Wallander vs Woollander

Varje månad spelar in min mor några engelska TV-program och skickar dem till Sverige. Igår fick vi ett mycket konstigt BBC-program - en Wallanderhistoria på engelska. 

Det hade ju varit billigare att översätta en av de befintliga episoderna med Krister Henriksson eller Rolf Lassgård. Vi engelsmän tycker dock inte om textning  och tror att hela världen måste tala engelska (även poliserna i Skåne). Därför porträtteras Wallander av engelsmannen Keneth Branagh som uttalar namnet "Woollander".  

Jag hade hört talas om den nya versionen för att par veckor sedan och mina förväntningar var inte höga. Programmet är ju löjligt ibland, isynnerhet när man tittar på en grupp engelsmän i svenska polisuniformer och bilar men i stort sett är det faktist jättebra och mycket bättre än de svenska versionerna.

Den engelska versionens högre kvalitet är kanske ingen överraskning - varje episod kostade ung. 20M SEK. Programmets framgång kan dock inte helt tillskrivas en stor budget. Branaghs Wallander är "mörkare" och mer övertygande än antingen Lassgårds eller Henrikssons. 

Ok, jag bör sluta skriva nu.. Jag har förmodligen begått någon slags hädelse mot Sverige genom att skriva detta inlägg.... 

Barndomsminnen

Trots att jag saknar en Volvo och inte kan uttala orden ajajaj och usch lever jag ett nästan fullständigt medelsvenssonsliv nuförtiden.

Det fanns dock en tid när jag inte hade hört talas om Mikael Persbrandt eller trygghetsnarkomani och ibland är det roligt att tänka på hur jag betraktade Sverige under min barndom. Nedanför är en kort lista av mina barndomsminnen av svenskar och Sverige-relaterade händelser.

1970-talet:
(1) Abba - isynnerhet Björns stjärngitarr.

(2) Geografilektioner i skolan - läraren berättade för oss att Sverige är ett kallt land med få invånare.
(3) Björn Borg (eng. Beejawn Bawg) - jag kom ihåg att McEnroe besegrade honom men min mor tyckte BB var snyggare.

1980-talet
(1) Olof Palme - vi kunde inte förstå varför en statsminister tilläts att gå genom staden utan en livvakt.
(2) De sovjetiska ubåtskränkningarna - ingen i England kunde förstå varför dåtidens Sverige var så chockade över detta. Dessutom kan jag inte förstå varför SVT  fortfarande är besatt av att avslöja "sanningen" bakom incidenterna.  

Jag råkade få höra...

...en posh engelsman på T-banan.

Han sa någonting som "I spoke to Charlie about this. Have you mailed Lester ?"

Jag känner många engelsmän av olika åldrar. Mina bekanter heter dock John, Tim, Bob,Paul o.s.v.

När man bor i Sverige är det lätt att glömma att det finns olika typer av engelsmän. Mannen-på -tunnelbanan påminde mig om detta.  

Ok, jag vet ingenting om Charlie och Lester men jag skulle slå vad om att de inte kommer från Liverpool eller Newcastle.

SJ och Network Rail

Som jag skrev i mitt första inlägg SJ så lärde jag mina första svenska meningar genom SJ. "Vi beklagar förseningen", "tekniskt fel" och "vi inväntar ett tågmöte" är alla populära och viktiga fraser som alla pendlande utlänningar bör känna till.

Ok, jag är kanske lite orättvis mot SJ. Tågen är rena och är inte helt opålitliga. Dessutom är tågpersonalen (vanligtvis) vänlig. Dock har jag strandsatts så ofta i Nykvarn vid kl. 02:00 på natten att jag inte kan vara för vänligt sinnad mot SJ.

Men jag bör inte klaga så mycket. Jag har bott i England och där har vi Network Rail som är mycket sämre än SJ... Trots att det finns många fall som illustrerar hur uselt det engelska tågbolaget fungerar (inte minst ett antal dödskraschar) väljer jag bara ett klassiskt exempel. År 1991 kunde få tåg trafikeras i England på grund av dåligt väder. När medierna protesterade att snöfallet inte var så seriöst gav Network Rail ett minnesvärt svar: "Det var fel typ av snö som föll!".

