Arvid

Jag genomgår en hektisk fas i livet just nu... Lilla Arvid Ian Anthony Eskilstoona föddes för 12 dagar sedan.. Förlossningen var traumatisk men både möder och barn mår bra nu. Arvid är en kräkande, skrikande, skitande och frisk bebis.
Det var kul att upptäcka att Arvid och Winston Churchill har en gemensam födelsedag. Som du kan se liknar de varanda också!

Min första betäckning :)

När det gäller hästar är jag nästan helt bakom flötet och därför missar min hästälskande fru inget tillfälle att exponera mig för hästvärlden. Därför befann jag mig i en inhägnad i Haninge för några dagar sedan för att titta på min första betäckning.


Det var faktist ganska instressant. Jag var väldigt imponerad av kvinnorna som höll hästarna under parningsprocessen. Hästarna - precis som människor ibland - var väldigt våldsamma och högljudda.

Min frus hopp är att ju mer tid jag tillbringar med hästar desto mer tycker jag om djuren. Dessvärre är det inte så, inte minst för att jag känner mig lite otillräcklig efter att ha sett hingsten...

Ett dåligt omen

Idag spelar Newcastle United (även känd som the Magpies) sin viktigaste match på tio år. Under nittiotalet var vi Manchester Uniteds största konkurrent i kampen om ligatiteln och tidningarna hyllade vår flytande och spännande fotboll. Nu är laget tredje från botten (i den så kallade drop zone) och idag måste vi få minst en poäng i matchen mot Aston Villa (och ber att andra lag inte vinna eller att deras matcher blir oavgjorda) för att undvika relegering.

Det är faktiskt klubbens eget fel att vi befinner oss i denna situation - under det senaste året har klubben haft tre tränare ! Vi började med Kevin Keegan men han avgick efter ett bråk med Mike Ashley (klubbens chef). Då tog Joe Kinnear över som en temporär tränare för att ge klubben lite tid att hitta en permanent lösning. Olyckligtvis hade Joe en hjärtinfarkt (att vara Newcastles tränare inte är ett stressfritt jobb) och han återhämtar sig just nu. Därför har Alan Shearer tagit över som vår tillfälliga tränares vikariat.

Över hela Newcastle och i en liten lägenhet i Eskilstuna håller vi tummarna för att vi klarar oss idag. Därför blev jag förtvivlad imorse när jag gick till ytterdörren för att släppa in Rickard och upptäckte en stolt katt och en död skata.. Detta är ett dåligt omen..

Lycka till Newcastle..

Uppdatering

Kattsängen har redan gått sönder. Rickard är för fet.

Typisk katt.

En God Jul

Vi firade en väldigt njutbar jul hos mina svärföräldrar. God mat åts, Cluedo spelades, vodka dracks och fina klappar öppnades - i stort sett var det en vanlig jul. Det finns inte så mycket att säga om den förutom att, via en speciell julkapp, kom jag äntligen underfund med min katt.

Alla kattägare vet att, i jämförelse med de andra familjemedlemmarna, är det alltid svårast att hitta en julklapp till katten. För de ickekattägare som inte kan förstå varför man köper klappar till katter kan jag inte förklara. Det är bara något som man måste göra. I mitt fall betydde det att min fru gav mig i uppdrag att åka till "Sveriges Största Zoomarknad" i Bromma för att leta efter en lämplig klapp som Rickard inte skulle helt ignorera. Detta var inte lätt.

Under de senaste åren har vi köpt en rad misslyckade leksaker och tillbehör åt katten. Han har fått en mekanisk mus som brukade glida förbi honom medan han såg uttråkad ut. Dessutom har han en fin kattkorg - han luktade på den (bara) en gång innan han bestämde sig att den var för stor eller för liten eller fel färg och inte var i hans smak. Typisk katt...

Jag hittade dock den perfekta kattjulklappen i Bromma - en kattsäng som hänger på elementet. Detta är kort sagt absolut i hans smak. Där har han tillbringat många timmar under dagen och kvällen - en spinnande brun skepnad i mörkret. Till och med Jim (vår blyga katt som är rädd för alla nya saker i huset) har använt det.

Hela familjen (människor och djur) hade en god jul.

Jim

Jag har redan skrivit ett antal inlägg om Rickard Svanslös. Jag har dock en annan katt - han heter Jim och är en liten svart katt som också kommer från en kattjour i Liverpool.

Det finns inte så mycket att säga om Jim. Han är inte världens stiligaste katt och kvinnan som tar hand om kattjouren var överraskad när jag valde ut den lilla gubben: Are you really sure you want Jim ? sa hon.

Jim är Rickards motsats i så många avseenden. Han är en tyst och artig katt vars favoritaktiviteter är att sova på teveapparaten och att sitta i knän. Han biter aldrig och är väldigt charmig när han känner sig trygg. Han är dock rädd för världen utanför lägenheten och jag undrar vad som hände honom i Liverpool under hans tidigare liv.

Jag känner inte till Jims ålder men jag misstänker att han är ungefär tretton år gammal. Han har sex tänder kvar - varje veterinärbesök leder till ännu fler tandförluster- och har alltid varit väldigt smal trots att han äter som en häst. Jag oroar mig alltid att en veterinär skulle tro att han har blivit försummad på något sätt.

Nyligen har han blivit ännu smalare så vi gick till veterinären för blodprov och ett förutsägbart beslut att ta bort flera tänder.

Stackars Jim.. Trots sin viktförlust tror jag (och veterinären) att han inte är i smärta. Detta är den viktigaste faktorn som ska bestämma hans framtid.

