Arvid

Jag genomgår en hektisk fas i livet just nu... Lilla Arvid Ian Anthony Eskilstoona föddes för 12 dagar sedan.. Förlossningen var traumatisk men både möder och barn mår bra nu. Arvid är en kräkande, skrikande, skitande och frisk bebis.
Det var kul att upptäcka att Arvid och Winston Churchill har en gemensam födelsedag. Som du kan se liknar de varanda också!

Ich vermisse Deutschland!

# Wir fahr'n fahr'n fahr'n auf der Autobahn
Vor uns liegt ein weites tal
Die sonne scheint mit glitzerstrahl
Die fahrbahn ist ein graues band
Weisse streifen, gruener rand
Jetzt schalten wir das radio an
Aus dem lautsprecher klingt es dann:
Wir fahr'n auf der Autobahn...



Ich verbringe den Abend mit Ralf und Florian.

Lars Ohly

Valet närmar sig och det är svårt att undvika Sverigedemokraterna i media. Detta välkomnar jag - alla bör veta att Sverigedemokraterna vill driva en farlig politik som inte har någon plats i ett jämlikt samhälle. Däremot kan jag inte förstå varför media är så tysta om ett annat farligt parti : Vänsterpartiet.

Partiets ledare Lars Ohly kan knappast beskrivas som en demokrat. Han grät när Berlinmuren föll och han försvarar diktaturer (om de är kommunistiska, t.ex. Kuba). Dessutom vill han mörklägga historien om de så kallade Kirunasvenskarna som dödades av Stalin. Här är ett par relevanta citat från Ohly:

Marxism-leninismen är ett bra, riktigt och viktigt begrepp.

Vi får aldrig acceptera ett demokratibegrepp som står höjt över klasskampen.

Det kan vara så att inskränkningar av de demokratiska fri- och rättigheterna är den enda möjligheten för arbetarklassen att slå vakt om den största demokratiska reformen vi känner till - avskaffandet av utsugningen och kapitalismen.

Kuba är ett fantastiskt exempel på hur man under mycket fattiga förhållanden kan uppnå folkligt deltagande och ekonomisk rättvisa.

Till skillnad från Sverigedemokraterna är Vänsterpartiet nästan ett regeringsparti trots att Lars Ohly vore en helt olämplig minister. Han förespråkar en ideologi som har lett till lidande och död. Medierna har ett ansvar att avslöja alla extremister (vänster och höger). Jag kan inte förstå varför de endast fokuserar på ett av dessa hot.

Adjö Shane!

Igår hade jag en kul kväll med Shane och ett par av hans kompisar. Dock lider jag just nu - ju äldre man blir, desto sämre blir "dagen-efter".

Shane flyttar till San Francisco om en månad och gårdagen var ett tillfälle att säga adjö. Lycka till Shane! Jag är helt säkert att du ska göra ett bra jobb i Amerika !!

Förresten, nedan är Bowievideon jag nämnde......

Kl 21:25 - Plus ca change....

....plus c'est la meme chose som fransmännen säger, eller på svenska: ju mer som förändras, desto mer förblir detsamma.

Jordbrobarnen

Det har varit en tyst söndag. Jag sitter i soffan bredvid en sovande Rickard som liknar ett nöjt lik. Min fru tar hand om sina hästar och jag befarade att dagen skulle bli väldigt tråkig.

Dock har jag blivit uppslukad av en samling av dokumentära filmer av filmaren Reiner Hartleb. Under 24 år har han följt några barns uppväxt i Jordbro. Filmsamlingen ger en unik insikt i nutidshistoria från 70-talet till dagens Sverige. Till skillnad från program som Hermans Historier som litar på experters "tolkningar" av personer och händelser i det förflutna är det dåtidens svenskar som beskriver sina egna liv. Att bevittna skillnaden mellan barndomsdrömmar och vuxenlivets verkligheter är smärtsamt, men lärorikt.

Very much recommended!!

Bowie i Berlin

Jag är ganska nöjd med mitt liv. Jag vill inte vara någon annan, bo i en annan stad eller göra ett annat jobb. Ok, detta är inte hela sanningen. Jag är faktiskt avundsjuk på någon: David Bowie under hans "Berlinperiod".