I en internationell vi-ursäktar-förseningen-tävling vinner England!

Rickard

Äntligen har jag en ledig dag. Ok, jag vill inte porträttrera mig själv som en martyr för fysiken men de senaste veckorna har varit tuffa.

Därför slappnar jag av idag och jag planerar att glömma mitt jobb och omvärlden och att njuta av att vara hemma. Jag ska ta en promenerad med min fru, titta på South Park och påminna katten om att han måste hitta en ny sovplats för husse har tagit tillbaka "hans" huvudkudde.

Min katt (som heter Rickard förresten) är en fascinerande blandning mellan Pol Pot och Pelle Svanslös. Jag fick honom från en kattjour i Liverpool där han bodde med ungefär trettio andra katter i en liten lägenhet. Min fru valde ut honom för att "han var söt och hade karaktär". Hon hade delvis rätt - han har (dålig) karaktär men han är inte söt utan charmig enbart när han vill ha någonting.


Vår avsikt var att han skulle bli huskatt i min lägenhet i Liverpool. Hans avsikt var ju att han skulle etablera ett revir i området omkring huset. Efter två nätter i sitt nya hem hoppade han ned från ett fönster i lägenheten (som ligger tre våningar upp). Detta ledde till den första "Har du sett Rickard?"-affischkampanjen. Lyckligtvis upptäcktes snart en oskadd Rickard av en av mina grannar.

När jag flyttade till Sverige bestämde min fru och jag att Rickard skulle få gå ut - vi bor i ett tyst och säkert område med få bilar. Vi var lite dock oroliga över ett par andra katter som bodde på vår gata och vi befarade att de skulle mobba stackars Rickard. Det blev tvärtom. Efter tre dagar hade Rickard erövrat området. Under annexeringsprocessen var en katt (en stor gul katt) särskilt förargad över nykomlingens aktioner . Han kom till vår öppna dörr och skrek åt Rickard att komma ut och slåss! Detta var ett stort misstag. Rickard kom stormande ut och jagade den gula katten genom trädgårdar och under bilar i två timmar. Äntligen bestämde sig den gula katten för att det var klokt att hitta ett nytt revir.

Nedanför kan du se en liten karta över Rickards nuvarande revir. De röda områdena indikerar att någon bor eller jobbar där som har klagat över Rickards beteende. Det vanligaste klagomålet är att han använder någons trädgård som toalett. Dessutom har en person klagat över att Rickard har orsakat en mindre översvämning i hans källare genom att anlägga en underjordisk tunnel just där.

Vi försöker lugna våra grannar genom att använda fysprej och det *verkar* som om den fungerar. Vi har inte nyligen haft några klagomål och ingen har försökt döda Rickard så jag antar att allt är ok!

TV-detektivserier

Idags inlägg handlar om ett annat slumpmässigt Sverige-och-England-relaterade ämne: TV-detektivserier. Vilket land har de bästa TV-snutarna ?

Vi börjar med en lista av kandidater från populära TV-program.

Sverige representeras de av Beck, Wallander och Van Veeteren.

England representeras de av Morse, Frost och Barnaby (Mord i Midsomer).

Men, nu hittar vi ett stort problem - ingen av dem är särskilt intressant. De består alla av endimensionella, stereotypiska karaktärer (förutom Barnaby som inte ens har någon "karaktär"). Kandidatlistan är en förutsägbar blandning av alkisar och dysterkvistar.

Trots att jag inte vill vara illojal mot Sverige eller England, måste jag erkänna att min favoritserie är dansk. Snutarna i Mordkommissionen är roliga, intressanta och ibland absurda. De vinner även om de talar som om de har en het potatis i munnen.

Överklassen i England och Sverige

Vad betyder det att vara "överklass" ? Är begreppet klass viktigt nuförtiden ?

I England är det inte så svårt att svara frågorna ovan - överklassen och dess inflytande syns överallt. Vi har ett House of Lords som, trots en reform år 1999, fortfarande har ärftliga pärer. Vår nationalsång är inte "God Save Britain" utan "God Save the Queen". Under det förra seklet hade Storbritannien en rad konservativa statsministrar som hörde till de "ledande" familjerna och som har gått i de "ledande" skolorna som Eton . Ett typiskt exempel på en sådan statsminister var Alex Douglas-Home som var greve.

