är det en haltande jämförelse att påstå att detta påminner om dagens situation ? Jag hoppas att vi inte får se en "ny" Laserman.

Igår kväll

Igår kväll träffade jag Shane (Let me tell you about Sweden) för att snacka om världen, Sverige, arbetsrätten o.s.v. Shane är hängiven Folkpartist som nyligen skrev an artikel i Folkpartiets egen tidning om tillfälliga jobb ur ett näringlivsperspektiv. Jag instämmer inte med hans förslag men jag är djupt imponerad över att han har engagerat sig så mycket i politiska frågor i Sverige. Mitt eget bidrag till politsk debatt är att bli arg och skrika på TV-skärmen när jag tittar på Uppdrag granskning.

Engelsmän i Sverige

Shane (Let me tell you about Sweden) skrev ett intressant inlägg som delvis handlade om integrationen av engelsmän i det svenska samhället.

Den stereoptypiska bilden av en engelsman i Sverige är någon som inte vill lära sig språket och som bara umgås med andra engelsmän i ett fruktlöst försök att återskapa sitt "engelskt liv". Jag känner några engelsmän som passar in i denna beskrivning och, trots att många ogillar deras beteende, tycker jag att det är helt ok.

Enligt min mening bör alla invandrare lyda vissa regler: betala skatt, bryt inte mot lagen, visa respekt och tolerans mot andra och var inte en belastning för samhället. Om några av dem vill dansa runt en majstång är det kul men det är lika kul om de vill stanna hem och titta på BBC1 på kabeltv:n. För mig är midsommarafton en av årets höjdpunkter men jag accepterar att man kan bli en god och nyttig människa utan att huka ner och låtsas att vara en groda.

Är det ett problem att engelmän som är likgiltiga för Sveriges traditioner bor i ert vackert land ? Nej, tycker jag. En typisk engelsk "expat" har en svensk fru/sambo och ett par barn. Oavsett sin språkkunskap o.s.v. följer han reglerna ovan. Dessutom uppfostrar han svenska barn som ska behövas för att tackla Sveriges demografiska problem och betala för t.ex. sjukvård i framtiden.

Kort sagt är mitt argument att Sverige kommer att gynnas av invandrare så länge som de följer vissa enkla regler. Jag har inga problem med engelsmän som inte väljer att bli särskilt delaktiga i det svenska samhället för att de ändå bidrar till landet.

Jag skrev bara om engelsmän för att motiveringen var att besvara Shanes inlägg. Visst är immigration ett väldigt komplicerat ämne och det är svårt att komma underfund med de bästa metoderna att tackla de sociala problemen som har uppstått i vissa områden under de senaste åren. Däremot för att hitta en bra lösning är det klokt att vi inser att immigration år någonting som Sverige behöver.

Är Sverge neutralt ?

Jag är lite förvirrad över Sveriges status som ett "neutralt" land.

Det finns nästan inga tänkbara omständigheter när NATO inte skulle ingripa för att försvara Sverige i den händelse att, t.ex., Ryssland skulle anfalla landet. Dessutom har den svenska militären ett väldigt nära samarbete med NATO och militärens utrustning och metoder är kompatibela med de som används av NATO. För övrigt är Sverige ett EU-land och EU blir småningom en "riktig" stat - hjulet är i rullning! Åter är det nästan otänkbart att en EU-medlem skulle bli attackerad utan att alla andra medlemmar inklusiv Sverige hjälper till med miltärt stöd.

Om man köper hypotesen att Sverige är "de jure" neutralt men "de facto" ickealliansfritt dyker upp en intressant frågan - varför har successiva svenska regeringar hävdat att landet är och kommer att förbli neutralt ? Visst finns det många möjlikga skäl. En förklaring är att Sverige har haft pragmatiska politiker. T.ex. det är lönsamt för landet att gynnas av NATOs skydd utan att vara en formell medlem - t.ex. Amerika klagar inte om Sverige sänker försvarsbudgeten.

Detta är ett intressant ämne...