Helsingfors

Jag sitter på Helsingfors flygplats och väntar på flyget.... Jag måste vänta fem timmar för att Finnair är snål. Mitt flyg avgår 20:00 men ett tidigare flyg avgår 16:00. Finnair vägrar dock att tillåta mig att ta detta flyg om inte jag betalar en (stor) avgift. Detta kan jag inte förstå. Eftersom det finns lediga platser på det tidigare flyget är det mer lönsamt att de tillåter mig att ta detta flyg- då har de mer tid att sälja min ursprungliga plats. 

Men det är inte så dåligt. Åtminstone har jag lite tid att ta hand om bloggen...

Några nyheter...

(1) Imorse gav jag ett föredrag om LHC (naturligtvis) vid ett evenemang som Helsingförs universitet anordnade för allmänheten. Det var glädjande att se så mycket folk som ville höra om vårt projekt och jag fick ett par relevanta frågor.

(2) Innan jag kom till Finland var jag i Genève för att ta hand om ett par möten. De var dock för tråkiga att beskriva här. 

(3) Rickard Svanslös var jättedeperimed men han börjar må lite bättre. Nu försöker han återetablera sitt revir och vi tror att han gradvis återfår sitt självförtroende.  

Usch... mitt liv består av flygplatser, möten, föredrag och katter. Jag måste använda min fantasi och göra förändringar...

Jävla katt!

Rickards stump blev röd och svullen idag och vi var oroliga över möjligheten att katten hade fått en infektion. Min fru var upptagen med hästarna så jag tvingades att lämna konferensen för att föra katten till veterinären.

Stackars Rickard gillar inte att åka bil och han visade sitt missnöje genom att använda bilen som en toalett. Min fru säger att han gjorde detta för att han kände sig stressad men jag tror att han faktiskt har en hemlig plan för att förarga mig vid varje möjligt tillfälle. T.ex. han ”markerade” min datorväska förra veckan - jag upptäckte detta när jag undrade över varför ingen ville sitta nära mig på tåget till Stockholm.

Veterinären gav honom tabletter och hon tror att han kommer att överleva! Bra ! Ibland tycker jag inte om honom men jag skulle hata att förlora den lilla gubben !

En fysikkonferens och en trattfri, farlig katt

Om två dagar kommer Sveriges partikelfysiker till universitetet  för att delta i en konferens som jag anordnar.  Min att-göra-lista är oändligt lång! 

Dessutom måste jag ge en presentation vid konferensen och jag har bara skrivit fem sidor.

Usch...jag har inte tid att skriva ett långt inlägg. 

Jag bör dock ge en kattuppdatering. 

Rickard besökte veterinären idag och det gick jättebra.  Den goda nyheten är att han inte behöver bära tratten så länge som vi kan övervaka honom. Efter att det förhatliga bihanget tagits bort sprang han runt lägenheten som en kattunge. Dessutom anföll han mig entusiastiskt två gånger med sina tänder och klor. 

Den riktiga Rickard är tillbaka. 

Rickard - igen

En kort uppdatering om Rickard.

Istället för sitt vanliga aggressiva beteende mot mig är han snäll och vänlig just nu. Han sitter spinnande i mitt knä och följer efter mig om jag går till ett annat rum i lägenheten. Detta tycker jag inte om – trevlighet kännetecknar inte den "riktiga" Rickard. Min slutsats är att han är deppig och fortfarande traumatiserad.

Dessutom avskyr han tratten för att den förhindrar honom från att slicka sin päls. Tratten har också lett till att han kraschar mot väggar och dörrposter. Stackars kisse ! Förra veckan var han Eskilstunas stiligaste och malligaste katt med en tjock och lång svans som han brukade vifta när han var arg. För tillfället är han en blyg och klumpig katt med en rakad stump som liknar en gammal korv.

Hans liv kommer dock att bli bättre snart. På söndag kastar vi bort den förhatliga tratten och han får gå ut för att återetablera sitt revir.

Jag ser fram emot att återfå den gamla Rickard även om han bara kan vifta med stumpen istället för sin svans.

Stackars Rickard

Rickard har råkat ut för en olycka! Hans svans fastnade i någonting (en dörr ??) under gårdagens kvällspromenad! Han kom tillbaka utan sin svanstipp. Vilken kattastrof !

Veterinären bestämde att amputera nästan hela svansen och katten har bara en liten stump nu. Rickard är väldigt deppig och måste bära ett speciellt katthalsband som fästs till någon slags lampskärm för att förhindra honom från att slicka stumpen. Stackars kisse!

Ironiskt nog kallades Rickard efter "Rickard från Rickomberga" - en karaktär i böckerna om Pelle Svanslös.


Jag skulle ha kallat Rickard för Pelle.

Mitt liv som hästänkling

Efter ungefär tio inlägg i vilka jag har beskrivit mitt job och mina åsikter om Sverige, England och Benny Andersson, är det dags att säga något om mitt familjeliv.

Jag är hästänkling (dvs gift med en hästägande kvinna). Varje helg hoppar min fru in i sin mammas stora, blåa volvo tidigt på morgonen för att föras till stallet. Hon kommer tillbaka på kvällen med ett stort leende och ett oändligt antal hästrelaterade berättelser.

Det är faktiskt användbart att lyssna på hennes hästkommentarer. Jag har blivit expert på bland annat hästurinvägsinfektioner och skillnaderna mellan olika typer av halm - väsentlig information för en partikelfysiker.

En investering

Dessutom har jag lärt mig hästägarespråket som är en dialekt som liknar standardsvenska förutom små och subtila skillnader (se nedanför).

Ok, jag har redan skrivit för mycket... Min fru läser denna blogg!!