Däremot är situationen lite annorlunda nuförtiden. Nu vill överklassen dölja sin bakgrund och sälja sig själv som "men of the people". Du har kanske hört talas om David Cameron som är det konservativa partiets ledare. Han är en typisk rik toff. Han gick i Eton School och han har förbindelser med Buckingham Palace, men han vill porträtteras som en vanlig människa med ett vanligt liv. Han har ingen Rolls Royce utan han cyklar till Parliament - någonting som alla britter känner till för att det konservativa partiet har berättat det för oss så många gånger.

"Man of the people"

Däremot är det konservativa partiet ganska tyst om Camerons tidigare liv, i synnerhet hans tid på universitet i Oxford, då var han med i den ökända student-suparföreningen Bullingdon Club. Klubben består av unga, rika män från "goda" skolor och familjer och deras aktiviteter inkluderar att vandalisera pubar och restauranger.

Nedanför är en bild av klubbmedlemmar inklusive David Cameron (nr 2).

"Man of the rich, upper class people"

Faktum är att britter inte bryr sig om David Camerons bakgrund, men många ogillar att han låtsas att vara en "vanlig" engelsman. Däremot är hans "jag är som du" beteende ganska typisk inom överklassen av i dag. För ett par veckor sen träffade jag en adelsman som är bankir. Han var superkänslig när någon föreslog att privilegium hade bidragit till hans framgång.

Ok, jag generaliserar, men min åsikt är att England fortfarande är ett väldigt snobbigt land där någons "klass" är viktig, men samtidigt låtsas många att samhället är klasslöst och meritokratiskt.

Jag vet inte så mycket om klassfrågan i Sverige. I mina ögon är Sverige nästan ett klasslöst samhälle. Visst har jag hört talas om kungabarnens vänner och jag har läst ett par artiklar om dem men det verkar inte som att sådana personer är framtidens politiker. Jag köpte boken "Överklass" av Susanna Popova, som försöker förklara begreppet överklass i Sverige. Däremot var boken så tråkig att jag bara läste tio sidor. I alla fall är samhället någonting att observera och inte att läsa om.

Fortfarande sjuk

En till hemsk natt utan sömn. Jag hade hög feber och hostade mig genom natten.
Nu sitter jag på soffan och hostar mig genom dagen.
Jag planerade att skriva nånting om överklassen i Sverige och England men orkar inte.... usch..

Att vara sjuk i Sverige

Usch... jag hag har varit sjuk i snart fyra dagar nu. I natt hade jag feber och jag hostade högt och länge. Min fru skickade mig till soffan där jag upptäckte en sur katt som ville skicka mig tillbaka till sängen. Varför blir man så impopulär när man är sjuk ?

I morse kröp jag till apoteket för att köpa läkemedel. Apotek i Sverige är säregna saker. De ser ut som apotek i England men i Sverige säljer apotek inga mediciner! Ok, jag överdriver kanske. Däremot i England kan någon som jag som knackar på dödens dörr köpa en rad mediciner för att behandla sina symptom. I Sverige kan man bara köpa paracetamol, aspirin eller noskapin. Jag behöver Night Nurse som är en engelsk medicin som kan behandla min huvud- och ledvärk och min hosta och göra mig halvmedvetslös medan jag återhämtar mig. Men det är omöjligt att få den i Sverige - jag måste lida!

Däremot finns det positiva aspekter av att vara sjuk. Jag kan varken jobba eller röra mig. Därför har jag en perfekt ursäkt att sitta på soffan och titta på South Park.

Sweden in the news

I've been a frequent visitor to Sweden for many years....

Detta är en typisk inledning till artiklar om det svenska samhället i engelska tidningar - journalisterna tror att korta besök gör dem behöriga att skriva med auktoritet om Sverige. Det är faktist anmärkningsvärt att Sverige attraherar så mycket uppmärksamhet i engelsk media. I jämförelse är europeiska länder av jämförbar storlek , t.ex. Belgien, nästan helt ignorerade. En stor anledning till detta är att ditt land och, i synnerhet, den nordiska modellen fascinerar många vänsterjournalister som tycker att engelsmän bör förvandlas till sossar.