Jan Guillou och Leif GW Persson

Det finns många som påstår att ett litet land kännetecknas av att vissa aktörer dyker upp i landets historia i olika sammanhang.

När det gäller Sverige är en sådan aktör Jan Guillou vars bok Ondskan faktirkst var en av de första böckerna på svenska som jag läste. Dessutom var Jan Guillou "hjärnan" bakom Carl Hamilton-historierna. Jag blev dock väldigt förvånad att upptäckta att han också var en av huvudgestalterna i IB-affären. Igår lyssnade jag på ett radioreportage om Geijeraffären och då dök upp Jan Guillous namn igen... På ett liknande sätt har Leif GW Persson varit deltagare i Geijeraffären, professor i kriminologi, författare o.s.v. .

Jag är ingen sociolog och vet inte om Guillou och Persson-gestalter är specifiker till små länder. Dock kan jag inte komma på några jämförbara personer i England som både har spelat "icke obetydelsefulla" roller i landets moderna historia och blivit t.ex. kändisförfattare.

Secret Sweden

En av mina ambitioner är att, i den avlägsna framtiden, skriva en bok om Sverige åt utlänningar. Boken, vars titel inte är satt men "Secret Sweden" låter bra :) , ska avslöja de aspekter av svenskt liv och det svenska samhället som de som betraktar landet som en moralisk stormakt skulle föredra att hålla tyst om. Motivet för boken är den myriad av artiklar av utländska journalister som är måna om att porträttera Sverige som någon sorts socialdemokratisk paradis där ingen begår brott och alla är rika, pigga och glada. I jämförelse är det få journalister som undersöker Sveriges mörka sida. Visst är det sant att Sverige har färre sociala problem än England och att den så kallade konsensuspolitiken som råder här i Sverige har gynnat hela samhället. Däremot är det helt fel att låtsas att allt har varit och är perfekt i Per Albin Hanssons så kallade folkhem.

Trots att jag är en invandrare försöker jag hålla mig å jour med de aktuella frågorna i svensk politik och dessutom har jag en passion för historia, isynnerhet Sveriges moderna historia. Vore jag någon som bodde utomlands och var nyfiken om Sverige skulle jag vilja läsa om t.ex. skandalerna omkring Ebba Karlsson, Lennart Geijer, Jan Guikkou, Bofors o.s.v. Dessutom skulle en utländsk läsare vilja få veta om Rosengårdproblemet och hur Sverige tar hand om integrationen av olika kulturer.

Ok, jag vet att det är osannolikt att jag ska komma att skriva denna bok men jag hoppas att någon nånsin gör den.

Min semester är över.

Som mina (fyra) läsare vet har jag haft en kul semester. Den bestod av pubar, sjöar och böcker.

But all good things come to an end....

F.o.m. imorgon är mitt liv fysik och forskning ....

Hitler

Igår köpte jag en bok om Hitler av Bengt Liljegren på flygplatsen. Det var citaten som stod på bokens omslag som övertygade mig att köpa den - det händer sällan att en biografi får hyllningen: "ett modigt .... projekt". Jag trodde att det inte krävs mod utan hårt arbete för att skriva en biografi men efter att ha läst boken - det var en lång och försenad resa - instämmer jag med citaten.

Författaren som *inte alls* är någon nazist har faktiskt visat kurage genom att bryta samhällets tabu angående Hitler genom att porträttera honom som en man av kött och blod istället för ett omänskligt mytiskt odjur som hör till det förflutna.



Jag kan väl förstå varför vi föredrar vår förenklade bild av Hitler. Varje människa, till och med Hitler, har bra och dåliga sidor och ett bra sätt att förhindra att Hitler får ytterligare beundrare är om vi sätter upp en stor varningsskylt med en ond man med en löjlig mustasch på. Enligt min åsikt är dock denna strategi farlig - för att förstå hans brott och förhindra att de återupprepas krävs det att vi förstår personen.

Visst kändes det ibland obekvämt att läsa om vissa aspekter av Hitlers liv, isynnerhet när beskrivningar ges som uppammar sympati för honom. T.ex. han hade en kall och sträng pappa som agade sina barn. Dessutom finns det många rapporter angående hur han visade tillgivenhet till, t.ex., sekretare och vänner.