År 1976 flyttade Bowie till Berlin från Amerika. Under de följande tre åren skapade han tre klassiska album (den så kallade Berlintrilogin) och blev (i mina ögon i.a.f.) världens coolaste man i världens coolaste stad. Kalla kriget har alltid intresserat mig och det var frusterande för mig (men bra för de stackarna som hade levt under kommunism) att det tog slut just när jag fick tillfället att resa till olika Europeiska länder . I jämförelse blev Bowie ett ögonvittne till det kalla kriget. Han sjöng om Berlinmuren (Heroes) och upplevde livet i den konstiga delade bohemska staden som inte ens var en "riktig tysk" stad - Berlin delades administrativt in i fyra sektorer mellan de allierade USA, Storbritannien och Frankrike samt Sovjetunionen.

Jag vill inte vara avundsjuk på någon men måste göra ett undantag med Berlin-Bowie.... Han skapade fantastisk musik och bodde i en stad under en period när den spelade en central roll i Europeisk historia. Dessutom var han den coolaste katten i stan...

Hello Hooray, what a nice day for the Eton Rifles

Orden skrevs av Paul Weller i låten The Eton Rifles. Låten beskriver ett bråk som ägde rum när några elever på Eton (en av Englands toppskolor för de rika) stötte på en grupp demonstranter som deltog i en protestmarsch mot arbetslöshet. Låten spottar förakt mot samhällets "elit" och är en riktig hymn till arbetarklassen.

David Cameron, som kanske ska bli Storbrittaniens nästa statsminister ikväll, gick på Eton. Han hävdar att The Eton Rifles är en sina favoritlåter. Jag kan acceptera att han är den bästa kandidaten och att hans politik skulle gynna Storbritannien. Däremot kan jag inte acceptera att han gör anspråk på låten. DC och hans skolvänner har redan makt och pengar - de bör inte försöka stjäla arbetarklassens kultur.

Jag hoppas att DC har en nice day idag men det betyder inte att jag tycker om vad hans personliga framgång skulle representera - privilegium och ett ojämnt samhälle.

Vi lär oss aldrig

Jag tillbringade helgen i CERN och behövde någonting att titta eller lyssna på för att slå ijhäl tiden. Äntligen upptäckte jag P3 Dokumentär i Sveriges Radio. Nutidens historia fascinerar mig och jag blev snart uppslukad av ett reportage om en smuggelskandal på Nordkoreas ambassad i Stockholm. Ambassadens tjänstemän använde diplomatiska privilegier för att smuggla sprit och cigaretter som de sålde vidare till svenska hälare. Dessutom fokuserade programmet på relationen mellan Sverige och Nordkorea. Nordkorea tyckte om Sverige och ett svenskt filmbolag blev en av de få som tillåts att göra ett reportage om Nordkorea som hittills hade betraktats i Sverige som "ett hermetiskt slutet land".

De skapade ett ekonomiskt under. Lil' Kims frisör skapade ett komiskt underverk.

Journalisterna älskade Nordkorea. De beskrev landet som ett "ekonomiskt under" och arbetarnas paradis. Naturligtvis fick de inte tillstånd att besöka var som helst. Det var regeringen som bestämde vilka personer de skulle intervjua och vårt de skulle åka. I radioprogrammet försökte en av journalisterna att försvara reportaget (och sig själv). Hon sa att de inte kunde beskriva vad de inte såg men detta argument kan jag inte köpa. Även under 70-talet fanns det mänskliga rättighetsorganisationer som hade skrivit rapporter om Nordkorea. Dessutom kunde journalisterna ha sökt upp Nordkoreanska flyktingar för att få ögonvittnesskildringar om livet i landet.

Ett föredöme för andra länder

Visst var journalisterna slarviga men detta är inte hela historien. Enligt min åsikt illustrerade reportaget hur många "intellektuella" svenskar betraktade kommunism. De ville tro att auktoritär kommunism skulle fungera i fattiga länder (men inte i Sverige naturligtvis). Samma sak hände när en svensk delegation besökte Pol Pots Kambodja/Kampuchea. Vid hemkomsten beskrev de Kambodja som ett föredöme för andra länder.

Denna tendens att betrakta kommunism som "bra för dem men inte för oss" händer fortfarande idag. Jag kan komma ihåg när SVT sände en rad program för att fira att Fidel Castro hade suttit vid makten i 50 år. Errrmmm visste ingen på SVT att Fidel Castro var en diktatur? Eftersom han satt vid makten satt andra i fängelse. Det spelar ingen roll att han är Amerikas fiende - en diktatur är en diktatur.

Det verkar som om vi vägrar att erkänna sanningen om den inte stämmer med våra naiva världsbilder.