Det är komiskt att läsa artiklar av personer som Polly Toynbee. Hon är en berömd skribent och hon är den nordiska modellens mest okritiska beundrare - hon har skrivit en artikel som heter (Sweden) the most successful society in history. Polly bör bo i Sverige för att få en riktig bild av landet och dess moderna historia. Hon behöver se att Sverige är suveränt i många avseenden, men att den nordiska modellen också har skapat en rad problem, inte minst förtidspensionering-sjukskrivning.

Oavsett argumentet om modellens framgång i Sverige, är det tvivelaktigt att den kan exporteras till England (som Polly och hennes anhängare vill göra). Modellen är resultatet av en komplicerad blandning av geografiska, demografiska, historiska och kulturella omständigheter som är specifika för de nordiska länderna. England har sina egna tradítioner och sätt att tänka som är mycket annorlunda. Dessutom är det oklokt att England försöker anpassa sig till den nordiska modellen. Det är bra att ha diversa system i europa. Jag tycker om att svenskarna är artiga överlag och att det finns en konsensus om hur man ska bete sig. Man jag tycker också om att britter ofta är vulgära och det finns bråk i stället för konsensus om hur samhället skulle fungera. Jag tycker om Abba men men jag tycker också om Sex Pistols och deras vulgära respektslöshet. Det sistnämnda kan bara ha kommit från ett samhälle som Englands.

Därför är mitt råd till Polly att hon flyttar till Sverige. Då skulle hon upptäcka att det svenska samhället är mer invecklat än så. Hon skulle också förstå att ett sådant samhälle inte är möjligt i England. Dessutom skulle hon inse att detta är lika bra.

Engelsmän i Sverige

Har du märkt oss ? Varje svensk stad har en liten engelsk koloni som mestadels består av män. Vi kan ses på irländska pubar på söndagarna för att titta på engelsk fotboll. Om du snackar med oss klagar många över svårigheten att skaffa jobb i Sverige. Problemet är inte bara arbetslöshet i Sverige utan att man måste kunna svenska och engelsmän tror att det är helt omöjligt. Vi säger inte detta men vi känner detta och det är inte bara vårt fel.

Under våra tidigare liv har vi aldrig behövt tala främmande språk. Vi tittade på amerikanska filmer och lyssnade på musik som sjöngs på engelska. Turister i England talade engelska och om vi reste utomlands klarade vi oss med engelska. Visst har vi pluggat ett främmande språk (vi är inte dumma) i skolan men vi behandlade det på samma sätt som abstrakt algebra och glömde det på fem minuter efter tentan.

Om en utlänning kritiserar oss för att vi endast talar engelska svarar vi med "we won world war II didn't we ? ", som faktiskt är ett hyfsat bra argument men bara om man är ryss eller amerikan. Men i alla fall är vårt svar en bluff - vi skäms innerst inne. Vi har försökt lära oss svenska men det är svårt. Våra hyllor är fulla av dammiga, halvlästa böcker med titlar som "Learn Swedish in a week", "Learn Swedish in the toilet" o.s.v. Dessutom tar några av oss kurser i svenska, men det räcker inte.
Det räcker inte för att svenskarna tycker för mycket om det engelska språket. Om vi säger "hej" svarar du med "hello". Om vi säger "hooor maw doo" svarar du med "fine" och ett stort leende.

Däremot vill jag inte klaga för mycket för att det finns en lösning till the English problem. Du måste ta de följande kraftåtgärderna:
(1) Tala bara svenska med oss även om det är smärtsamt.
(2) Om du envisas med att tala engelska så måste du göra många språkfel och låta löjlig som t.ex. Manuel from Fawlty Towers ("I speek eenglish, I learn it from a boook"). Ge oss ett tillfälle att le och förbättra vårt självförtroende.
(3) Skriv brev till svenska TV-kanaler som kräver att de inte sänder program på engelska (med undtaget av South Park).

Sveriges engelska kolonier som just nu lever i samhällets utkant skulle bli jättetacksamma för din hjälp!

Svensk och brittisk humor

Det är svårt för mig att förstå svensk humor, i synnerhet när någon använder ironi. Ett exempel av detta är en av mina favorityoutubeklipp som visar the Beatles i Sverige.



