Gaza och BBC

För BBC är kriget i Gazaremsan en sen julklapp.  Just nu vägrar jag dock att titta på BBCs nyhetskanal för att de pråliga journalisterna som rapporterar om konflikten behandlar det som spännande underhållning istället för en tragedi för tusentals skraja människor. 

Idag lyssnade jag på en journalist som beskrev antalet personer som har dödats:  "So far, its 650 Palestinians and only 5 Israelis". Han lät som en upphetsad och flåsande fotbollskommentator vid halvtid.

Jag accepterar att BBC tycker om såna konflikter - de får ju fler tittare . Dessutom är det ett tillfälle för deras journalister att bli välkända.  Däremot tycker jag att BBC bör oroa sig över sitt anseende - styva journalister rapporterar fakta och ger inte intrycket att de betraktar kriget som ett karriärlyft. 

Kriget är bara spännande för de som kan åka tillbaka till ett bekvämt hus i ett säkert och rikt land när som helst. För de som är tvungna att bo i Gaza med omnejd är livet inte lika spännande.

Wallander vs Woollander

Varje månad spelar in min mor några engelska TV-program och skickar dem till Sverige. Igår fick vi ett mycket konstigt BBC-program - en Wallanderhistoria på engelska. 

Det hade ju varit billigare att översätta en av de befintliga episoderna med Krister Henriksson eller Rolf Lassgård. Vi engelsmän tycker dock inte om textning  och tror att hela världen måste tala engelska (även poliserna i Skåne). Därför porträtteras Wallander av engelsmannen Keneth Branagh som uttalar namnet "Woollander".  

Jag hade hört talas om den nya versionen för att par veckor sedan och mina förväntningar var inte höga. Programmet är ju löjligt ibland, isynnerhet när man tittar på en grupp engelsmän i svenska polisuniformer och bilar men i stort sett är det faktist jättebra och mycket bättre än de svenska versionerna.

Den engelska versionens högre kvalitet är kanske ingen överraskning - varje episod kostade ung. 20M SEK. Programmets framgång kan dock inte helt tillskrivas en stor budget. Branaghs Wallander är "mörkare" och mer övertygande än antingen Lassgårds eller Henrikssons. 

Ok, jag bör sluta skriva nu.. Jag har förmodligen begått någon slags hädelse mot Sverige genom att skriva detta inlägg.... 

Global uppvärmning och osäkerhet

Jag blir irriterad när jag läser websidor och artiklar i tidningnar om global uppvärmning.  Det är inte att jag tror att ämnet är oviktigt utan att de flesta skribenter - som inte är klimatexperter  - okritiskt försöker "sälja" sina åsikter som är antingen pro eller anti-växthuseffekten.  

Eftersom global uppvärmning är ett vetenskapligt begrepp innebär det att det är omöjligt att påstå att en eller den andra synpunkterna representerar "sanningen".  Vetenskaplig forskning ger subtila och komplexa resultat som bara tillåter oss att uppskatta vilken hypotes är mer sannolik. Dagens forskning - se FN-rapporten - drar slutsatsen att med 90 procent sannolikhet kan global uppvärmning tillskrivas drivhuseffekten.  Det är ju tänkbart att framtidens forskning ska ge ett annorlunda resultat - detta kan man aldrig utesluta - men i skrivande stund har vi övertygande skäl att börja vidta nödvändiga åtgärder för att undvika större problem i framtiden.  

Enligt min mening bör journalister och samhället lära sig mer om den vetenskapliga metoden och i synnerhet begreppet av osäkerhet.  Att erkänna osäkerhet är en styrka, inte en svaghet - det tillåter man att fatta mer rationella beslut och förhindra att man blir dogmatisk.  

Barndomsminnen

Trots att jag saknar en Volvo och inte kan uttala orden ajajaj och usch lever jag ett nästan fullständigt medelsvenssonsliv nuförtiden.

Det fanns dock en tid när jag inte hade hört talas om Mikael Persbrandt eller trygghetsnarkomani och ibland är det roligt att tänka på hur jag betraktade Sverige under min barndom. Nedanför är en kort lista av mina barndomsminnen av svenskar och Sverige-relaterade händelser.

1970-talet:
(1) Abba - isynnerhet Björns stjärngitarr.

(2) Geografilektioner i skolan - läraren berättade för oss att Sverige är ett kallt land med få invånare.
(3) Björn Borg (eng. Beejawn Bawg) - jag kom ihåg att McEnroe besegrade honom men min mor tyckte BB var snyggare.

1980-talet
(1) Olof Palme - vi kunde inte förstå varför en statsminister tilläts att gå genom staden utan en livvakt.
(2) De sovjetiska ubåtskränkningarna - ingen i England kunde förstå varför dåtidens Sverige var så chockade över detta. Dessutom kan jag inte förstå varför SVT  fortfarande är besatt av att avslöja "sanningen" bakom incidenterna.  

Eskilstuna

Eftersom denna blog heter Eskilstoona känner jag mig lite skyldig ibland över att jag sällan skriver om Etuna... Det finns dock ett Etuna-relaterat ämne som jag ofta tänker på - centrets förfall.

Ok, jag överdriver kanske - centret har inte blivit ett sunkigt ghetto men jag har dock nyligen blivit varse att lågkonjunkturen och konkurrensen från Etunas shopping-oas, köpcentret Tuna Park, har lett till att ett antal affärer har gått i konkurs. Min fru och jag nyligen besökte bägge centret och Tuna Park på samma dag och det var smärtsamt att se skillnaden mellan dem.

Dessutom är jag förbaskad över att stadens politiker inte är nojiga över situationen. Omvärldens erfarenheter visar att det finns många åtgärder som kan vidtas för att adressera problemet - till och med Liverpool återhämtade sig från ekonomisk kollaps i 80-talet. T.ex., om jag vore politiker skulle jag utvidga antalet parkeringsplatser och (tillfälligt) sätta låga skatter för de affärer som vill etablera sig i centret.

Jag är dock ingen politiker - jag hoppas att kommunen tar hand om problemet innan det är för sent.

Gott nytt år

Usch...
Jag är sjuk just nu. Gårdagen tillbringades med en James Bond-film, en feber och en hosta som kan väcka upp de döda.

Så blev min nyårsafton...