South Park

Som ni vet är South Park mitt favoritprogram på TV. Jag kan aldrig förstå varför det beskrivs som dumt och vulgärt. Visst är det vulgärt men programmets skapare (Matt Stone och Trey Parker) faktiskt är väldigt intelligenta.

De är också modiga. SP har nyligen väckt mycket uppmärksamhet på grund av två episoder som innehöll en karikatyr av grundaren av religionen islam. Matt och Trey visste att dessa episoder kunde leda till dodshot men episoderna sänds i USA ändå. Vi alla bör vara tacksamma för att de stod upp för yttrandefriheten.

Tyvärr har Comedy Central, som sänder serien i det svenska kabelnätet, inte Matt och Treys höga principer. TV-bolaget vägrar att sända de kontroversiella episoderna.

Kan vi i själva verket påstå att det råder yttrandefrihet i det här landet om vi är rädda för att utnyttja denna rättighet ?

Från Genève till Dusseldorf

Nästa vecka måste jag åka till Dusseldorf annars blir det omöjligt för att mig att resa och göra mitt jobb. Jag tappade mitt gamla pass för några veckor sedan och just nu strider jag i en kafkaesque/moment-22 byrokratisk värld för att få ett nytt pass. Det visar sig att det snabbaste sättet att göra detta är att åka till konsulatet i Dusseldorf! För ett år sedan kunde jag har fått ett pass från varje ambassad i Europa.

Tack Gordon Brown! Det finns en myriad olika sätt att göra nedskärningar. Varför har regeringen tagit bort den enda tjänsten som nästan varje expat använder från en ambassad ??

Eskilstoona lever ett tråkigt men friskt liv.

Våren har kommit och jag har vaknat ur min bloggdvala...

Dock finns det bara en sak om mitt liv under de senaste månaderna som är värd att rapportera. Tack vare Shane har jag blivit en motionsfreak. Jag springer ung. 5km tre eller fyra gånger om veckan. Jag känner mig friskare än någonsin!!

Att asseptera arbetslöshet

Just nu läser jag en intressant bok om det svenska språket. Boken heter "Språket" och är en samling av frågor som det svenska folket har skickat in till ett svenskt radioprogram om språk.

Det är kul att upptäcka hur språket har förändrats över tid och hur vissa grupper använder språket på olika sätt. T.ex. trodde jag att ordet acceptera uttalas akseptera. Dock visar det sig att inom socialdemokratiska kretsar brukade man säga asseptera. Detta bekräftar vad jag länge misstänkt dvs att socialdemokraterna missbrukar det svenska språket. T.ex. arbetslöshet och förtidspensionering är inte synonymer även om den förra regeringen verkade tro att de är samma sak.

A total waste of money

I sat and watched Cecilia Malmström being grilled today by the EU parliament. She spoke rather eloquently in English after having made an opening statement in Swedish, presumably to make a point. I think she rather made the wrong point.

My main objection to the way the EU currently operates is that it is an unwieldy bureaucracy which is addicted to spending money and not altogether wisely. Paying for the staff needed to translate her opening statement into the other EU languages was an utterly unnecessary waste of money. I wish I could have staff to help me make silly gestures whenever I felt the need.

In case anyone queries my motivation for this post, I hope its clear from the very existence of this blog that I rather like the Swedish language, though don't claim to a Moberg! However, I don't think the existence of the Swedish language would have been threatened by Cecilia using only English today.

BTW, the translation service costs the EU 1 billion Euros a year.

I was going to write this blog entry in Swedish but it somehow seemed more appropriate to use English.

Var är affärerna ?

Det påstås ofta att Sverige är ett bra exempel på en välfungerande demokrati. Överhuvudtaget instämmer jag med detta men det slog mig nyligen att Sveriges media inte utför de uppgifter som krävs i ett öppet samhälle.

Förutom ett par historier om några nya och naiva medlemmar i regeringen har jag inte bevittnat en enda riktig svensk skandal som kunde skaka regeringen. Är det så att det inte finns några Lennart Geijer-, och Ebbe Carlsson-figurer nuförtiden ? Detta är svårt att tro - det är mycket mer sannolikt att de inte ännu har avslöjats.

Jag hoppas att en stor "affär" äger rum snart - det hjälper demokrati och är väldigt underhållande för alla förutom makthavarna :).

