CERN

Det är jätteviktigt för oss att allmänheten vet att vi klokt spenderar deras skattepengar. Därför ska jag skriva lite om CERN i detta inlägg. Eftersom jag har redan beskrivit våra forskningsprojekt ska jag fokusera på det oinspirerande ämnet av CERN-miljön i detta inlägg.

I Dan Browns underhållande bok Änglar och Demoner är CERN en megarik organisation. Laboratoriet består av imponerande byggnader, i vilka drivs topphemliga projekt. Dessutom äger CERN ett supersnabbt flygplan!

Olyckligtvis (för oss) är verkligheten helt annorlunda än Dan Browns glamorös skildring. När jag besökte CERN för första gången var mitt intryck att laboratoriet liknade en stor och kaotisk byggplats. Trots att CERN är en av världens främsta forskningslaboratorier kommer det aldrig att vinna en arkitekturpris. Vi kommer dock till CERN för att jobba och arbets- och levnads-förhållandena är därför viktigare än laboratoriets utseende.

Dessa förhållanden är inte "lyxiga"..... T.ex. under hektiska perioder måste fem av oss delar ett litet kontor som inte är mycket större än mitt eget kontor i Sverige. Utöver kontoret tillbringar vi mycket i tid i CERNs hostel. För att få en mentalbild av ett hostelrum föreställ dig en olåst fängelsecell med internettillgänglighet.  

Ok, jag bör sluta här! Jag vill inte porträttera mig som någon slags fysikmartyr. Jag älskar mitt jobb och tror att det är ett privilegium att kunna jobba på ett experiment som potentiellt kan vinna ett Nobelpris.

Men vi lever inte ett lyxigt liv - vi har inte ens råd med corporate drumming. Skattebetalarna får värde för pengarna!