I klippet presenteras the Beatles som "John Lennon och hans kompisar" och det verkar som att intervjuaren försöker hålla ett seriöst samtal med the Beatles trots att de behandlar intervjun som ett skämt. De larvar sig och kastar papper mot varandra. Om jag såg det på TV i England, skulle jag anta att intervjuarens seriösa stil bara var en bluff för att göra en rolig scen. Det ser ut som om intervjuaren inte tar det på allvar men jag har kanske fel. Detta är någonting för en svensk att bedöma.

Det är inte så svårt för mig att uppskatta svensk humor som är mer direkt och elak, t.ex. mot kungafamiljen. Det är intressant att kungafamiljen är en av komikernas favoritmåltavlor i både England och Sverige. I Sverige är det kungen som oftast görs till åtlöje. I England är det Prince Charles men jag tycker att det hans eget fel. Bland annat berättade han för världen för tjugo år sen att han pratar med blommor. Det är nästan omöjligt för satirister att glömma såna saker.




Jag tycker att det är helt acceptabelt att göra hela kungafamiljen och deras liv till åtlöje med undantaget av drottning Silvias försök att lära sig svenska. Then its just downright cruel.....

Benny Andersson och jag

Abba skriver historia (igen) !

Abba Gold har toppat de brittiska försäljningslistorna för den tredje gången i historien. Dessutom är albumet den äldsta någonsin att göra detta.

Den första gången jag hörde talas om Sverige var genom Abba. Jag minns Björn på TV i England på 70-talet: "you can call me Beeyawn - like Beeyawn Bawg". Björn missade ett bra tillfälle att utbilda engelsmän om bokstaven ö. Det är faktiskt hans fel att Svennis kallades för Sven-Gawran under sin tid i England.

Sedan länge har jag haft en ambition att träffa Abba och jag hann träffa en av dem (Benny) för ett par år sen. Min fru och jag jagade upp honom på en ö i Stockholms skärgård. Där har han en liten studio.

Vi knackade på dörren och frågade om vi kunde hälsa på Benny. Jag hade redan förberett ett kort tal: "thank you for the music Benny!". Däremot var jag för nervös när han kom till dörren. Jag sa bara "Hej Benny" och tittade på golvet.

Han var så normal och artig och jag var jätteimponerad. Han är inte någon som behöver skryta om sin talang. Alla känner till den, i synnerhet Englands skivköpande publik.

Geordie och svenska

Jag flyttade till Eskilstuna för fyra år sen från England för att min fru är svensk och för att jag hade fått ett nytt jobb i Stockholm. Då var jag ung och dum och jag trodde min fru när hon påstod att det är lätt att pendla fram och tillbaka varje dag. Visst är det lätt om man tycker om att titta på träd och lyssna på SJs ursäkter (mina första svenska ord var "vi beklagar förseningen"). Däremot borde jag inte klaga så mycket. Att bo i Sverige är kul och jag njuter av att lära mig svenska.

När jag började lära mig svenska märkte jag att mitt eget språk och svenska har många likheter. Trots dagens svenska neutralitet var ni faktiskt suveräna krigare för ett tusen år sen. I synnerhet gjorde vikingarna många räder mot Englands ostkust. De tog mina förfaders skatt men lämnade vikingnybyggare bakom sig som introducerade det nordiska språket i delar av England. Deras språk har stannat i engelska dialekter längs ostkusten. Min egen dialekt geordie som talas av människor i Newcastle innehåller många ord av nordiskt urprung. T.ex. geordie-orden för barn, ut och hem är bairn, oot respektive hjem. Dessutom skulle en geordie säga toon i stället för town och jag undrar om tuna och toon har samma ursprung. Trots likheterna är geordie jättesvårt att förstå för svenskar (och personer från södra England). Här kan du lyssna på en geordie accent.

Till och med den geografiska fördelningen av engelsmäns namn visar vikinghistorien. Även idag finns det många fler personer som heter Anderson som bor längs Englands ostkust än vid västkusten.

Eftersom det finns så många levande bevis på att vikingarna var gärningsmän för en rad brott mot Newcastle är det kanske lämpligt att jag söker skadestånd från den svenska staten. Det är nånting för nästa års skattedeklaration!

Free Blog Counter


English German Translation