Det nya tuffa Sverige

Igår tittade jag på en väldigt intressant episod av Uppdrag Granskning som handlade om förtidspensionering och försäkringspengar. UG beskrev ett tragiskt fall där en kvinna begick självmord efter att Försäkringskassan meddelade henne att hon inte skulle bli förtidspensionerad.

Förutsägbart nog har detta lett till ett antal blogginlägg och artiklar i tidningar som klagar om det nya tuffa Sverige. Enligt min åsikt räcker det inte att bara klaga - man måste diskutera det underliggande problemet som har gett upphov till den nya politiken. Faktum är att Sverige har ung. 100 000 sjukskrivna och, med tanke på den åldrande befolkningen och de stigande sociala kostnaderna i framtiden, är denna situation helt ohållbar.

Den förra regeringen använde förtidspensionering och sjukskrivning som ett gömställe för de arbetslösa. Åtminstone har den nuvarande regeringen börjat tackla problemet även om politiken ibland är orättvis. Dessutom vet jag inte (och inte UG heller) om det faktiskt var Försäkringskassans som bär ansvar för det tragiska självmordet.

Detta ämne handlar om säväl enskilda individers liv som en potentiell ekonomisk katastrof. Det är viktigt att debatten fokuserar på både aspekter - en ensidig debatt gynnar ingen.

Passproblem

Jag har just upptäckt att det inte längre är möjligt att ansöka om ett pass vid den Brittiska ambassaden in Stockholm. Nuförtiden måste vi skicka ansökan till Düsseldorf och vänta minst tio dagar.



Jag förstår att nedskärningar måste göras på grund av lågkonjunkturen. Däremot är passtjänsten förmodligen den enda konsulära tjänsten de flesta av oss britter har nytta av. Jag kan inte tro att det inte finns ett mindre smärtsamt sätt att göra nedskärningar.

Mitt nyårslöfte

Det har varit en väldigt njutbart jullov. Jag har träffat några vänner i olika delar av Sverige och tagit det lugnt. Just nu sitter jag i soffan med en Wallander (Den orolige mannen) efter att ha sprungit 4 km i snön.

Joggningen är en följd av mitt nyårslöfte - att träna och förbli frisk. För att hålla löftet har jag ett långsiktigt mål som är att delta i Stockholm Halvmarathon. Jag fick idén från Shane (Let me tell you about Sweden) som har varit i träning i några månader. Trots att han var en latmask såg han vältränad ut när vi träffades på en bandymatch och detta har inspirerat mig.

Jag vet inte om jag ska klara det men jag ska göra mitt bästa i alla fall.

Jullov och Adrian Mole

Jullovet har börjat. För att fira semestern sittar jag i soffan med den senaste episoden i serien om Adrian Mole - Adrian Mole, the Prostrate Years av Sue Townsend. Enligt min åsikt är Townsend en av Englands roligaste och begåvade författare. Hennes iakktagelser - skrivna ur Moles unika perspektiv - om livet i England är såväl obekväma som autentiska.

Dessvärre är den senaste boken en besvikelse. Mole har fått prostatacancer och undergår radio och kemoterapi. Dessutom förlorar han sitt jobb, sitt hår och sin fru - stackars Mole.

Boken är inte en komedi utan snarare en dåligt skriven tragedi med några få komiska inslag. Jag hoppas att Townsend är på bättre humör när hon skriver om Mole nästa gången.

Världens högsta energi!!!

Grattis till LHC-gruppen! För en timme sedan nådde maskinen världens högsta kollisionsenergi (en sammanlagd energi av 2.38 TeV om du tycker om siffror).

Från och med nu ska vi söka efter "nya" massiva partiklar och därmed försöka röja några av naturens hemligheter. Under de kommande åren ska vi kanske förstå mörk materia i universum eller bevisa att de så kallade grundläggande krafterna kan förstås som komponenter av en superkraft.

Dessutom har jorden inte uppslukats av ett svart hål :).

Solen

Jag kan inte förstå varför Stockholm alltid vinner världens-bästa-stad-att-bo-i-tävlingar. Det är klart att domarna aldrig har besökt Sverige under vintern.

Varje år känner jag mig lite deppig när solen försvinner. Dock är det inte så dåligt. Åtminstone kan man se fram emot våren. I England har man inte olika årstider utan konstant grått väder.

LHC är tillbaka

Äntligen har LHC omstartats!! Under kvällen var kontrollrummet fullpackat med nervösa fysiker som väntade på en protonstråle som skulle krocka med en s.k. kollimator för att skicka en massa partiklar genom detektorn. Vi väntade och väntade och.... det hände (se nedanför).