Boken ger inte en fullständig bild av Hitler men kommer närmare till detta mål än många andra. Man får detaljerade beskrivningar av Hitlers brott, galenskap, intelligens, drogmissbruk, vänskaper, giftermål o.s.v. Dessutom motbevisade författaren det seglivade ryktet angående Hitlers testiklar - han hade två stycken.

Det är intressant att boken har fått kritik av neonazister (de tycker inte om att läsa om Hitlers "gasproblem" - en övermänsklig person pruttar inte) och i några (men inte alla) tidningsrecensioner. Jag tror att det är till samhällets fromma att boken har blivit utgiven. Ju mer vi lär oss om mannen och hans ondska desto bättre kan vi förhindra en liknande katastrof i Europa i framtiden.

Två böcker

Under de senaste dagarna har jag varit mer eller mindre ensam i min lägenhet - om man uteslutar två krävande katter. För att fylla tiden och bli sysselsatt med någonting blev jag uppslukad av böcker: Nattfåk (av Johan Theorin) och Ensamhetens broar (av Augustin Erba) . Bägge böcker kan jag rekommendera....

Nattfåk är en kriminalroman samt spökhistoria som handlar om en familj som flyttar till en gamla gård i Öland som ligger vid en udde med två stora fyrar. Historien handlar (delvis) om historierna av de som jobbade vid fyrarna och dog på gården i det förflutna. Författaren blandar skickligt legenderna och sägerna från gårdens förflutna med två historier som äger rum i dagens Öland. Som namnet innebär - "fåk" är ett öländkst ord som beskriver en hård vind med kraftigt snödrev - innehåller boken ett antal scener där huttrande människor strider för sina liv i snön som illustrerar hur livet i glesbygden kan vara jävlikt hårt, ensamt och farligt.

Boken var jättebra och underhållande men kanske inte någonting som Ölands turistbyrå ska rekommendera....


Ensamhetens broar är också en roman som handlar om det förflutna fast denna bok fokuserar på det nyligen förflutna. Boken beskriver en ung soldats upplevelser under lumpen och hur han blev tvungen att leva med samvetet att ha bevittnad en olyckshändelse när en civil kvinna dödades och, trots att han visste vem det var som bar ansvaret, höll tyst. Denna tilldragelse samt mobbningen som han bevittade ger upphov till bokens huvudtema av civilkurage.

Det är klart att för många var lumpen inte så rolig. Enligt min åsikt bör någon basera en film på denna bok - Sverige behöver en mer realistisk bild av militärlivet och lumpen än ges i, t.ex., Repmånad.

Att paddla kajak

Min bloggkompis Shane nämnde att han snart ska paddla kajak. Av ren tillfällighet planerade jag att skriva ett inlägg om mina egna kajakupplevelser. Det är inte så att jag är en kajakexpert men jag paddla varje år under min sommarsemester och det är alltid något som jag ser fram emot.

Min fru och jag gjorde det förra veckan i sjöarna nära Åkers styckebruk i Sörmland där vi hyrde två kajaker av kanotkungen. Som vanligt betonade han vikten av att bära flytvästen när han pratade med mig. Dock märkte jag att ingen annan fick säkerhetsföreläsningen - såg jag ut som om någon som skulle drunkna ? Detta hjälpte inte mitt självförtroende som blev ännu sämre när min fru förnedrade mig genom att gå som en raket mot sjöns centrum medan min darrande kajak roterade i en liten cirkel och blev fastnade i grenar och stenar.



Efter ung. tio minuter och fem svördomar kom jag bort från stranden och slutligen kunde jag njuta av dagen. Känslan av frihet och ensamhet (då och då kontrollerade min fru att jag fortfarande var i livet) var fantastisk...

Ok, jag fick ett öväntat bad när jag försökte stiga ur kajaken men det var inte så dåligt - dessutom tyckte åskådarna på stranden att det var ganska underhållande.

Att kajaka är kul.. Shane - jag rekommenderar det.