Jag måste erkänna att mitt eget bidrag inte var så stort, Min uppgift var att titta på några datorer för att säkerställa att detektorn fungerade. Men jag bryr mig inte - det var i alla fall kul att delta i en sådan händelse.

Fortfarande ouch

Tidigare idag försökte jag halta mot centrum men varje steg var smärtsamt och jag nådde bara mackan. Istället för brunch i Café Sylvia fick jag en "Gorbys pirog" och Pepsi Max från Statoil.

Därför har jag tillbringat dagen i soffan med min laptop och en katt som tycker att det är kul att husse (också känd som Rickards tjänare) är hemma.

Usch... livet är inte roligt just nu...

Ouch....

Herre Gud... Gårdagen var en smärtsam och pinsam dag för Eskilstoona. Det började med en kort promenad till toaletten kl 05:00 under vilken jag trampade på en glasbit (en liten bit av en glödlampa). Glasbiten gick upp i tån - ouch....

Utan framgång försökte jag stoppa blodningnen med ett par handdukar. Till slut åkte jag till Liljeholmen för att köpa förband. Under resan behövde jag stanna ett par gånger för att tömma skon som hade blivit uppfylld med blod. Äntligen köpte jag förband och jag satt på en bänk i centrum och tejpade upp foten. Men blodningen fortsatte fortfarande !

Lyckligtvis (???) hade jag lämnat ett blodspår runt centrum som attraherade några nyfikna svenskar. En av dem sa att hela scenen påminde honom om TV-programmet CSI-Miami. De andra hjälpte mig att gå till vårdcentralen där jag fick stygn - ouch....

Nu haltar jag runt lägenheten och tycker synd om mig själv....

Fredagen den 13:e var inte en bra dag för mig..

Bloggning

Förlåt... jag är en latmask när det gäller bloggning nuförtiden. Jag är helt uppslukad av jobbet och har inte hittat tiden att skriva ner mina iakttagelser om livet, Sverige, South Park o.s.v.

Men nu har jag lite tid att slå ijhäl. Dock kan jag inte hitta på någonting att skriva om... Sorry...

Jermaine Jackson och Sister Sledge

Jag skrev ett tidigare inlägg om Jackson-familjen där jag förutsåg att familjen skulle utnyttja Michaels död för att "tjäna" pengar. Ok, man behöver inte vara spågumma eller Nostradamus att göra en sådan lätt förutsägelse men det är i alla fall intressant att skriva lite om vad familjen har gjort sedan MKs död.

Under de senaste månaderna har Jermaine Jackson försökt ordna en "tributkonsert" till MJ i ett slott i Wien. Varför Wien och varför ett slott ? Jermaines svar är att MJ hade många fans i Österrike och att han tyckte om slott. Jag är ingen MJ-expert men detta svar är inte så övertygande. Man blir tvungen att misstänka att detta har någonting med pengar att göra - isynnerhet när man tittar på biljettpriserna!

Jermaine annonserade att många superstjärnor skulle uppträda, t.ex. Mary J. Blige, Sister Sledge (???) samt Angela Basset (nej, inte jag heller). I alla fall visade det sig att Mary J. Blige aldrig samtyckte till att uppträda. Trots detta bakslag hävdade Jermaine att han var "still excited" om programmet. Han var dock den enda personen (med undantag av Sledge och Basset-familjerna) som var "still excited" för att konserten blev uppskjuten till 2010 igår. Dessutom ska den flyttas till London. Jermaine hoppas på att använda den extra tiden till att övertyga riktiga superstjärnor som Madonna att uppträda. Jag misstänker att konserten kommer aldrig att äga rum...

Jag vet inte varför jag är så intresserad av Jackson-familjen. Förmodligen för att deras liv påminner mig om en tragisk såpå.

Are you really sure you want Jim ? .....

....... sa kvinnan på kattjouren i Liverpool. Jim var en gammal och skabbig katt som liknade en undernärd råtta. Han hade fångat min uppmärksamhet genom ett misslyckat försök att hoppa upp på ett bord. Jag valde ut honom bara för att jag visste att ingen annan skulle adoptera honom.

Snabbspola två år framåt och Jim är fortfarande tunn men han är också en charmerande och vänlig katt.

Två år senare har gamla Jim förlorat 50 procent av sina tänder. Han har dock fått ett "kattpass" och snart ska flytta till Sverige.

Snabbspola två år framåt och Jim från Liverpool har blivit en svensk huskatt. Nu har han förlorat 75 procent av sina tänder och tillbringar sina dagar i soffan och knä och på balkongen. Han är fortfarande rädd för världen utanför lägenheten men han litar på husse och matte och känner sig trygg.

Snabbspola fram till gårdagen och en nästan helt tandlös Jim som inte kunde hittas i lägenheten. Till slut hittades han under några gamla kläder i ett skåp. Han såg ut som om han hade mycket ont. Idag tog veterinären några blodprov som visade att han hade en allvarlig njursjukdom. Därför bestämde vi att han skulle avlivas. Det var ett svårt men helt rätt beslut att fatta.

Stackars Jim..

Nu har du läst historien om (den senare delen av) Jims liv...

Aside: as you may have gathered, I like animals and prefer them to most humans. If humans can have obituaries, then why not cats ?

Kejsarens nya kvalifikationer

Idag släpptes resultaten av de nationella proven som togs av elever i England under sina sista skolår. Förutsägbart nog har antalet elever som fick de högsta betygen stigit till en rekordnivå. Politikerna skryter över att utbildningsstandarden har förbättrats, eleverna firar och föräldrarna gratulerar sig själva till att ha uppfostrat fram en härskarras.

Jag skulle vilja vara med i firandet men detta är omöjligt - jag kan inte låtsas att kejsaren bär fina kläder om han faktist är naken. Istället för att ha stigit under det senaste decenniet har standarden faktist sänkts. Det finns många bevis på detta påstående trots att regeringen blundar för dem.

Ett av årets historiaprov är ett bra exempel av detta. Tentan innehöll frågan “How far do you agree that Hitler’s role 1933-45 was one of despotic tyranny?”. Tyvärr kunde många studenter inte ens förstå frågan. De klagade över att orden despot och tyranny var för svåra !! Ung. 1000 studenter till och med deltog i en facebookkampanj för att protestera emot den "orättvisa" frågan och krävde att den inte tas med i betygsättningen.

Jag vet inte om jag bör skratta eller gråta. Utbildningssystemet i England måste reformeras...

Svenska bilister

Jag tycker att en invandrare inte bör klaga över sitt värdland. Trots att det finns en massa saker som irriterar mig här kan jag inte påstå att Sverige/svenskarna gör någonting fel. Det är faktistk tvärtom - det är jag som kommer från en annan kultur som varken kan förstå eller uppskatta Sveriges traditioner.

Jag vägrar dock hålla tyst när det gäller svenska bilister. Jag har kört bilar i en rad olika länder och enligt min åsikt har Sverige de osäkraste bilförarna. För många av dem är själviska, aggressiva och farliga. Dessutom kan jag inte förstå varför Sverige fortfarande tillåter bilister att använda mobiltelefoner. Forskare har bevisat att detta är lika farligt som rattfylleri men eftersom det inte är olagligt tycker många bilister att det är helt acceptabelt. Nyligen läste jag en nyhetsartikel som påstod att var fjärde småbarnsförälder sms:ar medan de kör !



Detta ger upphov till en riktig dikotomi - Sverige samtidigt är ett land av trygghetsnarkomaner som kör som om de är Mad Max.

Ok - jag kanske överdriver lite grann, men inte så mycket...

BBC-journalister

För några dagar sedan var jag lite uttråkad och googlade efter en BBC-journalist (Matt Frei) som jag hörde på radion. Jag upptäckte att han hade gått i en privat skola. Detta gjorde mig lite nyfiken angående utbildningen av andra BBC-journalister.

Därför gjorde jag några helt slumpmässiga googlesökningar efter välkända namn inom BBC. Jag valde Mark Mardell (Europakorrespondent), Justin Webb (USA), John Simpson (utrikes), Robert Peston (ekonomi), Andrew Marr (politik), David Dimbleby (politik) och Nick Robinson (politik). Var och en av dessa prominenta journalister åtnjöt en privilegierad utbildning.

Jag är ingen klasskämpe och jag accepterar att det finns många olika hypoteser som kan förklara deras framgång. T.ex. det är tänkbart att de var de bästa kandidaterna när de ansökte om sina nuvarande jobb. Däremot kan man också spekulera att BBC faktiskt är en snobbig organisation. Jag vet inte och jag vill inte spekulera för mycket. Enligt min åsikt är situationen dock oroande oavsett hur man tolkar den.